Barnsidan - Nu slutar vi locka och truga papporna
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Nu slutar vi locka och truga papporna

Nu slutar vi locka och truga papporna

Publicerad: 2006-02-09
Jag tror att alla Sveriges mammor fattar det. Varför fattar så pappor det?

I flera år har debatten om pappor och deras föräldraskap pågått. Småbarnspappor jobbar mer än några andra, pappor leker mindre med sina barn än mamman, de tar ut fånigt lite föräldraledighet och de flesta män gör inte ens hälften av allt hushållsarbete hemma. De har ingen koll på barnens skonummer (jag har koll på vad det är för däck till vår bil) och skulle aldrig komma på tanken att ordna barnkalas om inte mamman var hemma och drog i trådarna.

Jag är trött på det. Men ännu mer trött är jag på allt det här trugandet och lockandet som används för att få papporna mer närvarande och ansvartagande. De ska ha jämställdhetsbonus, högre tak i föräldraförsäkringen, pigavdrag bla bla. Jag är helt övertygad om att alla de mammor som är föräldralediga mycket, jobbar mindre och istället är med sina barn inte alls är lurade. De gör det för att de kan. De har råd (pappan jobbar häcken av sig) och framförallt inser att vara med barnen är det allra bästa. Det finns inget som smäller högre än att få ett litet stycke av sitt barns liv. En liten pratstund med kloka femåringen eller få se den lille fixa till det bångstyriga håret.

Jag tror att alla Sveriges mammor fattar det. Varför fattar så pappor det? 

Från och med nu ska jag sluta propagera för att fler pappor tar ansvar och blir riktiga föräldrar. De som inte fattar får skylla sig själva. Läs intervju med smarta Robert Svensson.


Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugoett med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Stina G (2006-02-14 16:01)
Kom på en sak till: om alla mammor fattat hur viktigt det är med småbarnsåren och den relation som då byggs mellan förälder och barn, så hade statistiken visat jämnare siffror.
Stina G (2006-02-14 15:22)
Jag hade tänkt att skriva ett inlägg förut (därav den tomma fältet nedan), men fick inte ihop tankarna. Nallivver hjälpte mig på traven. Jag tror, precis som hans rapport visar, att det finns andra orsaker bakom det ojämna uttaget än det som folk svarar. "Det blir bäst så" kanske betyder "man väljer sina krig i ett halvskakigt äktenskap", "han tjänar mer" kanske betyder "jag pallar inte mer konflikter med chefen", "barnet diar" kanske betyder "jag får inte skapa en egen relation med barnet på mina villkor, jag får hoppas på framtiden"? (Källa: tjuvläsning i pappaforum på Aff).
Det behövs mer djuplodande undersökningar som kommer igenom muren med "han tjänar mer".

MVCs och f-kassans mantra att alla får 80% i ersättning stämmer inte, många får mindre. Vore bra om de kunde informera om hur systemet funkar istället. Föräldrabonus, företag och stat brukar inte göra könsskillnad, är bra tycker jag. De går in där de allmäna misslyckat med försäkringar.
Däremot förvånas jag över att fler famliljer inte kollar upp vad som gäller och räknar igenom ekonomin. Finns viljan att hålla igen på (status)prylar, husköp och resor några år för att ge barnen tid?

Pappan som inte klarade av att fixa ett barnkalas, fick han fixa något i hemmet innan barnen kom? Ett ojämnställt förhållande kommer i dagen när barnen kommer, jag tvivlar på att det var bra innan. Enligt Lisa Marklund finns här ett systematiskt daltande, och accepterande av detta, som går i arv. Både män och kvinnor får här rycka upp sig och börja betrakta sin partner som en vuxen människa (generalisering, många gör det redan).

Min man har mötts av oförståelse på en del arbetsplatser när han peroidvis vill jobba deltid. Om han skulle anmäla arbetsgivaren (en del har varit olagligt) skulle han förmodligen inte kunna hitta ett nytt jobb söder om Dalälven. Är det värt det? Nej, vi biter ihop och svär hemma i väntan på ett nytt jobb. Tur att jag har ett fritt jobb. Jag har mötts av förståelse för mitt föräldraskap på jobbet och viljan att fortsätta utvecklas. Förmodligen beror det på att jag har varit tydlig med vad jag vill, jag har en klok chef, acceptansen att kvinnor blir mödrar och en ansvarsfull man. Papporna verkar ha samma erfarenheter, jag önskar att fler män fick det som vi har det.

Genusdebatten är delvis hätsk och anklagande. Vi kvinnor har nu tolkningsföreträde i den. Det ger oss ett övertag som måste förvaltas väl och som på sikt måste bort.

PS: Det finns mätstickor i skoaffären och däckens storlek står på siden av dem och i instruktionsboken. DS
Mia Althoff (2006-02-14 00:12)
Nallivver, den tanken (att det inte bara är pappornas "fel", eller att det bara är pappor som borde fatta mer) har inte bara slagit mig - jag vet att det är mycket större än så. Mammors och pappors inställning till föräldraledighetsfrågan är avgörande. Och samhällets. Jag vill förändra hur samhällstrukturen ser ut, det tror jag vi är överens om.

Jag kan generalisera, statistik är till sin natur generaliserande. De som inte faller in i generaliseringen behöver givetvis inte försvara sig. Det är lika absurdt som att alla män ska stå till svars för andra mäns våld. Eller att alla kvinnor ska stå till svars för varför andra mammor lägger beslag på hela föräldraförsäkringen.

Jag är glad att det finns pappor som du, som vågar ta sin rätt till sina barn på allvar. Och jag beklagar verkligen att en del (många) pappor får utstå så mycket för att kunna vara föräldralediga.

Men tror inte du att det handlar om att man "daltar" med papporna, känner att man måste ge dem jämställhetsbonus, högre ersättning mm för att få hem dem? Jag är helt säker på att de attityder du mött inte skulle existera om FF var individualiserad. Du skulle inte behöva höra på BVC att du är såå duttig som kan byta blöjor, vet dina barns skonummer, hellre är med grabbarna och dricker öl osv. Är inte det också väldigt provocerande? Det skulle jag tycka i alla fall...

Tyvärr är du nog inte ensam att möta fördomar om pappor som lika bra föräldrar som mammor. Det finns säkert ännu fler anledningar till att uttaget av FF sker så snedfördelat idag. Jag är ödmjuk inför det, men mitt syfte med bloggen var att skapa debatt. Och det kan jag ju i alla fall säga att jag gjort.

Röster som dina är viktiga, inte bara för mig, utan för alla de pappor som inte får/kan/vill utnyttja sina rättigheter. Och givetvis de mammor som förvägrar sina barns fäder sin självklara rätt.

Jag undrar - läste du artikeln?
Nallivver (2006-02-13 23:23)
Tycker du gör det väldigt lätt för dig Mia Althoff när du hävdar att den ojämna fördelningen av föräldraledigheten enbart beror på faktorer hos männen. Har tanken någonsin slagit dig att det kanske inte är så enkelt att pappornas lägre föräldrafrekvens inte beror på ointresse eller brist på vilja?

På drygt tjugo års perspektiv har pappornas situation vad gäller föräldraledighet ökat tämligen radikal. Från ingen rättighet att över huvud taget ta ut någon föräldrapenning till att stå för närmare 20% av årsuttaget.
I dagsläget är omkring 43% av de föräldrar som under året tagit ut föräldraledighet en man.
Visst är det långt till en jämt fördelning men samtigit, vad är att förvänta med tanke på hur samhällsstrukturen ser ut?

För hur du än vänder och vridet på det så är det en jäkla skillnad för en kille att ta ut sin föräldraledighet än vad det är för en kvinna. Som mamma blir du näst intill idiotförklarad om du inte tar ut minst 6månaders ledighet när ditt barn födds, gärna både ett år eller två med för den delen.

För fäderna ser situationen något annorlunda ut. Jag är säkerligen inte den enda pappa som fått genomlida ett mindre världskrig för att hävda min rätt att vara en närvarande, likvärdig och självklar förälder för mina barn som mamma per automatik blir.

Hindrena för en pappa att vara en jämställd förälder är många. Inte bara att vi har en arbetsmarknad som till stora delar aktivt motarbetar pappornas rätt att vara lediga utan för att istort sett vart man än tittar så finns det hinder.
Ta som exempel socialförsäkringssystemet. Vet ni vad som händer om en mamma och en pappa ansöker om föräldraledighet vid samma tillfället och för samma period och båda hävdar sin rätt? (facit, mamman får företräde).
Och vad är det för attityder som väl möter en pappa när han är hemma? Är det den självklara attityd som man lätt kan tycka att det borde vara om man läser alla bloggar och krönikor som skrivs där det spys galla över oss pappor. Nä, inte enligt min uppfattning i alla fall. Tvärt om är det ett konstant ifrågasättande. Små små ifrågasättande från alla håll och kanter. Från BVC sköterskan som var gång jag kom ner med mina egna barn undrade om mamma var sjuk eller "ledaren" för föräldragruppen som ville ha ett individullt samtal när jag hävdade att jag skulle vara hemma själv!!!! med barnet större delen av första året till rabiata amningsförespråkare som jämställer för stor manlig närvaro hos spädbarn med barnmisshandel.
Vidare, samma motstånd finns hos våra s.k barnexperter som predikar utvecklingspsykologiska sanningar ala 1950 tal om hur viktig modern är för barnet under de första åren. Självkalart påverkar även det hur det sen ser ut i verkligheten.
Och sen till den viktigaste faktorn, mödrarna. För det är i många fall en jäkla skillnad på hur det låter innan barnen kommer och efter. Det är lätt att predika jämställdhet när man slipper leva upp till den.
80% av såväl kvinnor som män är av åsikten att båda könen har samma ansvar för försörjning som det praktiska ansvaret för barn och hushållsgöre innan barnen kom. Men så barnen är födda så anser helt plötsligt 60% av kvinnorna själv att de är viktigast att ha hemma när barnen är små. Partnerns inställnign har också visat sig vara en av de viktigaste faktorerna för hur fäderna tar ut sin föräldraledighet.

Kort sagt, det går helt enkelt inte att genraliser så som du gör. Självklart har papporna ett ansvar för att vara hemma med sina barn och uttan tvekan är det många som inte tar det ansvaret. Men viktigt att framhäva är att jag är övertygad om att den absoluta merparten göra vad de kan och förmår för att vara hemma. Att avläsa pappors föräldraledighetsfrekvens utan att koppla den till hur situationen ser ut ur ett större perspektiv är inte bara osakligt utan förbannat provoserande.
För lika mycket som många pappar brister i att ta sin ansvar på är det lika många kvinnor som brister i sitt anvar att ge papporna en rättvis chans att ta det ansvaret.

Alla har olika förutsättningar och inte minst påverkar mödrarna de förutsättninarna. Man kan helt enkelt hävda att den ojämna fördelning beror på en faktor eller ligger på ena sidan. Varje mynt har två sidor sägs det. Vad gäller "sanningen" i den här frågan så finns det lika många sanningar som det finns familjer som står eller stått inför valet att fördela föräldraledigheten mellan sig. Förstår man inte mångsidigheten i frågan så försår man inte mycket.

Du skriver längre ner att du tycker att "vissa" pappor borde fatta mer. Jag skulle vilja hävda att det inte är enkom pappor som borde fatta mer.

För källor och vidare utlägg i frågan vill jag hänvisa till mitt egna arbete frågan som finns att läsa här.
http://eprints.bibl.hkr.se/archive/00000643/01/SOP_HK02_DanNilsson&StefanNyrell.pdf

Jag tror inte att du själv i egenskap av mamma vill stå till svar för åsiker som att mödrar är bättre lämpade till att ta hand om småbarn eftersom pappor inte tål bajsblöjor.
Låt då mig i egenskap av pappa slippa stå till svars för de pappar som har ett genuint ointresse för sin barn.

PS. Skostorlek 22 och 26. Däcken har jag inte en aning om.
Mia Althoff (2006-02-12 17:11)
Nej, jag syftar inte på dig Tova. De som tuggar vidare i samma gamla spår är de som klagar på sina makars klädväl, både till sig själva och barnen. Inte alls ditt "tugg". Jag är jätteglad för alla goda exempel, det är inte dem jag är trött på. De HAR ju fattat.

Men som du säger i slutet av din kommentar. Varför är det bara mammor som både hissar och dissar pappor. Vart är papporna själva?

Over and out.
Mia Althoff (2006-02-12 01:24)
de flesta män och kvinnor gör bara vad som förväntas av dem, dvs tuggar vidare i samma gamla mönster. ska det bli någon bättre ordning måste vi våga prata om de här sakerna utan att folk blir upprörda, börjar försvara sina egna val och har massa goda exempel.

jag är trött på att försöka överbevisa pappor som inte tar sitt ansvar att de gör fel. jag bryr mig inte, men för sin egen skull tycker man att vissa pappor borde fatta lite mer.
Mia Althoff (2006-02-11 13:46)
jag tycker att man kan blanda in det. det ger en god bild av hur jämställd vårdandsfrågan är, oavsett vem "fel" det är.
Mia Althoff (2006-02-11 00:43)
Är man nöjd med hur det är med jämställdheten i familjen och i samhället är det väl fine att det ser ut som det gör (Källa: SCB):

-Papporna tar bara 18-19 procent av föräldraledigheten. Vad gör det med anknytningen till barnet? Kan den som jobbar förstå att det kan vara rätt enahanda och slitigt att vara föräldra"ledig"? Kan den som är föräldraledig förstår den press den som jobbar har på sig - att dra hem stålarna?

-Papporna tar bara en tredjedel av dagarna när barnen är sjuka. Vad gör det med kvinnans ställning på arbetsmarknaden? Vad ger det för signaler till barnen?

-Nio procent av männen jobbar deltid, jämfört med en tredjedel av kvinnorna. Vad gör det med kvinnans lönekurva? Blir hennes pension lika hög som makens?

-Papporna pratar och leker mindre med barnen än vad mammorna gör. Vad gör detta med pappornas syn på sin egen papparoll? Hur får papporna en bra kontakt med sina barn?

-Av alla barn upp till 17 år bor 18 procent med en ensamstående mamma, 3 procent med en ensamstående pappa. Vad gör männens "osynlighet" för barnen? Får de bra manliga förebilder?

Jag tycker inte det ser så bra ut.
Mia Althoff (2006-02-11 00:28)
Jag säger inte att pappor är lata. Jag ställde en fråga. Varför är inte papporna (generellt sett, det finns ALLTID underbara undantag. Tack och lov!) lika närvarande i sina barns liv som barnens mammor är?

Är det
1. de fattar inte vad de missar
2. de är lata
3. de har dåliga biologiska förutsättningar
4. de inte har råd
5. eget alternativ
?

Jag är dönyfiken på svaret.
Annica Bark (2006-02-10 16:00)
Nedärvt i generna kanske? Se på urmänniskan, där jagade männen och kvinnorna tog hand om barn och grottor. Är säkert ett arv därifrån som gör att män jobbar och inte tar hand om hemmet lika mycket som kvinnor, säkert därför många kvinnor accepterar att det är som det är hemma.
Men är inte en pappa en riktig förälder om han jobbar och ser till att det finns pengar att handla mat, kläder och ev medicin till barnen? Om han ser helgerna som heliga och bara ägnar sig åt barnen, är han bara pest och pecka ändå?
Mia Althoff (2006-02-10 15:27)
men vad kan det finns för andra skäl till att det går såå trögt att få papporna att ta mer ansvar för barn och hem? Om det inte är oförstånd så är det... lathet? biologiska skillnader?
Nallivver (2006-02-10 11:31)
Att förklara det ojämna föräldraledighetsutaget mellan könen med att pappor inte förstår bättre är som att förklara orättvisorna på arbetsmarkande med att kvinnor inte vill ha rättivsa löner.
Stina G (2006-02-10 09:16)


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook