För många är förlossningen målet med graviditeten, och det är den man förbereder sig för och läser på till. Visst är det viktigt att vara väl förberedd då man ska möta sitt barn första gången, men minst lika viktigt är det att veta lite om hur din kropp kommer kännas den närmaste tiden efter förlossningen. Den första tiden med bebisen är inte alltid så rosenskimrande, då både smärtande bröst och ett mörbultat underliv kan förstöra mycket av det fysiska välbefinnandet.
Stinna och ömma bröst
Efter förlossningen kommer din kropp att starta mjölkproduktionen i brösten. Under bebisens första dygn innehåller brösten troligtvis enbart råmjölk, vilket är en mycket energirik och törstsläckande dryck för en liten nyfödd. Så även om mängderna är små är det viktigt att barnet får i sig dessa dyrbara droppar. Efter något dygn (lite beroende på hur mycket bebisen suger och om man ammat förut) är mjölken mogen. Man brukar tala om att "mjölken rinner till" och det kan då spänna rejält i brösten som blir stora och ömma. Bebisen kommer med sitt sugande att ställa in brösten på rätt produktion, men dessa första dagar är de bara inställda på att producera och det kan ta några dagar upp till en vecka innan brösten slutar ömma.
Ömma och såriga bröstvårtor
De flesta upplever också en del obehag eller smärtor i bröstvårtorna den första tiden. Det kan inledningsvis bero på att vårtorna är ovana vid att bli sugna på. Kvarstår smärtorna och/eller blåsor och sår bildas på vårtorna har bebisen troligtvis fel tag om bröstet. Läs på amningshjälpens sida om tips för att få bebisen till rätt tag och råd vid såriga bröstvårtor. Även 1177.se har mycket bra information.
Mjölkstockning
Smärta i brösten i kombination med röda ömma knölar är troligtvis mjölkstockning. Har du dessutom lite feber är det ingen tvekan! Vad som har hänt är att några mjölkgångar blivit tilltäppta och mjölken kommer inte ut. Då stockas mjölken bakom de mjölkgångarna och det blir knöliga områden i bröstet. Om du får feber är det från början inte en infektion utan det är kroppens försvarssystem som aktiveras - det pressas ut mjölk i vävnaderna och kroppen reagerar med försvar - mjölken ska ju inte finnas där! Det är inte farligt att ha feber i några dagar bara man känner att det blir bättre med mjölkstockningen. Mjölkstockning är mycket ovanligt första BB-veckan - då är det istället den normala fysiologiska svullnaden som inträffar. Här läser du om hur du gör för att lindra besvären och undvika det i fortsättningen.
Det ställe där moderkakan suttit fast på i livmodern har lämnat ett sår, som först blöder rejält och sedan vätskar sig en tid. Den kraftiga blödningen är som störst dygnen efter förlossningen men har efter ca en vecka avtagit till en vanlig mens volym. Därefter är det snarare sårvätska än färskt blod som kommer och totalt kan avslaget hålla på upp till 6-8 veckor.
Ju fortare livmodern drar ihop sig efter förlossningen desto fortare kommer (troligtvis) avslaget att avta. Amningen framkallar sammandragningar i livmodern som hjälper livmodern att dra ihop sig till sin ursprungliga storlek. Många omföderskor (och kanske även förstföderskor) känner dessa sammandragningar som väldigt kraftiga eftervärkar de närmsta dagarna efter förlossningen. Avslaget kan efter några veckor börja lukta lite unket, byt bindor/trosskydd och skölj underlivet ofta (med vanligt vatten)! En del kvinnor har lättare än andra att få svampinfektioner och att gå runt med bindor/trosskydd under en längre tid kan göra att svamparna börjar frodas. Förutom att byta skydd ofta kan du försöka att vara utan skydd några timmar (kanske när du sover) och bära löst sittande underkläder och kläder för att det inte ska bli helt instängt. En husmorskur är att använda naturell yoghurt, både som kylbalsam och för att få ph-värdet mindre gynnsamt för svampen. På apoteket finns också bra, receptfria, salvor.
Om blödningen/avslaget börjar lukta riktigt illa och du känner dig sjuk med feber bör du genast ta kontakt med MVC eller förlossningen. Värk i magen och feber är typiska symptom på livmoderinfektion (som förr benämndes barnsängsfeber) orsakad av t.ex kvarvarande fosterhinnor eller delar av moderkakan. Detta torde vara extremt ovanligt annat än den allra första veckan efter förlossningen.
Om du rör på dig mycket eller lyfter tungt kan detta resultera i att såret öppnas lite och då kan avslaget återigen innehålla mer färskt blod. Det behöver du inte oroa dig för.
Under hela avslaget bör du avstå från att föra in saker i slidan (t.ex. inte använda tampong eller ha samlag) för att undvika infektion.
Efter avslutad graviditet och påföljande förlossning är din bäckenbotten både ansträngd och slapp och du kommer behöva göra knipövningar för att få igång muskulaturen igen. Bäckenbottenmuskulaturen är en viktig faktor för att förhindra inkontinens i unga år men framförallt när du blir äldre och muskulaturen naturligt blir slappare. Under amningen är kroppen extra mottaglig för att återuppbygga bäckenbotten så passa på att öva redan på BB!
Vet du inte alls hur du gör en knipövning så testa att stoppa urinstrålen när du kissar. Lyckas du knipa av strålen har du hittat din bäckenbottenmuskulatur, eller rättare sagt delar av den. Bäckenbotten är ett muskelsystem för att kontrollera urinrör, slida och ändtarmsöppningen. Så egentligen har du bara hittat den främre delen av muskulaturen genom att knipa av strålen, men det är en god start på vägen. För att hitta knipet runt slidan kan du föreställa dig att du försöker hålla inne en tampong medan det drar i snöret. Knipet runt ändtarmsöppningen hittar du när du måste hålla avföring inne.
När du börjar med dina knipövningar ska du sitta/ligga/stå skönt och avslappnat och knipa allmänt med bäckenbotten ett antal upprepningar (t.ex 5-10 stycker första gången). Efter hand kommer du kunna urskilja de olika områdena (urinrör, slida, ändtarmsöppning) och kan knipa både bakifrån och fram samt framifrån och bak. Du kan ha olika mönster för knipövningarna, t.ex rytmiskt där du kniper och räknar till 2, släpper ner bäckenbotten, kniper och räknar till 2, släpper ner osv ett visst antal upprepningar. Maxknip handlar om att knipa så hårt du kan så länge du kan. Efter en stund knipande kan du troligtvis knipa åt lite till och förbättra muskulaturens uthållighet och styrka. Tänk alltid på att vila/slappna av i bäckenbotten mellan varje knip. Vilotiden ska vara lika lång som kniptiden.
Bäckenbottenmuskulaturen måste underhållas, helst ska du som fött barn göra knipövningar varje dag - resten av ditt liv! Inför en ny rutin, gärna tillsammans med en redan invand (t.ex tandborstning) och se till att knipen blir gjorda! Ett bra sätt att träna upp bäckenbotten är att använda s.k. geishakulor eller knipkulor/dankar. Du kan hitta dessa på apoteket. Med dem behöver du egentligen inte träna, knipkulorna gör det åt dig!
Många får bristningar i underlivet under en förlossning, oftast i mellangården eller inne i slidan. Men även bristningar uppåt mot klitoris och blygdläpparna samt förbi mellangården förekommer (sk sfinkter). Oftast brister man i slutskedet när bebisens huvud står i kröningsläge, och eftersom vävnaderna då är så utspända känner man knappt att man brister. Har förlossningen avslutats instrumentellt eller på annat sätt forcerat ökar risken för fler och allvarligare bristningar.
Även de som inte fått några bristningar upplever nog att underlivet är ömt och svullet de närmaste dagarna efter förlossningen, vilket inte är konstigt efter att ett barns huvud passerat! En del ytliga och små bristningar behöver inte sys, men de kan givetvis ge vissa obehag ändå när de läker. Är bristningarna lindriga, men ändå så stora att de behöver sys använder barnmorskan oftast en tråd som lossnar av sig själv. Under läkningen kan stygnen kännas/skava och klia, men det är helt normalt. Känner du stora obehag eller misstänker att stygnen gått upp eller inte läker ordentligt kan du ta kontakt med din MVC för en kontroll. Har du fått riktigt stora bristningar och fått sys under operation har du förstås väldigt stora obehag under läkningstiden, se till att du får bra värktabletter!
Om du har ont när du sitter kan du prova att halka bakåt lite så att du sitter mer på ändan/svanskotan än på underlivet. Det finns också speciellt sittringar som avlastar underlivet när man sitter, dessa brukar finnas att låna/hyra på BB. Se till att bindorna byts ofta, att sitta på stora blodiga bindor är aldrig skönt! Får blotta tanken på ett toalettbesök dig att få tårar i ögonen? Då kan du prova att kissa i duschen, med duschstrålen mot underlivet. Att göra "nummer 2" kan göra riktigt ont första gången efter förlossningen. Ofta tar det ett par dagar för magen att komma igång och avföringen är ofta, milt uttryckt, hård då. Drick mycket vatten och försök röra på dig så har du kanske mindre ont de där första gångerna. Man kan också äta katrinplommon/torkade aprikoser eller dricka katrinplommonjuice för att få avföringen mer lös. När du väl sitter på toaletten kan du pröva att hålla emot ändtarmsöppningen lite med toalettpapper, för att avlasta muskulaturen och bristningarna. Och sitt inte för länge! Det är bättre att gå flera gånger när du känner att du måste tömma tarmen än att försöka tömma allt på en gång då både själva sittställningen och "krystandet" är påfrestande för stygnen och muskulaturen.
Alla typer av bristningar kontrolleras vid en s.k. efterkontroll på MVC, den brukar normalt ske inom 2 månader efter förlossningen.
Att göra knipövningar påskyndar läkningen, eftersom träningen i sig för med sig ökad blodcirkulation.
En normal viktuppgång under en graviditet är allt mellan 6 och 22 kilo, "medelföderskan" väger 14.7 kilo mer vid förlossningen än vid inskrivningen. Håller man sig inom dessa ramar har man oftast inga problem att nå sin startvikt inom 6-9 månader efter förlossningen. Men många går upp mycket mer än 22 kilo, lite beroende på olika fysiska faktorer (kroppsbyggnad, längd etc) men också på hur man mår under graviditeten. Har man tidigt fått bäckenbesvär har säkerligen motionen blivit lidande och viktökningen blivit större, ett extremt illamående kan göra att modern vill småäta konstant vilket givetvis också påverkar vikten. Det mesta är ändå normalt! Men mår du inte bra av din vikt så kan du definitvt göra något åt den, låt det bara inte ha högsta prioritet i ditt liv just nu.
Amningen tar energi från dig, och kan därmed hjälpa dig att bränna fett utan att du behöver göra så mycket åt din kost, men ät nyttigt och hoppa över fikabrödet åtminstone varannan gång. En bra och enkel metod är den s.k. tallriksmodellen som går ut på att du ska äta åtminstone halva tallriken med grönsaker, hälften kolhydrater (ris/pasta/potatis) och hälften protein (kött/fågel/sojaprotein). Såser och dressingar får man ta lite mindre mängder av. Prova smaksättare som soja, färska örter och citron om du tycker att maten känns smaklös. Amningen är inte bara bra för den fettförbrännande sakens skull utan amningen bidrar också till att livmodern (och därmed hela magen) drar ihop sig och blir mindre fortare.
Barnvagnspromenader som är en lågintensiv träningsform bränner mycket fett och ger dessutom både dig och bebisen en god nypa frisk luft. Och aldrig sover väl bebisar så gott som utomhus? När bebisen sover kan du stanna upp och göra lite sköna stretchövningar. Att bära mycket och sitta och amma långa stunder är jobbigt för rygg och axlar så stretchövningar som att skjuta rygg, tänja ut bröstryggen och rulla med axlarna kan vara väldigt skönt. Passa på att göra ett par knipövningar också!
"9 månader upp och 9 månader ner" brukar man ju säga, så bli inte besviken om det dröjer en stund innan vikten har återgått till det normala och favoritjeansen sitter perfekt igen. Har du stor övervikt eller kilon som bara inte vill försvinna har viktväktarna bra program, även för dig som ammar! Det finns förstås andra metoder för att gå ner i vikt, men ingen som lämpar sig speciellt bra när man ammar.
Under graviditeten upplever många kvinnor att deras hår är glansigare och tjockare än vad det normalt är. Och en del säger att deras hår aldrig varit slitnare eller mer stripigt. Båda fenomenen beror sannolikt på att man i stort sett inte tappar något hår under graviditeten. Efter förlossningen och när man ammat cirka 3-4 månader brukar många börja tappa stora mängder hår. Det är helt normalt och beror på att man nu tappar allt det hår man normalt skulle ha tappat under graviditeten. Det finns egentligen inte så mycket att göra åt detta, då det styrs av hormoner, men att sköta om de strån som sitter kvar kan ju åtmintone få håret att se välskött ut. Klipp håret och göra lite slingor om du vill få lite mer djup och lyster i det. Satsa på bra schampoo och balsam och gör en inpackning lite då och då.
Att vara småbarnsförälder känns ofta som man har kronisk jetlag. Väldigt få nyfödda sover mer än 4 timmar i sträck och vill amma och vara nära ofta och länge. Planera inte in för mycket aktiviteter, släpp "duktiga flickan"-rollen och försök ignorera dammtussarna i hörnen. Kräv av din man att han hjälper dig med hushållsarbetet. Jämlikheten sätts på spel när du som kvinna får barn och "bara" går hemma, men precis som förut har du ett jobb att sköta. Enda skillnaden är att det är ett dygnetrunt-jobb!
Sov när bebisen sover! En nyfödd bebis sover ofta 20 timmar av 24, så om du också sover då lär du garanterat vara utsövd :)
Amningen gör att du blir trött och mer avkopplad och du har därmed lättare att somna om, även om du blir väckt varannan timme! Amningshormonerna påstås också göra sömnen mer effektiv.
Efter det att den första euforin efter förlossningen har lagt sig kan känslorna inför allt det nya med bebisen och den nya mammarollen kännas överväldigande. Babyblues, förlossningsdepression och förlossnings/amningspsykos kommer inte tas upp i denna text, jag känner mig inte kvalificerad nog att skriva om något så stort, viktigt och känsligt ämne.
Läs gärna på sajten 1177 om känslolivet efter förlossning och under amning och när det är dags att söka vård.
Tveka inte att ta kontakt med BVC/MVC om du vill ha hjälp, där är man utbildas att tyda tecknen och erbjuda bra hjälp i form av samtalsterapi och psykologer. Och kom ihåg att du inte är ensam! <3
uppdaterade länkar aug 2017