F�rlossningen och f�rbl�dningen

Publicerad: 2004-01-18

Gr�ta kunde jag inte sluta med. Det var och kommer s� f�rbli, den lyckligaste och mest magiska stund i hela mitt liv.

F�rlossningen
Den f�rsta december �kte vi till KK f�r att g�ra CTG, precis som vi gjort de senaste m�naderna. Jag ber�ttade f�r l�karen att jag haft n�gra kraftiga sammandragningar ett par g�nger de senaste veckorna. Men eftersom de inte var helt outh�rdliga best�mde jag mig f�r att inte oroa mig.

Sammandragningar fick jag ju tidigt i graviditeten. Dessa som jag n�mnde var i och f�r sig kraftigare. Jag hade varit uppe till tre p� morgonen vid ett par tillf�llen, tagit varma bad mitt i natten i hopp om att de skulle avta. L�karen sa att hon kunde unders�ka mig om jag ville, se hur det s�g ut. Jag tackade ja till erbjudandet, hellre f�r mycket unders�kningar �n f�r f�, s�rskilt d� det handlar om mitt barn.

L�karen unders�kte mig och genast s�g jag hennes sm�tt f�rv�nande min till orden �oj d�, h�r har det h�nt saker�! Jag tittade p� Wayne och b�rjade undra vad l�karen menade. Hon verkade r�kna. Jo minsann, 3 centimeter var jag �ppen. Det f�rklarade sammandragningarna jag hade haft, som i sj�lva verket var v�rkar. Gissa om jag blev f�rv�nad och f�rv�ntansfull! Ett steg n�rmare! L�karen och jag hade diskuterat ig�ngs�ttning tidigare. Jag visste redan att jag absolut inte fick g� �ver tiden eftersom barnet var tillv�xth�mmat � de sa att moderkakan sjunker i funktion n�r man g�r �ver tiden, den fungerar lite s�mre och eftersom pojken redan var liten ville man inte riskera n�got. Man hade �ven f�rvarnat oss att det fanns en risk att det kunde bli kejsarsnitt. N�r barnen �r s� sm� kan det h�nda att de inte har kraft att f�das vaginalt och d� anser man att kejsarsnitt �r b�ttre. Jag var mer eller mindre f�rberedd p� att det SKULLE BLI kejsarsnitt � min mamma blev ju snittad med sina b�da. I alla fall�

L�karen tittade p� oss efter unders�kningen och fr�gade n�r vi skulle k�ra ig�ng �Idag eller i morgon� undrade hon. Utan en sekunds tvekan sa vi i k�r �IDAG�! S� det best�mdes att vi skulle �ka hem och h�mta den f�rberedda babyv�skan med allt vi kunde t�nkas beh�va, �ta lite f�r att senare �terv�nda till KK som vi s� v�l k�nner till vid det h�r laget, men till f�rlossningen. S� hem �kte vi. Mer �n f�rv�ntansfulla och h�ga p� euforiska lyckorus var vi. Wayne blev nerv�s n�stan omedelbart men inte jag. Jag var inte nerv�s en enda sekund, bara lycklig.

V�l hemma stekte jag �gg och knaprade p�, jag t�nkte att det kunde vara bra med mat i magen n�r man ska f�da barn och �gg vet ju alla �r supernyttigt. Vi ringde en v�n som kom och h�mtade oss f�r att k�ra oss in till KK. Personalen vi m�tte var v�nliga och visade oss in ett rum som var f�rberett just f�r oss. P� den vita tavlan stod det �V�lkomna Madeleine och Wayne� vilket gav oss fina leenden � vi var v�ntade, allt var f�rberett och planerat. Jag fick j�tte sexiga kl�der att byta om till (ha ha) � n�ttrosor och en vit rock som pryddes av texten �Region Sk�ne�. Sk�terskan h�mtade bringare med vatten och saft till mig och CTG sattes p� magen med lilla v�rkdosan.

V�r barnmorska Filippa kom in och ber�ttade vad som skulle h�nda. De skulle spr�nga fosterhinnorna s� att vattnet skulle g�, sen skulle de s�tta dropp f�r att f� ig�ng v�rkar. Hon unders�kte mig f�r att se hur hon skulle spr�nga hinnorna och det visade sig att hinnorna satt precis vid pojkens huvud, s� med en skalpelektrod p� hans huvud sprack hinnorna. Vattnet gick vid 13:00 och d�refter sattes dropp. En timme d�refter b�rjade jag f� lite v�rkar. Inte s� farliga alls, de p�minde om alla sammandragningar jag haft de senaste m�naderna. �Detta �r inte s� farligt� t�nkte jag. Barnmorskan fr�gade om jag �tit och tyckte att 2 stekta �gg inte var tillr�ckligt att f�da barn p�, d�rf�r sprang hon iv�g och ordnade en liten matsedel �t mig. Maten jag best�llde, fisk med citrons�s, blev serverad alldeles f�r varm och med lite gummismak �ver den. Antar att mikro mat ska smaka s�? Efter att jag �tit var det dags att f�rs�ka g�ra sig s� bekv�m som m�jligt under v�rkarbetet. En het vetekudde provades, men den bara br�ndes tyckte jag. Barnmorskan visade hur lustgasen fungerade och d�r fann jag en god v�n! En �bean bag� provades att luta sig mot under tiden som Wayne masserade min rygg men det varade inte l�nge innan jag var obekv�m igen. S� jag f�rlitade mig p� kompis Lustgas ett tag till.

Barnmorskan och undersk�terskan som var tilldelade oss kikade in emellan�t men inte mycket h�nde f�rr�n vid 18.00 tiden. Jag hade sagt under graviditeten att jag helst inte ville ha epidural- men n�r klockan slog 18:00 skrek jag efter droger. �Ge mig morfin, kokain, amfetamin � VADSOMHELST� skrek jag lite sk�mtsamt och barnmorskan h�ngde p�. Tack och lov f�r humor! D� hade jag h�ngt p� lustgasen ett tag och den tycktes mer p�minna om veckogammal L�kerol vid detta lag. Barnmorskan ringde efter narkosl�karen som skulle s�tta epidural och jag tyckte att han tog v�ldigt l�ng tid p� sig. G�ng p� g�ng fr�gade jag vart han tog v�gen. Narkosl�karen kom och jag sattes i position, p� s�ngkanten med hakan mot br�stet (s� gott det g�r med en stor kula till mage) och hukad som en katt med b�jd rygg. Vad som h�nde h�refter minns jag ingenting utav. Allt har ber�ttats f�r mig utav Wayne samt l�sts i journalen.

Jag vet att mina stunder vid medvetande var f�, att jag tittade upp mot Wayne och sa att jag �lskar honom men tuppade av igen. Narkosl�karen som skulle s�tta epidural var en n�lglad l�kare, tydligen. Egentligen f�r man bara sticka 2-3 ggr men denna l�kare stack mig omkring 30 g�nger i min ryggrad. Barnmorskan sk�llde p� honom och bad honom sluta, att det r�ckte nu. Hon bad honom ringa efter en kollega men han skulle visst bara prova n�gon g�ng till. Jag skrek, andades lustgas och skrek igen. Enligt Wayne svor jag �t l�karen med och undrade vad han h�ll p� med. Till slut gav han upp och kallade en kollega som provade 3 g�nger och sa sedan att det inte gick. Mina kotor satt tydligen f�r t�tt och de kom inte emellan. S� jag hade suttit hukad som en katt i omkring en timme, blivit stucken ex antal g�nger, upplevt den hemska sm�rtan och obehagen helt i on�dan� N�ja. F�rvisso fick jag som jag velat vid klart sinne under graviditeten � ingen epidural. Barnmorskan satte 2 morfinsprutor i vardera h�ft f�r att hj�lpa mig slappna av mellan v�rkarna och kanske till och med sova i n�gon enstaka minut. Jag vet inte ens om de fungerade. Jag minns inte mycket av vad som h�nde d�rifr�n fram till 20:45 n�r jag vaknade, l�g p� sidan och h�ll fast i barnmorskan som undrade om det k�ndes som om jag ville krysta. �ja� gnydde jag och krystade lite.

Vips, s� l�g jag p� rygg i gynst�llning och h�rde barnmorskan s�ga �t mig att krysta. Wayne stod p� min v�nstra sida och uppmuntrade mig att krysta. Barnmorskan sa �t mig att inte skrika ut, utan ist�llet anv�nda den kraften till att krysta � s� blev det. En liten sugklocka hade satts p� gossens huvud. Nu i efterhand vet jag varf�r � utav humana sk�l. Eftersom pojken var s� liten befarade man att han inte hade kraft att hj�lpa till under f�rlossningen, samt mina v�rkar var inte tillr�ckligt kraftiga, s� de besl�t att hj�lpa oss lite p� traven s� att jag skulle slippa att krysta i timmar. Sugklockans hj�lp var minimal dock. Jag krystade en g�ng, l�karen drog j�ttelite, sen efter ytterligare tv�, tre krystar var gossen ute, klockan 20:59 den 1 december 2003!

Han placerades p� min mage och med omedelbar verkan var jag klar i huvudet. Jag tittade p� honom och skrek utav gl�dje �TITTA TITTA�! Som om jag var den enda kvinnan i v�rlden som f�tt barn och som om pojken var den enda bebis de sett. Jag gr�t som ett barn, lyckligare �n n�gonsin. Wayne gr�t av lycka, jag minns att hans �gon var r�da n�r han tittade p� mig precis innan han lutade sig �ver v�r son och pussade honom n�tt p� huvudet. Gr�ta kunde jag inte sluta med. Det var och kommer s� f�rbli, den lyckligaste och mest magiska stund i hela mitt liv.

Vi bed�rade v�r son medan barnmorskan sydde ihop mig. Tydligen hade jag spruckit en del, plus att de hade klippt upp mig. Vilket, b�r till�ggas, gav Wayne �tskilliga s�mnl�sa n�tter p� grund av mardr�mmar d� han sett hur de hade klippt i s�nder mig. Han tyckte det s�g s� hemskt ut.

F�rbl�dningen
Efter en stund fick jag en v�rk. Lika kraftfull som f�rlossningsv�rkarna � outh�rdlig. Jag ringde p� klockan och en annan barnmorska kom in. Mina v�rkar blev fler och fler och jag bad sk�terskan ta pojken, jag ville inte riskera att tappa honom n�r jag fick ont. Barnmorskan masserade min livmoder f�r att hj�lpa den dra sig samman, uppt�ckte att jag hade koagulerade blodklumpar i magen och tryckte ut dem. Det var mer �n sm�rtsamt och jag skrek av full hals. Barnmorskan kom in med j�mna mellanrum och tryckte ut mer och mer blod. D�remellan krystade jag ut blod i samband med v�rkar. Jag minns inte allt som h�nde h�r � Wayne kommer aldrig att gl�mma dock.

Han ber�ttade f�r mig hur jag blev blekare och blekare, mina �gonh�lor och min mun blev bl�, innan min blekhet blev gul. Jag slutade inte att bl�da och blod best�lldes. Det senaste blodtrycket som de TRODDE att de hade, var 50/30. Min puls hittade de inte. De gav mig lavetter f�r att h�lla mig vaken och ultraljud k�rdes in f�r att unders�ka huruvida moderkakan var ute eller ej. De var inte s�kra. Jag minns att mina muskler hamnade i chock och jag skakade kraftigt och kunde inte sluta. Hela min kropp skakade. Jag fr�gade efter Wayne och sekunden efter stod han vid min sida. Helt pl�tsligt k�rde de iv�g med mig, in till ett ljust rum d�r de lyfte upp mig p� en annan s�ng. Operationsrummet.

Massa nya m�nniskor i gr�nt med masker som pratade med mig utan att jag egentligen uppfattade det. Sk�terskor som varit hos mig i flera timmar stod fortfarande vid min sida, h�ll mina h�nder och pratade lugnt med mig, fr�gade om vi best�mt pojkens namn, fr�gade om Wayne, hur vi tr�ffades � allt f�r att lugna ner mig. Jag f�rstod ingenting. Samma n�lglada l�kare som prova epidural p� mig var d�r och skulle s�tta kanyl. Osis! Jag �r sv�rstucken till att b�rja med och desto v�rre efter blodf�rlusten d� alla k�rl dragit ihop sig. Samtliga gr�nkl�dda personer provade att s�tta kanyler. De beh�vde minst 3 kanyler i mig. Mina h�nder, mina armar, min fot, min hals � de provade att sticka mig �verallt. Vid n�got tillf�lle minns jag att jag tittade p� min uppsvullna hand och talade om f�r sk�terskan att kanylen satt fel � den satt inte i n�gon ven. Droppet kom under huden. �ja, det har du nog r�tt i� sa hon och p�pekade det f�r narkosl�karen som plockade bort kanylen. Det jag minns mest var n�r de h�ll fast mitt huvud �t sidan och sa �t mig att ligga stilla � f�r att kunna sticka mig. Hemsk k�nsla, att n�gon sticker in n�lar i min hals. D�refter fick jag en mask f�r n�sa och mun, de sa �t mig att andas djupt och fr�gade emellan�t om jag k�nde mig yr eller tr�tt. Nej sa jag.

Det jag minns efter det var n�r jag vaknade p� operationsbordet och de ber�ttade att min man och min son var p� v�g f�r att s�ga hej innan jag k�rdes iv�g till uppvaket. Wayne kom in med v�r son i famnen, lutade sig �ver mig och pussade mig f�rsiktigt, f�r att sedan l�ta mig pussa v�r son. Och det var det, sen k�rdes jag iv�g.

N�gra timmar senare vaknade jag igen, med EKG kopplat, blodtrycksmanschett, pulsm�tare p� fingret, syreslang i n�san och dropp inkopplat. Jag bad att f� komma tillbaka till f�rlossningen f�r att tr�ffa Wayne och min son � de ringde f�rlossningen som sa att de inte hade plats f�r mig just d� men att de skulle skicka upp Wayne och gossen f�r att h�lsa p� mig. En stund efter det plockades syrgasen bort, jag tyckte den var irriterande. Vid 08:00 p� tisdag morgon fick jag �ntligen tr�ffa Wayne och v�r bebis. De kom till uppvaket med undersk�terskan som varit vid min sida under hela f�rbl�dningen och operationen � hon hade stannat �vertid f�r v�r skull, hon ville se s� att allt var okej med oss innan hon gick hem. Wayne la lilla gossen i min famn, vi pussades alla tre och var lyckliga att f� vara tillsammans, �ntligen. Wayne var lycklig att f� se mig vid liv efter en hel natt i f�rlossningens dagrum utan besked om huruvida jag levde eller inte. Wayne hade suttit uppe hela natten med pojken utan att �ta eller sova och det var precis s� som hans kommande vecka skulle bli. Tillsammans �kte vi till avdelning 44, jag blev k�rd i s�ngen med v�r son, Wayne vid min sida och undersk�terskan som rullade mig. P� avdelningen fick vi v�r v�l f�rtj�nta �Grattis� frukost med Sveriges flagga och cider i champagneglas, men aptiten var inte d�r.

Mitt dropp plockades bort och vi nj�t av v�r son. Hela dagen spenderades med att beundra honom, pussa honom och bara �lska honom fullkomligt. Wayne som inte hade sovit sedan s�ndag natt var utpumpad och �kte hem f�r att vila p� eftermiddagen. Men hela veckan kom han till oss p� avdelningen, gosade med oss, tog foton och fyllde i babyboken efter hand. Han har varit ett OTROLIGT st�d n�r jag beh�vde det som mest.

Jag l�g p� 44:an fram till l�rdagen och b�nade och bad f�r att komma hem. Jag ville vara med min familj i lugn och ro � Wayne fick ju knappt vara hos mig, han fick inte spendera n�gon natt med sin familj, han blev utkastad varje kv�ll men �terkom p� morgonen.

Han ber�ttade f�r mig att jag miste 2,4 liter blod och fick 4 blodtransfusioner. Det senaste blodtrycket de trodde de hade l�g p� 50/30 � pulsen fann de inte. Det var p� h�ret att jag str�k med och det kommer ta ett tag innan jag �terh�mtat mig helt. Mina v�rden �r usla, mitt blodtryck �r fortfarande l�gt. Jag tar medicin 3 ggr dagligen och p�minner mig att �ta regelbundet trots aptitl�shet. Det k�nns underbart att f� vara hemma i lugnets vr�. Sover b�ttre i v�r s�ng och vilar b�ttre.

V�rt mirakel

Pojken v�r v�gde 2500 gram, han var 47 cm l�ng och underbart fin. Ljusbrunt h�r och m�rkbl� �gon � han �r sin far upp i dagen! Han har sin pappas n�sa, men mammas lilla smilgrop p� ena kinden! L�nga �gonfransar som ramar in hans vackra �gon. Helt magnifikt perfekt �r han! Hans namn �r Phini Jay Hirschberg. Phini kommer fr�n hans farbror Maurice som kallades Phini utav familjens hemhj�lp d� de var sm�. Phini betyder �liten pojke� p� det sydafrikanska spr�ket sesotho. Jay kommer fr�n hans andra farbror som gick bort i augusti 2002. Jag skv�tter fortfarande gl�djet�rar n�r jag ser hans ansikte och inser just hur mycket jag l�ngtat efter honom. Jag visste inte att man kan �lska s�h�r.
T�nk att det blev s�h�r! Min enda �nskan har besannats och jag har aldrig varit lyckligare!

Skrivet av: Madeleine Hirschberg
V�ra mirakel - Phini - F�dd 031201 & Laaiti - F�dd 050516... inte illa jobbat f�r en tjej som enligt 4 olika l�kare �r STERIL..? Jag: Madeleine, 26 �r - bor i Staffanstorp med min man och v�ra underbara pojkar, Phini, f�dd 1/12 - 2003 och Laaiti, f�dd 16/5 - 2005. P� fritiden gillar jag att skriva - poesi, noveller, musik, div. artiklar etc. Jag �lskar att lyssna p� musik och sjunga - skapa. Arbetar febrilt med den nya communityn f�r f�r�ldrar/gravida/de som l�ngtar: http://www.mirakelbarn.mylava.net Innan jag blev gravid arbetade jag som piercare, ett dr�mjobb f�r mig d�r jag l�rde mig mycket och utvecklades som person. Ett annorlunda jobb :) Mitt liv har varit annat �n h�ndelsefattigt. Upp och ner har det mest varit - de sv�ra stunderna i mitt liv har gett mig styrka. Efter �r av psykisk och fysisk misshandel fick det vara nog s� jag slog mig igenom, likt maskrosor genom asfalten. D�rav kallas man "maskrosbarn". Jag best�mde mig f�r att f�r�ndra mitt liv. Jag b�rjade med att g� ner 62 kilo - skilja mig fr�n den man jag vart f�nge med i ett terribelt �ktenskap - skaffade l�genhet och mitt dr�mjobb - tr�ffade min dr�mman och nu �r vi gifta med v�rt dr�mbarn! V�ga vilja! Min Hemsida - www.witches-nest.cjb.net Min Familj: Min man Wayne kommer ursprungligen fr�n Syd Afrika. Han �r en underbar man som gett mig mer �n n�gon annan. Han �r inte bara snygg utan gener�s, omt�nksam och k�rleksfull. Han �r mig mer �n trogen och finns vid min sida oavsett vad. Han �r nog den sista gentlemannen - h�ller upp d�rrar �t mig, h�ller upp kaffe �t mig f�re n�gon annan - t�nder min cigarett - kramar och pussar p� mig konstant. www.pjcazz.cjb.net V�r son, Phini Jay. Kan man �nska sig mer? Den s�taste och sn�llaste bebisen som finns :D V�rt MIRAKEL. www.phini.cjb.net Laaiti har inte hunnit f� en egen sida �nnu...

L�mna g�rna en kommentar!

Vad tyckte du om det du l�ste? Det �r j�ttekul om du vill l�mna ett litet avtryck h�r.
Tidigare kommentarer/betyg

Ingela Lindstr�m (2010-03-19 19:52)
Betyg: 5
Underbart skrivet trots det ot�cka slutet p� f�rlossningen.Hur kunde det bli s�d�r?Kontrollerade dom inte p� en g�ng att moderkakan kommit ut?Tufft av Dig att v�ga f�da ett barn till:)
�nskar er alla lycka i framtiden.

loppan05 (2005-10-27 01:34)
Betyg: 5
j�ttes�t:) o tur att alltt gick s� bra till slut

Cine Derefeldt (2005-09-17 14:03)
Betyg: 4
Helt underbar l�sning :)

Lucas Gustafsson (2004-06-26 22:24)
Betyg: 5
En ber�ttelse som g�r direkt till hj�rtat!!!! Mycket bra och intressant skrivet.

Linda Birgersson (2004-03-24 15:22)
Betyg: 5
Vilken gripande ber�ttelse! Du verkade f� precis de komplikationer jag sj�lv hade mardr�mmar om, sk�nt att det gick s� bra f�r er iallafall.

Madeleine Hirschberg (2004-01-24 22:29)
Betyg: 5
Det �r ju min artikel..

Nathalie Sundesten Landin (2004-01-20 09:32)
Betyg: 5

�nnu mer i 'F�rlossningsber�ttelser'
» N�r Fredrik gjorde sin dramatiska entr� p� jorden
» En f�rlossning utan komplikationer
» F�rlossningsber�ttelse med lyckligt slut
» Min f�rlossningsber�ttelse � Andra barnet
» "Pl�tsligt k�nner jag hur kroppen sp�nner sig och jag vill krysta"
» Vaknar med k�nslan "idag �r dagen d� det h�nder!"
» Snabbt, enkelt men f�rtidigt och l�ngt hemifr�n
» H�gt blodtryck
» N�r v�ran fina Clara f�ddes!
» Tunnelbana till f�rlossningen
» Vi klarade det tillsammans
» Med Inez ut i solskenet
» Gl�djen att f� h�lla sonen �verskuggade allt
» Vadd�, �r det dax? t�nkte jag
» Tvillingar med k�nsla f�r dramatik!
» Lilla Familjen Blom blir fyra
» N�r Tuva f�ddes - en f�rlossning med eklampsi och katastrofsnitt
» V�rkarna startade precis efter tolvslaget
» Den luriga trean
» N�r Valdemar f�ddes 7/3-2006

F�rlossningen och f�rbl�dningen

L�mna g�rna en kommentar!

V�ra senaste boktips

Vi finns p� Instagram och Facebook

Barnsidan tipsar