Barnsidan - Får jag be om största möjliga tystnad...
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Får jag be om största möjliga tystnad...

Får jag be om största möjliga tystnad...

Publicerad: 2005-02-03

Är det någonsin helt tyst runt oss numera?

Tanken slog mig häromkvällen när vi hade ett kort strömavbrott och allt här hemma tystnade. Det var ganska sent och således inte några trafikljud utifrån och inga människor i farten. Alla apparater tystnade, datorer, kyl&fys, Tv osv... och det blev så väldigt, väldigt tyst och mörkt. Då slog det mig hur mycket brus och ljus vi har runt oss hela dygnet nu för tiden. Jag tycker ju tex att min dator inte låter nåt alls just men nu när jag verkligen lyssnar så hör jag ju hur det susar i fläktarna. För att inte tala om kylskåpet som burrar rätt ordentligt.Tystnaden kändes nästan jobbig och jag fick lust att vissla för att åtminstone ha något ljud i öronen.

Det är tydligt att man blir väldigt van vid bruset så man inte ens hör det förran det slutar.

Så då började jag att fundera över vad det här ständiga bruset gör med oss. Och alla ljuspunkter både ute och inne. Vi är ju knappast skapta för att ha det så. Tänker att hjärnan måste bli vansinnigt stressad av att alltid behöva sortera bland dessa konstgjorda intryck. För sortering utförs ju fast vi inte ens märker bruset för att vi har vant oss vid det.

Sen vandrade tankarna iväg åt ett annat håll. Förra året stod jag en dag på fjället med Mannen som enda sällskap. Det var en av de soliga dagarna och det var på sensommaren och de flesta turister hade redan farit hemöver igen. Så vi var ensamma... hade vandrat iväg en bra bit från grusvägen där vi ställt ifrån oss bilen och inga ljud därifrån hördes alls. Det var bara vi och naturens ljud. Jag brukar längta till de stunderna ibland. Till tystnad och till naturen... men jädrar vad stressad jag blev av stillheten den här gången. Helt otroligt otålig blev jag och det har jag aldrig varit med om förr. Förr har jag alltid uppskattat att sitta där i tystnaden och bara vara. Nu kunde jag inte komma fort nog därifrån och tillbaka till vägen och bilens välbekanta ljud.

Miljöskadad, är jag det? Beroende av brus och media... 

I alla fall så planerar jag att testa mig själv i vår så jag åker på ett par dagars retreat. Jag har hittat ett fantastiskt ställe på Öland som jag ska unna mig några dagars vistelse på. För att se hur jag uthärdar tystnaden och frånvaron av elektoniska medier...


Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då. Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga. Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor. Och så har jag en blå cykel...


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtiotvå med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Mimmi Forsberg (2005-02-03 19:58)
Bästa retreat jag har är vårat torp...
Ingen el, inga grannar på 2 km avstånd, skog runt om och ett djurliv inpå knutarna...
Där kan jag sitta i ljusskenet från en oljelampa, höra knastret från vedspisen o kakelugnen, njuta av kaffet som till hälften av koppen kan var sump o läsa mina böcker eller skriva alla dessa årliga breven till vänner runt om i världen. Tänk en omodern värld i dagens samhälle, där vattnet man har måste man dra upp själv ur brunnen o har man tur så kanske våran räv eller älgen står i skogsbrynet o ser på o tigger om en slurk vatten...
Har man tur på höstkanten så kanske man kan få ta del av årets skörd av äpplen, fast who cares djuren måste ha föda oxå...Minns året då jag blev sittandes i äpplet trädet efter att älgen rusat fram o sparkat bort stegen..Inga jävlar ska sno mina äpplen antydde han...

Själv undrar jag hur det kommer sig att man aldrig råkar ut för strömavbrott i vårat område??


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook