Barnsidan - Resa med tonåring...
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Resa med tonåring...

Resa med tonåring...

Publicerad: 2005-01-24

Det kan vara nervpåfrestande värre att resa bort en helg med sin femtonåring... Men man hinner inte få tråkigt i alla fall!

Först och främst så är planering A och O. I god tid måste tonåringen göras redo för dylika bravader med sina päron. Minst en månad i förväg så bör man plantera idén.

Mor upplyser
-Den (datum) så ska vi fara och hälsa på mormor & morfar över helgen och vi vill att du följer med den här gången.

Mor håller för örona och väntar på "det stora vrålet"

Dotter
-MEN MAMMA! JAG OCH XY HADE JU PLANERAT ATT...

Mor avbryter...
-Då får ni planera om, den här gången ska du följa med. Du har inte träffat dem sedan i somras och morfar frågar efter dig. (morfar är fortfarande dålig i sviterna efter stroke våren 2004 och klarar inte resan hem till oss) Du har haft mer eller mindre bra ursäkter varenda gång vi rest ner sen dess och fått stanna hemma. Men nu vill vi att du följer med.

Dotter 
-Men mammaaaa!
Stampar in på sitt rum och dänger igen dörren...

Så får man fortsätta att påminna med jämna mellanrum så att det inte ges utrymme för att glömma sagda resa. Vid varje tillfälle upprepar sig protesterna trots att Dotter nog vid detta laget insett det lönlösa. Dagarna före resdatum börjar man så smått att påpeka lämpligheten av att se över kläder osv så att det finns rent det som hon vill ha med sig.

Mor påminner för femtioelfte gången sent på torsdagskvällen
-Packa ryggsäcken ikväll, du hinner inte imorgon bitti och direkt när du kommer från skolan så ska vi åka.

Dotter muttrar
-Ja ja, jag ska.... Men jag vill faktiskt hellre stanna hemma...

Så kommer resdagen. Far har tagit ut kompledigt för att vi ska komma iväg lite tidigare. Han vill helst undvika mörkerkörningen om han kan. Mor och Far har packat sina saker och förberett hemmet för att stå tomt en helg. Är det nån av läsarna som tror att Dotter har packat sina saker? Glöm det! Dotter kommer hem vid lunchtid som avtalat och det är dags att åka. Eller hur var det nu?

Far upplyser
-Då går jag och hämtar bilen så kommer vi iväg så fort vi har lastat i.

Dotter i falsett
-Men jag måste packa, var är mina jeans, har du tvättat dem mamma?

Far suckar uppgivet
- Men det var då själva... Jag hämtar bilen, sätt fart och gör dig klar. 

Dotter far omkring som ett torrt skinn och letar sina saker. Luttrad Mor slår dövörat till och sätter sig vid datorn för att läsa e-post. Far går till garaget och hämtar bilen. Dotter packar medan hon utstöter icke rumsrena ord som skulle kunna få vem som helst att rodna. (men inte Mor som har hört ramsan förr)

Far påpekar
-Om vi inte kommer iväg nu så kunde jag lika gärna ha jobbat hela dagen, nu lär jag ju få mörkerkörning iaf.

Dotter snäser
-Ja ja, jag är klar nu... Nej förresten, jag måste säga hejdå till XY, han är nog på MSN eller Lunar. Guuud, jag kommer att tråkas ihjäl om jag inte får snacka med honom på hela helgen...

Dotter sätter sig vid sin dator och börjar klattra på tangentbordet med raketfart. Mor känner att sinnet rinner till och det börjar ryka ur örona. Det var ju meningen att komma iväg i tid för att slippa mörkret under färden. Det börjar bra...

Mor pekar med hela handen
- Nu får du vara klar, stäng av datorn annars rycker jag din nätverkskabel. Sätt fart, bilen är lastad och nu ska vi åka.

Dotter muttrar men gör som hon är tillsagd. Vi kommer iväg en timme senare än beräknat och kommer att hinna nästan ända fram innan det blir mörkt. Dotter är helt plötsligt på ett strålande humör. Sitter i baksätet och sjunger med i låtarna från mp3-spelaren. Mor och Far tittar nöjda på varandra och konstaterar att det nog blir bra trots allt tjafs tidigare.

Dotter frågar
- Mamma var är vi? Är det långt kvar, jag har tråkigt...

Mor svarar
- Vi är i Gävle ser du väl, det är ju bara en halvtimme sen vi åkte hemifrån. Vi ska tanka här och sen är det ca 2,5 timmar kvar av resan.

Dotter suckar! Resten av resan tillbringar hon ömsom i tjurig tystnad ömsom med kvittrande kommentarer om det vi passerar. Far får order att tuta på några snyggingar på en busshållsplats i Skärplinge vilket han tjänstvilligt gör till Dotters munterhet. Mor och Far trivs och småpratar. Resan är länge efterlängtad och det är skönt att komma hemifrån även om det bara är för att hälsa på släkten. Mor har längtat till föräldrahemmet och tycker att resorna dit sker alldeles för sällan.

Innan Dotter börjat ledsna totalt är vi i Norrtälje och resan närmar sig sitt mål.

Morföräldrarna väntar på rullstolsrampen och kramkalaset börjar. Dotter är nu i sitt esse och clownen tittar fram till och med. Den munviga Dottern håller nu igång fredagkvällen lång och hinner knappt andas för att hon ska prata och berätta. Morfar är lycklig, han saknar alla sina barnbarn och tycker att han ser dem för sällan numera när han och mormor inte kan resa runt så mycket längre. Dotter är också lycklig, det syns, hon har varit lite rädd att träffa morfar sen han blev sjuk. Tycker inte om att han är delvis förlamad men nu verkar den rädslan ha gett vika. Så fortlöper helgen på bästa vis. Samvaro med massa prat och skoj och evighetslång middag med extra god mat. Annan släkt dråsar in för att träffa oss. Det blir en hektisk lördag men det har vi räknat med. Men en helg är kort och vid lunchtid på söndagen så är det dags att vända kosan hemåt igen. Måndagen kommer ju med arbete och skola.

Dotter
- Men måste vi redan åka? Jag vill stanna lite till.

Mor
-Ja, vi vill åka så vi hinner hem innan det blir mörkt vet du ju. Och dessutom så måste vi handla lite så det finns frukost imorgon. Packa ihop dina saker nu...

Dotter
-ja, ja...

Vi kommer iväg i skaplig tid den här gången. Efter ett långdraget adjö styr vi kosan mot Norrtälje för vidare resa norröver på Riksväg 76.

Dotter
- Hur lång tid tar det innan vi är hemma?

Far förvånad
- Men lilla stumpan, det är ju lika långt hem idag som det var hit ner i fredags såvida de inte har rätat ut vägen sedan dess. Det tar nästan 3 timmar. Precis som i fredags.

Dotter suckar
-Jag är trött, får jag ligga ner i baksätet?

Far konstaterar
-Du får sova sittandes, bältet ska vara på, det diskuterar vi inte ens. Annars så kan du och jag sjunga duett för Mor... Ekorrn satt i graaanennn...

Dotter flinar
-Men pappaaaaa!

De där två har ett speciellt förhållande till varandra som grundlades när Dotter var mycket liten och just hade fått en lillebror som jämt var sjuk. Far blev hennes fasta punkt för Mor var ofta borta på sjukhuset med lillebroren. Dotter förväntar sig iaf att Far ska retas och Far förväntar sig att Dotter ska  säga -Men pappaaaaa! Då är de båda nöjda. Mor ler och sluter ögonen för att sova bort en stund av resan. Gästsängen hos föräldrarna är inte av det mer bekväma slaget så nattsömn blev det dåligt med.

Väl hemma hinner dotter inte få av sig skorna innan hon sitter vid sin dator och chattar med XY... Lyckan i ansiktet går inte att beskriva, äntligen hemma igen och pojkvännen är online.

Mor passar på
-Nästa helg ska vi åka till NN och du ska följa med.

Mor håller för örona och väntar på "det stora vrålet" samt duckar för en flygande tidning.

Mor erkänner
- haha... jag bara skoja.

Dotter fnittrar
-Men mammaaaaa!

 


Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då. Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga. Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor. Och så har jag en blå cykel...


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextionio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Fröken Fräken (2005-01-28 19:44)
Ja, jag har bara en liten fundering: Var har du gömt den där lilla övervakningskameran??? *känner igen på pricken*
;-)
Jenny Borgström (2005-01-24 22:39)
*ler brett* Inte har jag tonåringar ännu men du skriver så bra att man iaf tycker att man känner igen sig ;)
annika60 (2005-01-24 20:01)
Hehehehehe... Låter som nåt jag hört/sett/upplevt *S*
Ingela N (2005-01-24 11:53)
*S* Det visar sig återigen hur olika våra döttrar är varandra. Vi har aldrig haft såna här strider med den äldsta.

Jag försöker att välja striderna noga för min egen sinnesfrids skull men ibland så uppstår de iaf. Men oftast så orkar varken Dotter eller vi vara sura länge... Livet är för kort för att slösas på sånt.
A O (2005-01-24 11:17)
Åh vad jag känner igen!
Första gången äldste ungen var så där blev jag nästan arg, hur kunde han tycka att det var kul att åka bort när han hade bråkat så mycket om att slippa innan?
Nu när man vant sig känns det helt OK:-) Jag väntar med spänning på att nästa unge ska hamna i samma fas. Just nu är han otroligt PK och säger oj vad skojigt varje gång!


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook