Det finns de som säger att de inte gillar rutiner och att de inte har några. Men vet de vad de talar om? För vad är en rutin egentligen mer än en vana? Något man gör som är återkommande mer eller mindre regelbundet. Sen måste man ju sortera sina rutiner i nödvändiga och mindre nödvändiga såklart och förstå att en rutin som känns väldigt nödvändig här hos mig kan vara helt obegriplig just för dig.
Jag tänker på att i datorernas underbara värld är en rutin något som man måste ha för att få en maskindel eller ett program att fungera. Vem har väl inte råkat ut för att behöva skaffa fram drivrutiner till ett nytt tillbehör eller att behöva uppdatera dem man har för att uppnå bättre funktion eller reparera fel. En del prylar är Plug n Play och behöver ingen särskilt behandling vid installation, de bara funkar. Andra måste man pyssla lite med för att få igång ordentligt. Dessutom så kan det vara så att en pryl eller ett program som funkar utan särskilda problem i en dator bara går att få igång med stor möda i en annan. Och vice versa.
Och på samma sätt tror jag att det är med barn. De föräldrar som påstår att de inte behöver några rutiner är de som har PnP-barn som funkar utan att man behöver göra någon särskild installation. De barnen bara flyter in i familjen och passar utan att särskilt mycket behöver förändras för deras skull. Barnens rutiner (vanor) råkar helt enkelt sammanfalla med föräldrarnas. För nog finns de där, rutinerna. Det är bara det att de är så självklara att man inte tänker på dem.
Men så är det den gruppen barn som inte är PnP. De som i varienrande grad behöver tydliga rutiner och kanske till och med andra rutiner än de som redan är installerade i familjen. De barn som behöver mer hjälp från vuxenvärlden för att få rim och reson i sin tillvaro. Där blir rutiner ett nödvändigt verktyg för en fungerande vardag. Och dessa rutiner kanske inte alls är de som man planerat att ha utan istället något som inte alls känns självklart för föräldrarna. Det har inte så mycket med regelbundna tider att göra som med att saker och ting behöver ske i en viss bestämd ordning. Och då blir det svårt för barnet om man som förälder står fast vid att rutiner det behövs inte.
På något konstigt sätt så har rutiner kommit att betyda något negativt för väldigt många. De förknippar det med amning på bestämda tider och barn som sover hela natten med hjälp av diverse metoder och så har jag aldrig uppfattat det. Jag är ju väl införstådd med mina egna rutiner som jag behöver för att må bra. Varför tror man att barn klarar sig utan?
