Masarin har en pappa som inte jobbar, går med tehuva på huvudet och morgonrocken fladdrande kring benen hela dagarna. Ibland spelar Masarin och pappa Loranga hockey i köket med kanelbullar och sopkvastar. Ibland riggar de en hockeyrink på tomten och spelar i kapp med de i ladan instängda tigrarnas rytande. 
Ibland kommer Dartanjang på besök.
Dartanjang är Masarins farfar som bor i vedboden för att inte bli smittad av baciller. Dartanjang tror emellanåt att han är rörmokare, läkare eller bagare. Det får sina konsekvenser i att garaget fylls med vatten och blir en utmärkt pool och att han kan bota Loranga från hopphjärta.
För mig som är född på sjuttiotalet kittlar det här galna, skruvade och utflippade en speciell nerv. Bilderna och färgerna i filmen stämmer väl överens med 70-talsflummets velourbyxor och myspys, men hade lika gärna kunnat vara spretigare och mindre färgglatt. Det är långt från disneysensmoral eller SVT's vardagspekoral. Förmodligen får jag äta upp det där jag skrev om sjuttiotalister - vem som helst kommer kunna älska det skruvade i den här filmen. Mina barn (3½ och 5år) hade kul hela tiden och satt med fundersamma leenden hela vägen hem i bilkön.
Livet är lyckligt, det är vackert väder, det finns inga måsten och till och med bovarna är egentligen snälla. Finns det någon film som kan kallas feelgood-film så är det den här.
Det här är en helt galen film. Se den!
Filmfakta:
Berättelsen om Loranga, Masarin och Dartanjang bygger på Barbro Lindgrens böcker från 1969 (Loranga, Masarin och Dartanjang) och 1970 (Loranga, Loranga). Ulf Stark har gjort manus och rösterna görs av bland andra Gösta Ekman, Dan Ekborg och Johan Ulvesson.
Filmen är barntillåten och 54 minuter lång. Filmen har premiär den 14:e oktober 2005.
