Sagan om Konungens Återkomst
Publicerad: 2003-12-14
Den tredje och avslutande delen i filmatiseringen av Tolkiens klassiker kommer till svenska biodukar den 17:e december (2003).
Brödraskapets resa närmar sig slutet. Varje seger följs av ett nederlag. Trots förlusterna kämpar Brödraskapet tappert vidare i det största slaget i mänsklighetens historia. Deras kamp har ett enda mål: att distrahera Sauron och ge Frodo en chans att slutföra sitt uppdrag.
Saurons styrkor har anfallit Gondors huvudstad Minas Tirith i det sista slaget mot mänskligheten. Med enbart en rikshovmästare som ledare har det en gång så stolta kungariket aldrig varit i större behov av sin konung. Men kommer Aragorn att finna den inre styrka som han behöver för att acceptera den roll ödet bestämt att han ska spela, kommer han att kunna axla rollen han fötts till?
Medan Gandalf desperat försöker övertala Gondors splittrade här att resa sig samlar Théoden ihop Rohans ryttare för att ansluta sig till Gondors armé. Men även om de är modiga och starka kan inte trupperna – som bland sig gömmer Éowyn och Merry – bjuda fienden särskilt starkt motstånd.
 | Under sin resa genom fiendens land måste Frodo i allt högre grad förlita sig på Sam och Gollum medan Ringen utövar en starkare och starkare makt över honom. Ständigt testas hans tro, och framförallt sätts hans mänsklighet på hårda prov. |
Sagan om konungens återkomst är absolut den mest känslosamma av de tre filmerna. Även om miljöerna är storslagna i Sagan om konungens återkomst, är det den inre strid som var och en av rollfigurerna går igenom det som står i centrum för berättelsen.
Såsom varande Tolkien och Sagan Om Ringen-fantast kan ju denna film inte få annat än lovord. Det är en storslagen hyllning till Tolkien och hans verk. Miljöerna är fantastiska och då tänker jag främst på hur den vita staden Minas Tirith har byggts upp och presenterats. Rollbesättningen är perfekt och efter att ha läst böckerna ett tiotal gånger så kan jag faktiskt inte se vilka andra skådespelare som skulle gjort jobbet bättre.
 | Skådespelarinsatserna är förträffliga och då tänker jag främst på Andy Serkis som Gollum och de små hoberna Merry (Dominic Monaghan) och Pippin (Billy Boyd). Störst intryck på mig gör förstås Ian McKellen som Gandalf, en magisk, mäktig, vis man men en hel del humor. Liv Tyler och Cate Blanchett som de vackra och perfekta alverna är också vackert gestaltade, även om dersa roller varit större i de två filmerna innan. Ett riktigt stort plus är att Arwens del i historien blir tydligare och starkare än vad den är i boken. Berättelsen är ju annars rätt fattig på starka kvinnoporträtt, så det är givetvis välkommet. |
Viggo Mårtensen är utseendemässigt fulländad som Aragorn, men lite besviken kan man ändå bli på hans tillbakadragenhet. Men det är just så hans roll ska vara! Aragorn är kluven när det gäller sitt ursprung, han är kluven i sin inställning till de förfäder som föll i vanära på grund av maktbegär. – Han är tronarvinge, den ende som kan säga sig ha rätt att regera i Minas Tirith, men han är osäker på om han är en värdig ledare, menar Peter Jackson. Dessutom behöver Aragorn övertygas om sitt eget folks ädelmod.
Peter Jackson (regissören) har överträffat sig själv i detta avslutande mästerverk. Nu står hoppet till att han tackar jag till att göra uppföljaren Bilbo!
Filmen är 3 timmar och 21 minuter lång och är tillåten från 11 år. Den har premiär över hela landet den 17:e december 2003.
Läs mer om och köp boken "Trilogin om härskarringen. Sagan om konungens återkomst "
Skrivet av: Barnsidan
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
