Barnsidan - Valfrihet - lyxigt eller stressande?
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Valfrihet - lyxigt eller stressande?

Valfrihet - lyxigt eller stressande?

Publicerad: 2006-01-26
Valfrihet. Valfrihet - det vill alla ha. Men är valfrihet verkligen bra jämt? Finns det inte risk att valfriheten blir ett tvång - något som stressar och förstör livskvalitén?

Valfrihet. Valfrihet - det vill alla ha. Men är valfrihet verkligen bra jämt? Finns det inte risk att valfriheten blir ett tvång - något som stressar och förstör livskvalitén?

Med alla årsbesked och kontrolluppgifter som kommer med posten så här års kommer också en del ångest över alla fonder jag valt på diverse olika ställen (man måste ju tänka riskspridning). Man borde säkerligen logga in och kolla om man kan göra några bättre val. Följa börsen och vara mer aktiv i sina fondval. Men vart är pinkoden? OK, måste beställa ny pinkod. Pinkod kommer i brevlådan. Vad ska man nu välja för fonder? ...hmm... Måste gå, ett barn skriker. Att välja fonder känns inte lika akut. Sen är det glömt och pappret med pinkoden försvinner. Nästa år samma ångest.

Ovanstående är fullt applicerbart även på försäkringsskydd, pensionssparande, val av elleverantör, telefonoperatör och bredbandsleverantör.

I affärn frågas det alltid efter bonus/medlem/poängkort. Jag har bara kort jag verkligen behöver. Måste ha patientbrickor, H&Mkort, ICA-kort, simhallskort, kreditkort, lånekort och körkort. Måste inte ha åhlénskort, twilfit sisterskort, lindexkort, kappahlkort, Vivokort, hemköpkort, Willyskort, Lidlkort, NKkort, telefonkort, medmerakort, guppykort eller apotekskort.

Men alla dessa kort är bara till besvär och plånboken proppfull (kan bara delvis skylla på korten iofs, kvitton är en annan ångestkälla). Varför kan ingen göra superkortet där man kan plugga in alla medlemsskap, behörigheter och bankkonton (och givetvis sätta nåt retinascannande lås på). Det skulle väl vara optimalt för valfriheten?

Men, det var inte det jag skulle skriva om.

Idag har jag och dottern varit på informationsmöte på en av de tre helt valbara skolorna som är aktuella för skolstarten i höst. Alla ligger inom gångavstånd från oss, så alla tre är tänkbara kandidater. Och alla låter lika bra, alla har samma härliga stämning och allt känns tiptop. Engagerad personal, värdegrund, bra koll på hur man förebygger mobbing, faddersystem, smidiga överlämningar mellan årskullar, idrottsprofil, sockerpolicy, individuella planer, utvecklingssamtal, pedagogiska modeller, styrdokument, arbetslag, elevvårdsplaner, kontinuitet... allt.

Hur ska jag kunna välja? Jag får ångest och jag vill inte att det ska vara banala saker som dagiskompisar och avstånd som ska fälla avgörandet. Jag skulle vilja känna instinkivt att "det här var en bra lärare"
 eller "det här känns inte rätt". Men istället ska bara bra saker ställas emot varandra i en omöjlig ekvation. Att gå på magkänslan går inte. Jag måste göra ett optimalt val. Det handlar om mina barn!

Det är inte utan att jag ibland önskar att vi bodde nånstans i obygden där det inte fanns en massa valfrihet. Tänk vad skönt att få nöja sig med den närmaste mataffären, byskolan och den operatör som överhuvudtaget kan leverera bredband.


Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttioåtta med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Mary Lou (2006-01-28 01:29)
Vi valde inte skola, vi utgick från att hon skulle börja i den närmsta. Vi hade ju valt att bo just här bl a för att det var gångavstånd till både daghem och skola.

Det som jag tror är viktigast är att det är bra lärare och trevliga kamrater. Och det kan jag ju inte veta i förväg. Lärarna kan jag visserligen träffa i förväg men då verkar ju alla trevliga. Magkänslan säger ingenting.

Pensionsfonder ger en dåligt samvete. Och det är ju meningen att vi ska känna dåligt samvete om vi får dålig pension. Vi kunde ju VÄLJA själva, då får vi skylla oss själva. Sen att de flesta av oss inte är ekonomer el börsanalytiker och därför både ointresserade och okunniga, det kan inte hjälpas.

När det gäller pensionsfonderna tycker jag "det var bättre förr".

Och jag nöjer mig oftast med närmsta mataffären. Tid är också pengar, och om den läggs ner, då blir det besvärligt.
Mia Althoff (2006-01-26 09:25)
Du har nog rätt Tova. Jag ställer för höga krav på att göra de mest optimala valen hela tiden. Allt känns så viktigt, det känns inte alls oviktigt med pensionssparande. Kanske är jag lurad där...

Jag litar inte på magkänslan, för den säger att det inte spelar nån roll vilken skola vi väljer.


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook