De hör väl småbarnsåren till, dessa magsjukor from hell. Men det är liksom inte lättare för det. Det handlar i och för sig till stor del mest om att invänta returer, hur länge dröjer det innan vällingen eller saften kommer upp igen? Hinner jag parera och kanske ta kräkande unge till kakelklätt, avduschningsbart rum? Och torka, torka, överallt. Har ni tänkt på att kräks alltid kommer på mattan och golvet, i skarven mellan madrasserna eller stänker upp på väggen? Det hamnar ALDRIG i hinken eller på den stora handduken man lagt barnet att sova på. Eller jo, det gör det ju, men det kommer också på allt inom 2 meters avstånd. Och som tvättmaskinen får tvätta!
Appropå tvättmaskiner - hur gör de småbarnsföräldrar som måste boka tvättstugan för att tvätta? "Aha, jag måste vänta två veckor för att tvätta kräkiga lakan?" Finns det nån gräddfil till tvättiderna om man a) har småbarn, b) slut på lakan eller c) saknar behållare för farligt avfall? Skulle inte tro det. I och för sig kan jag inte tänka mig att nån skulle våga hävda sin rätt om man embarkerat hela tvättstugan med kräkiga lakan... I värsta fall får man väl åka och köpa nya lakan.
Allra värst är väntan på att själv bli sjuk, vilken fasa! Vem ska då köra tvättmaskinen? Vem ska då ta bussen och köpa nya lakan? Vem ska då jobba ikapp allt som blivit liggande under vabbandet? Och vem går med barnen till förskolan, när de väl blivit friska? Och nej, nån snäll släkting kommer inte och fixar det - det är säkert straffbart att smitta någon med något från helvetet.
P.S Förresten, visst var det schysst på sjuttiotalet när det kom hem en kommuntant när barnen var sjuka?
