Lagom till den importerade högtiden Halloween kommer filmen Monster House, en långfilmsanimation producerad av bland andra Robert Zemeckis och Steven Spielberg. Tekniken, motion-capture, är densamma som Zemeckis använde i Polarexpressen (2004) och som också ligger bakom Gollum i Ringen-trilogin (2001-2003).
Motion-capture går i korthet ut på att man filmar agerande skådisar för att sedan bearbeta bilderna med hjälp av datoranimering. Resultatet blir en tecknad verklighet som kan bli väldigt bra, men också mindre bra. 
I fallet Monster House är animeringen oftast lyckad och det går att gömma mycket bakom snygga effekter. Men inte hur mycket som helst. Blickar man bortom tekniken är Monster House inget annat än en riktigt usel film. Temat med det hemsökta huset är numera så uttjatat att man knappt ids sucka.
Intrigen är enkel. DJ, en kille på väg in i de omvälvande tonåren, bor granne med Mr Nebbercracker och hans mystiska hus. Nebbercracker är ondskan själv och njuter av att vara elak mot alla barn i omgivningarna. När det drar ihop sig till Halloween börjar DJ (såklart modig och smart), med hjälp av vännerna Bullen (såklart tjock och barnslig) och Jenny (såklart ljuv och intelligent), undersöka grannhuset. Tillsammans gör de fasansfulla upptäckter som resulterar i ett rasande inferno av specialeffekter, höga skrik och snabba klipp. Läskigt, ointressant och helt meningslöst. Och man undrar om det verkligen finns fler nivåer av fånighet när man hör de översatta orden ”Bus eller godis?”. Försvenskad amerikanisering på pinsammaste vis. Att låta ungdomarna i filmen befinna sig i den svåra tiden mellan barndom och vuxenvärld är kanske behjärtansvärt. Men allvarligt talat, hör det verkligen hemma i en skräckfilm? DJ’s ytliga vuxenfunderingar skulle te sig skrattretande även i en upplysningsfilm hos skolsköterskan.
Det kommersiella syftet med att släppa en skräckis för barn kring Halloween ger dessutom en synnerligen dålig eftersmak. Att censuren satt åldersgränsen till 11 år är helt begripligt, även om säkert både modiga barn och filmbolag surar över det. 
Men Monster House är läskig och bör undvikas på alla sätt av ovana biobesökare av ringa ålder. Bara inledningsscenen gör att man aldrig någonsin mer kommer att lita på sina grannar. Trehjulingsfärden får tankarna att oavkortat gå till Kubricks skräckfilmsklassiker The Shining (1980).
Det mesta av energin har lagts på tekniken, det är uppenbart. Filmens huvudkaraktär, själva monsterhuset, är verkligen en otrevlig syn. Men utan ett bra manus står även teknik i världsklass sig slätt. På samma sätt som det fungerar tvärtom; ett riktigt bra manus behöver inte toppanimationer för att tillfredsställa publiken.
Tipset blir att kolla annonserna efter någon annan film att komma i Halloweenstämning med. Eller kanske rent av undvika högtiden helt och hållet.
Monster House är tillåten från 11 år och har premiär fredag 27 oktober.
Text: Frida Gunnarsson
Källa: pressmaterial Sony Pictures Releasing (Sweden), www.imbd.com
