Mormor klippte navelsträngen när Adam kom till världen
Publicerad: 2004-09-15
Bebisen var beräknad till den 16:e oktober. Men dagarna gick och ingen bebis kom. Jag trodde nästan ett tag att graviditeten bara var inbillning och att det aldrig skulle komma någon bebis. Jag hade knappt några sammandragningar eller förvärkar alls och förlossningen kändes väldigt avlägsen.
Men på fredagen den 22:a vaknade jag av att jag hade lite molande värk i magen. Det kom och gick under hela dagen, men gjorde inte speciellt ont. Så jag vågade inte hoppas för mycket. Inte förrän sent på kvällen då jag skulle gå och lägga mig. Då tilltog värkarna ganska rejält och det gjorde ganska ont emellanåt.
Vid 3:40 kom jag in på förlossningen. Jag hade haft väldigt täta värkar i bilen på vägen dit. Men när de satte CTG och skulle kolla sammandragningarna hände det nästan ingenting. Åh nej, nu kommer de säkert skicka hem mig, tänkte jag då. Lite besviken, för jag hade faktiskt trott och hoppats på att förlossningen skulle sätta igång nu. Min barnmorska kollade remsorna och konstaterade att det inte var mycket till värkar jag hade. Men sen skulle hon kolla om jag hade öppnats något, och det hade jag. 5 cm!
Strax därpå satte värkarna igång igen. Jag spenderade en hel timma inne i duschen och satt där och spolade varmt vatten på magen. Det kändes skönt! Sen fick jag komma in till en förlossningssal. Där visade de mig hur lustgasen fungerade. De frågade även om jag ville ha något mer smärtstillande, men det ville jag inte. Jag tyckte inte att jag hade SÅ ont, utan klarade mig fint på lustgasen.
Timmarna gick, men ingen bebis kom. Jag var jättehungrig och trött och kände inte alls längre för att ligga där och föda barn. Min barnmorska undrade om jag inte ville gå omkring lite. Men jag orkade helt enkelt inte. Dessutom ville jag ha lustgasen nära till hands. Den var min bäste vän genom de värsta värkarna.
Vattnet hade fortfarande inte gått, så framåt förmiddagen tog de hål på hinnorna. En liten stund senare fick jag krystvärkar. Då var klockan 12. Men dessa var ganska svaga och efter en stund avtog de mer eller mindre helt. Trött som jag var låg jag och halvsov. Då satte de dropp för att försöka få fart på krystvärkarna. Först hjälpte det ingenting. Att ligga och krysta utan några värkar är ju inte så lätt! Jag trodde bebisen hade fastnat och aldrig skulle komma ut. Det var jobbigt! Sen ökade de på droppet lite till och då äntligen började det hända saker.
"Nu syns bebisens huvud!", ropade min barnmorska, "hon eller han har massor med mörkt hår!". En liten stund senare kom nästa krystvärk och då kom han ut – mitt älskade lilla charmtroll!
Klockan fem minuter i två på eftermiddagen föddes världens goaste lille bebis, nämligen min Adam! Han kom ut med navelsträngen virad ett varv om halsen, men det var ingen fara med honom. Nä då, vi fick höra på hans röstresurser och han skrek den första halvtimmen av sitt liv. Mormor Elisabeth var med och klippte navelsträngen. Sen fick vi in en guldbricka med goda mackor och varm choklad. Det smakade väldigt gott!
När vi ätit klart och jag duschat av mig så var det dags för mätning och vägning. Vågen visade på 3560 gram, fast det var inte helt enkelt att få den att stå still på något, för Adam låg och sparkade och skrek ganska mycket. Sen mätte de honom, och han var 50 cm lång. Efter det kollades fingrar och tår igenom, samt öron och gom så att allt såg helt ut och att ingenting fattades. En alldeles perfekt lagom stor bebis som jag älskar mer än allt annat!
Adams hemsida
Skrivet av: * Linda *
Jag heter Linda, är född 24 maj -77 och är mamma till ett busfrö som heter Adam och är född 23 okt -99. Jag jobbar på en förskola om dagarna. Några av mina intressen är: foto, hemsidor, läsa, umgås med vänner, resa, barn...
Ett annat stort intresse är katter, och framför allt rasen Maine coon: http://mco.sida.nu
**********
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (
2005-10-11 05:59)
Betyg: 5
tack för den fina historien, alltid trevligt att läsa andras berättelser, får en chans att förbereda sig lite iaf..
