Min mormor har en speciell plats i mitt hjärta. Jag älskade morfar, farmor och farfar väldigt mycket också, men mormor.... vi hade ett speciellt band hon och jag. Hon dog i november 2005 med huvudet fullt av trevliga tankar på rödakorsetbasaren, advent och julhögtiden. Innan hennes hus gick till de nya ägarna var jag och min mamma på tomten (med nya ägarnas goda minne) och grävde upp perenner som mormor och morfar skött och älskat sen de flyttade dit på 40-talet.
Tillsammans med magnolian så är nu den här karmosinröda pionen ett säkert kort för att framkalla minnen, dofter och tårar. Jag har solvarma vattendroppar från vattenspridaren på huden, hör klirret från saftglasen och känner doften av kanel och kardemumma.
Det blir så väldigt påtagligt, det är som mormor kommer på besök. Hej mormor.
