Mig äger ingen är Åsa Linderborgs självbiografiska berättelse om uppväxten med sin ensamstående alkoholiserade arbetarpappa. Åsas mamma Tanja lämnade far och dotter för en ny man. Åsa pappa Leffe har ett tungt och tärande arbete som härdare på Metallverken i Västerås. För att stå ut med det hårda livet, saknaden efter kärlek och bekräftelse och den värkande kroppen flyr Leffe till alkoholen.
Åsa skjutsas bak på cykelns hårda pakethållare och är alltid först på dagis. Efter jobbet åker de till systemet, hem till farmors dillkött eller tar en sväng på Konsum för att köpa Lundiuslimpa och en bit prästost. Pengar är det alltid ont om och Leffe tvingas ta emot släktens allmosor och oroade blickar. Han kämpar med sitt utanförskap, pyntar fönstret för att grannkärringarna ska se att härdarmästere Andersson minsann klarar sig utan fruntimmer. Han pratar om klasskamp men vågar aldrig sticka ut. Han vågar inte ens skriva under checken med röd kulspets för risken att stämplas som bolsjevik.
På kvällarna sitter Åsa och pappa i soffan och pratar och skojar. Åsa behöver aldrig borsta tänderna eller lägga sig i tid. Öldimmorna tar bort allt det onda och morgonen därefter kräks Leffe i vasken och klagar på nerverna. Sen är de på väg på cykeln till dagis igen.
Åsa verkar ha upplevt en hemsk barndom, men samtidigt finns där en kärlek som verkar ha räddat både far och dotter. Jag både äcklas och tjusas av härdarmästare Andersson. Åsas barndom är både sorglig och vacker samtidigt.
Boken har hyllats, bland annat som "en av de klassiska svenska barndomsskildringarna" och Mig äger ingen är en klassiker, men jag tycker den är mer än så eftersom den bär barndomens sagoskimmer och är ett idolportätt av en pappa som inte räckte till men som ändå gjorde allt.
Läs mer och köp "Mig äger ingen"
