När Emma kom till jorden...
Publicerad: 2004-05-17
..."Värkarna började bli riktigt starka och jag fick svårt att sitta upp, barnmorskan sa till mig att ligga på sidan och kollade hur öppen jag var. -7 cm, BARA 7 YNKA CM!! Jag hade ju skitont nu!"...
Dagen var den 19 januari 2004, vid halv sex tiden på kvällen åkte Robin till jobbet, Markus och jag började förbereda oss för Bolibompa.
Eftersom Markus var väldigt trött bestämde vi oss för att se slutet på "Nalle i det blå huset" i sovrummet så vi gjorde oss klara för sängen.
Efter barnprogrammet närmare halv sju släckte vi ner och jag försökte få honom att somna. Han sjöng så glatt och jag bara låg och tänkte på bebisen i magen. Plötsligt kände jag hur en lite förvärk började närma sig, jag hade ju haft sådana i flera dagar nu och brydde mig inte särskilt. Men denna var annorlunda, det bubblade till bak i ryggen och swosch så gick vattnet! Chockad sprang jag ut till toaletten och försökte få mig torr igen samtidigt som pulsen slog i hundraåtti och jag kände hur paniken började närma sig..-Jäklar nu e det på gång nu börjar det, nu får jag snart skitont!! Markus kom springandes efter mig och undrade vad som pågick egentligen.
Jag gick ner och försökte samla mig, efter ett par minuter och ännu ett toabesök för att byta binda fick jag tag i telefonen och ringde hem Robin, förberedde mamma och bilskjutsen. Jag sa att detta kunde ju ta låång tid. Vid kvart över sju, ungefär en halvtimme efter att vattnet gått ringde jag förlossningen, ännu hade inga värkar visat sig. Dom sa att om det fortsätter så här så skall jag komma in på ett ctg innan natten. Vi bestämde att vi skulle åka vid nio tiden.
Halv åtta alltså en kvart efter samtalet med förlossningen kom första värken, en stark en med en gång, vid varje värk forsade det ut vatten så jag fick gå omkring med en stor handduk mellan benen. Jag försökte sakta packa ihop min bb väska medans Robin nattade Markus, mormor anlände och bänkade sig framför tv´n. Värkarna kom oftare och blev starkare, vi bestämde oss för att åka in för den där kollen men jag tyckte inte att värkarna var såpass starka att vi behövde åka ännu. Men efter lite övertalning så ringde vi bilskjutsen.Tre starka värkar senare var vi framme vid förlossningen, en till innan dom låste upp dörrarna till sjukhuset, ännu en när vi kom upp till förlossningssalen. När dom såg att jag satt i rullstol och hade rätt ont körde dom genast in mig i ett rum. Värkarna började bli riktigt starka nu men fortfarande såpass att jag imellan värkarna kunde sitta i lugn och ro och dricka vatten, prata med barnmorskan och Robin.
Jag fick penicillin vid halv tio eftersom jag hade haft streptokocker i urinen under graviditeten, om inte den sprutan skulle hinna verka (vilket tog 4 tim.) skulle bebisen vara tvungen att sova över på neonatal avd.bara för att kolla så den inte hade en infektion. Värkarna började bli riktigt starka och jag fick svårt att sitta upp, barnmorskan sa till mig att ligga på sidan och kollade hur öppen jag var. -7 cm, BARA 7 YNKA CM!! Jag hade ju skitont nu! Under en paus satte vi igång TNS och jag tyckte den hjälpte lite, mest för att jag hade den att koncentrera mig på. Nu var kl. 22.40 och en rejäl värk slog mig, en blandning mellan en vanlig och krystvärk, jag sa att vill nog krysta snart, - NEj vänta lite Sofia sa barnmorskan, du är bara öppen 7 så försök håll emot. En till och plötslig..ingen värk all värk var borta och bara ett ordentligt tryck neråt. Jag hade aldrig kännt en sådan riktig krystvärk förut (med Markus så puttades den sista kanten bort av barnmorskan och vä rkarna sköttes av ett dropp). Iallafall så skrek jag - Nu kommer den!
Ok krysta då sa barnmorskan och höll upp mitt ben. Jag tog i för kung och fosterland och genast såg hon huvudet, en kryst till och huvudet var ute. Jag fick panik för att bebisen hängde där med huvudet ute och plötsligt tyckte jag att det tog väldigt lång tid imellan värken, men snart kom en till och jag krystade ut henne. Robin skrek - Det är en flicka!! - Åh är det det pustade jag trött och chockad från sängkanten.
Lilla Emma föddes 22.50, bara 3 tim och 50 min efter det att vattnet gick, min kropp jobbade på ackord =)
Hon mådde toppenbra och fick apgar 10,10,10
3380g och 49 cm lång, en perfekt liten tjej!
Jag ringde mamma som blev lika chockad hon att det redan var färdigt, jag åkte ju nyss in!
Robin åkte hem och Markus hann inte ens fatta att vi vart borta, Emma fick ligga på neonatal över natten eftersom hopn hade så bråttom ut, men allting var jättebra!
Vilken härlig förlossning det var !! De minns jag med stor glädje och förundran!
Skrivet av: Sofia Hallman
Glad rolig tjej som bor i Mölnlycke med min man Robin och våra underbara barn Markus född -02 och Emma född -04
Maila mig gärna!!
Kram Soffipropp
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (
2005-10-23 20:39)
Betyg: 5
uj det gick ju snabbt, nästan för snabbt*ler*
Béatrice Karjalainen (
2004-05-17 22:46)
Låter som en superbra förlossning, påminner om mina två. Skönt när allt går snabbt och smidigt.
Annica Bark (
2004-05-17 12:49)
Det är så härligt att läsa andra förlossningar, längtar så till min egen nu. :D
Härligt när det går fort, men ändå så känns det lite konstigt man känner det som om man missat nåt. :D
Kram
Annica
