Man kan snacka om bristande jämställdhet vad gäller allt från fördelning av dammsugartid i hemmet, över föräldraledighet, VAB, lönenivåer till vem som kör familjebilen och slår sig på tummen med hammaren, men ärligt talat flickor:
Finns det egentligen något mer ojämställt än mens? Vet egentligen Mannen ett dugg om hur jäkligt livet kan vara, han som inte har mens?
Biologiskt sett får en kvinna mens cirka var 28:e dag.
Bullshit säger jag.
Annikas tillägg till Murphys lag säger att en kvinna alltid får mens samma dag hon avseglar på sin veckolånga semester till Mallorca. Oaktat om det var 14 dagar sen sist. Semestern förflyter i ett hav av slabbande med tamponger och oro för elaka infektioner. Sista bindan för denna gång dumpas i soporna på flygplatsen före hemresan...
Och frånsett dessa förtretligheter kan man råka ut för sådant som hände mig en gång för länge sen, före järnridån hade rullats upp..
Jag och en kompis (kvinna) var på Kuba 14 dagar 1980 och enligt Annikas Princip inträffar således Mens Surprise x 2. Så vi begav oss till närmsta Farmacia och frågade efter vad det nu heter på spanska (det stod i parlören...). Kvinnan bakom disken kommer tillbaks med nåt som är misstänkt likt ett paket bomull.
"No, no", säger vi och kompisen halar upp en av de sista tampongerna ur väskan. "Estos"!!
"Que"? säger damen bak disken och hojtar på sina kollegor med hög röst och vi urskiljer i smattret nåt som fritt översatt torde betyda "kom och kolla det här som de här typerna påstår är mensskydd".
Det är då vi inser att tamponger är en okänd produkt på Kuba, att kubanska kvinnor fortfarande nyttjar hemknypplat av tyg och cellstoff. Back to the fourties m a o.
Och vi står plötsligt inför ett helt gäng intresserade ögon, blandat kvinnor och män som ber oss förklara hur produkten funkar....
Vi beslöt raskt två saker:
1: Inte ens vår samlade spanska räcker till för den typen av anatomilektion
2: Vi tänker *inte* göra som vi med framgång gjort på vår resa genom spansktalande länder: Använda kroppsspråk och demonstration för att förklara sånt vi inte har ord för...
"Ge oss cellstoffen" säger vi bestämt, betalar och rusar ut...
Gud ske pris stötte vi nästa dag - innan tampongerna var oåterkalleligen slut - ihop med en svensk studieresa välfylld med välutrustade kvinnor som generöst delade med sig av dyrgriparna....
Deras guide hade nämligen givit dem den kunskap vi saknade: tamponger existerar inte på den kubanska konsumentmarknaden så ta med er om ni inte gillar cellstoffpyssel...
