Barnkalas och inbjudningar

Det har varit ett himla hallå om en pappa som bjöd alla utom 2 till sonens kalas. Sonens lärare har anmält det hela till JO . Japp, ni läste rätt. Det är tydligen mobbning/diskriminering om man inte bjuder alla. Varför?

Som vuxen bjuder man ju sällan "alla". Man bjuder de man vill och de man känner blir en rolig mix. Man känner sig ju aldirg tvingad att bjuda de där ointressanta typerna eller de som är taskiga. Varför kan den principen inte gälla på dagis/skolan också? Bara för att man går på samma avdelning eller i samma klass så behöver man ju inte vara kompisar...

Jag har provat att bjuda alla barn. Det gör jag aldrig mer. Det var kaos för vuxna och barn. Mina öron ringde i två dagar efteråt och trots att vi hade hårdplanerat allt med lekar och ett körschema så spårade det ur ganska snart. Paketöppningen blev hemsk - hälften av paketen öppnade andra barn (!). Mot slutet satt några barn i varsitt hörn och var helt slut av allt oljud, alla kakor och all lek. Horror!

Nej tacka vet jag kalas med en handfull barn där man faktiskt hinner få nånslags kontakt med kalasdeltagarna. Det blir trevligt och man längtar inte alls efter att det ska ta slut. Om det kallas diskrimering så ja, då diskriminerar väl jag. 

(obs självklart delar man inte ut inbjudningar på dagis/skolan om inte alla är inbjudna) 

Lämna gärna en kommentar!

Anonym (2016-10-08 21:47)
Gammalt inlägg, jag vet, men jag snubblade över det när jag letade barnkalastips. Nej, som vuxen bjuder man inte "alla". Men inte heller bjuder man alla jobbarkompisar på avdelningen utom två. Det är helt enkelt inte schysst. En bra tumregel är att bjuda max hälften i en grupp om man inte är beredd att bjuda alla, eller att bjuda en delmängd efter en uppdelning som känns logisk för alla (alla tjejer eller alla killar t.ex, om barnen leker mest så). Men att bjuda alla utom två är fruktansvärt taskigt mot de barnen. De blir ledsna och känner sig utanför och att du som vuxen inte vill se eller ta ansvar för det är ledsamt. Försök sätta dig in i situationen att det var ditt barn som alltid var en av de där två som aldrig blev bjudna när alla andra blev det. År ut och år in.