Barnsidan - Vad är du mest nojig över?
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Vad är du mest nojig över?

Vad är du mest nojig över?

Publicerad: 2006-02-13

Jag har alltid betraktat mig som en ganska cool mamma. Någon skulle säkert säga på gränsen till dumdristig. Jag har låtit barnen vara vakna på helgmorgnar när jag ligger och sover. De har kunnat gå ut på gatan (ja, de kan låsa upp ytterdörren), stoppa fingrar i stickkontakter, sätta äppelbitar i halsen, slå ihjäl varandra och alla möjliga farliga saker. Vi har inget spisskydd hemma, grinden vid trappen försvann rätt fort och ibland åker de faktiskt snowracer utan hjälm (när den ligger kvarglömd på dagis). Spärrar till fönstren...? Nej det har vi inte ens tänkt på.

Det finns andra saker jag oroar mig mer för - att åka bil till exempel. Det finns ju så många puckon därute. Gamla och starrögda som vägrar inse att de inte är lämpliga bilförare, tokfulla lastbilschaufförer, föräldrar som ägnar mer uppmärksamhet till barnen därbak än till bilkörningen, hastighetsknarkande budbildförare. Och så vidare.

Men den där skräcken går att hålla i schack. Statistiken ser ju lite bättre ut om man har schyssta däck, bra bilbarnstol, håller avståndet osv. Värre är det med sjukdomar.

Att själv drabbas av cancernoja (de flesta konstiga symptom kan ju vara cancer!) är en sak. Sömnlösa nätter, ångest, rastlöshet och så kan man inte låta bli att googla lite. Bara för att oroa sig ännu mer och må ännu sämre. Jag har nog (i tanken) haft alla möjliga obotliga saker; aids, hjärntumör, bröstcancer, MS, malignt melanon, hjärnblödning, ALS, äggstockscancer... Men att tänka sig att ens lilla barn skulle drabbas av leukemi eller hjärntumör. Nej, det gör så ont att tänka på att det bara blir svart. 

En annan sak jag är nojig över är att mina barn ska bli utfrysta och mobbade. De är ju mina fina ungar och jag vet hur råa barn kan vara mot varandra. De kanske blir den där lilla människan som efter år av utfrysning och mobbing ingen ser eller bryr sig om. Eller tänk - ännu värre. De kanske blir den som mobbar, är taskig och fryser ut folk?

Sen kan man ju noja sig över att man inte vill föra sina egna fobier och nojor vidare till sina barn. I vissa fall kan de ju vara rätt begränsande...

Vad är du mest nojig över?  


Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittioett med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Mary Lou (2006-09-01 01:35)
Jag försöker förtränga allt hemskt som kan hända mitt barn. Min egen mor är och har alltid varit så "nervös" som man sa. Jag minns från min barndom hur hon gick fram och tillbaka för att hon var så orolig över att nåt hänt pappa, eftersom han inte kommit hem exakt samma tid som vanligt. Tala om att begränsa andras liv, han var ju som en livstidsfånge, fick aldrig åka nånstans ensam för "det kunde ju hända något". Och oftast ville hon inte åka nånstans, alltså fick inte han åka heller.

Jag var jätterädd för mobbning när min dotter började skolan. Eftersom jag varit mobbad, så kändes det som en stor risk att hon skulle bli det också. Men tack och lov blev hon inte det, även om hon aldrig tillhört "populära gänget".

Sen blir jag rädd när jag läser om trafikolyckor och annat hemskt. Det kan hända vem som helst, ingen är säker. Så hur kan jag vara säker att det inte händer mitt barn? Hemmet har jag nog gjort barnsäkert, hyrde t o m en innehjälm för henne när hon var liten och börjat gå. Men nu rör hon sig ute på egen hand och där kan jag inte skydda henne.


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook