Behöver du någon udda pryl från 70- 80- eller 90-talet? Fråga mig, jag har kanske precis det du behöver i mina gömmor!
Jag har nämligen oerhört svårt att göra mig av med saker. Det kvittar att jag inte använder dem eller har gjort så på länge. Jag skulle ju kunna vilja använda dem nån gång... kanske... i en avlägsen framtid. Och då vore det ju synd om jag avyttrat grejen eller hur?
Det här är spår från min barndom tror jag. Jag växte upp i ett kärleksfullt hem men som inte hade något överflöd på pengar trots att båda mina föräldrar alltid jobbat. De saker och kläder man fick blev man noga instruerad att vara rädd om för det fanns inte pengar till att köpa nytt hur som helst om något skulle gå förlorat. Därav följer att jag är väldans noga med mina saker nu som vuxen också. Slit och släng är inget för mig alls... Numera finns det råd att köpa prylar för nöjes skull och det gör jag, teknik- och boknörd som jag är. Jag köper nya saker efter noga övervägande och så lägger jag gamla grejer på hög i skåp, lådor och förråd. Kan va bra å ha serrö!
Så därför har vi i sakeri överflöd. Hela förrådet är fullt och längst där inne står ett par ännu inte uppackade flyttkartonger från vårt senaste bostadsbyte... för 14 år sen :) Jag har ingen aning om vad som är i dem och det står helt klart att vi inte saknar innehållet eftersom vi inte har haft orsak att lätta på locken. Men jag vet att jag inte klarar att kasta dem utan att titta i dem... och om jag tittar i dem så klarar jag inte att kasta innehållet...
Kläder är en annan grej. Jag har hur mycket som helst med gamla kläder. Sånt som vi sorterat bort för att det är urvuxet (barnens) men som var helt och som jag därför satte ner i förrådet utifall någon skulle vilja ha plaggen senare. Vem då kan man undra... vem vill ha barnkläder från 80- och 90-talet? Vem vill ha mannens urvuxna bruna gabardinbyxor förresten... äkta sjuttiotal med väldigt utsvängda ben. Matchande urvuxna rosa skjortor finns också. Och mina blommiga jeans :) Jag hade ett par älskade Lee-jeans som jag broderade på. Blommor, bokstäver efter min mormors märkdukar... små nyckelpigor, fjärilar och allt möjligt. De är så nötta och sköra att de inte skulle gå att använda även om jag vore smal som i tonåren och kunde komma i dem. Men kvar finns de tillsammans med mina moonboots och jeansjackan som Svenne Hedlund skrivit sin autograf på (så sen kunde jag inte tvätta den nåt mer) För att inte tala om nostalgiplaggen som barnen haft. Äldre Dotters första klänning, en liten ljusgul plyschsak med volang i strl 50cl. Eller byxorna med ett hjärta på bröstlappen som Sonen hade när han äntligen kunde hämtas hem från Barnintensiven i Uppsala en månad efter födelsen. Eller den sommarblommiga klänningen som Yngre Dottern hade på sin första skolavaslutning.
Ja ni ser... här sitter jag och ler saligt bara av att skriva om en del av de där gamla kläderna.
Sen är det ju alla de där anonyma plaggen också som det inte är nåt speciellt med förutom att de var hela och därför inte platsade i soporna... kassvis med kläder som tar massvis med plats.
En Amiga 1200 finns där med en fruktansvärd massa tillbehör. Alla spel i orginalkartongerna.. minst 50 olika spel är det + massor av nyttoprogram. Min första computter som inte varit uppe i lägenheten sen -97, fullt fungerande. En svartvit TV, den funkar men vem vill ha en gammal svartvit TV? Fullständig campingutrustning med tält, sovsäckar, liggunderlag och kokutrustning. Minst en kubik gamla leksaker: barbies, meccano, My little pony, småbilar, spindelmannengubbar och massor av sagoböcker. Turtles, lego, dockskåp och BRIO-järnväg. Visst, kanske jag får barnbarn nångång och då kan ju flickorna komma och hämta lite prylar.
Fortsätter vi så här så måste vi snart hyra ett till förråd :) För Mannen är ju inte bättre han. Samlaren bor nämligen ihop med en annan samlare... Så bland mina grejer ska rymmas Mannens kartonger med elektronikkomponenter och verktyg, en stor rulle koppartråd, en moped i delar, några meter hyvlat virke, en ribbotten efter en skrotad säng, tidskrifter och 8 däck på fälg till en Opel Ascona. Själva Asconan gick till skrot för 3 år sen...men det är bra däck. Passar på brorsans släpkärra jajjamen.
Men vi ska nog ta och rensa snart i alla fall. Det börjar kännas besvärande att inte hitta det man letar efter om man till äventyrs skulle vilja ha fram några av de gamla grejerna. Nu är det ett sånt besvär att hitta sakerna så vi går hellre och köper en ny... vilket inte förbättrar prylfloden här hemma.
Jag beundrar dem som har ett i stort sett prylfritt liv. För jag fattar inte hur man bär sig åt :)
