Jag vet. Jag borde säkert vara glad över att mina barn blir bjudna på en massa kalas. Det hade varit så sorgligt om de blev utan inbjudningar när alla andra fick. Det hade verkligen varit hemskt, både för dom och för mig. Men det är inte det där här handlar om.
Jag blir galen på alla barnkalas! Att det blir en sockerchock som heter duga och ungarna är hyperaktiva efteråt kan man leva med. Att det kostar en slant att köpa present stör mig egentligen inte.
Men att det tar så mycket tid i anspråk stör mig. Dels tar det ju säkert en timme bara för att inhandla presenten och är det dessutom något lamt tema ("ja, alla tjejer kan väl klä ut sig till prinsessor!") måste man mecka med maskeraddräkten. Sen är ju hela helgen låst för längre utflykter, åka till landstället eller så.
Eller egentligen kanske jag inte ens retar mig på all tid det tar att gå på kalas. Vad är 2-3 timmar och en uppbokad helg att bråka om...? Men när tre helger i rad blir uppbokade av barnkalas känns det inget vidare. Det är värdelöst att alla barn ska ha varsitt kalas. Gå ihop, fira med brorsan, grannen eller det lilla prinsess/riddargänget på förskolan.
Egentligen är det nog att barnens barnkalas blivit en prettogrej - en slags tuppfäkting föräldrar emellan om vem som har ballaste temat, fantasifullaste tårtan, dyraste inbjudningskorten, tokigaste fiskdammen. Och de som tar sig råd att hyra in en clown, ballongutdelare eller trollkarl kommer ju förevigt att bräcka grannungarnas kalas. Och alla mammor och pappor som tycker att man ska OSA om man kommer. Hallå! rationalisera bort OSA och säg bara "sms'a om du inte kommer" - jag har inte tid att sitta och ringa folk på kvällarna för att berätta att min lilla prinsessa kommer.
Keep it simple. Använd barnens teckningar och gör hemmagjorda inbjudningskort. Är det flera som fyller år samtidigt - ha gemensamt kalas! Säg åt de som inte tänker komma att höra av sig (via epost/sms). Bjud alla ungarna på avdelningen. Blanda saft, blås lite ballonger, bjud på tårta, anordna fiskdamm eller skattjakt. Enklare än så blir det inte - och barnen kommer älska det. Det viktigaste för barnen är att alla är där och har roligt, inte att det glittrade om inbjudningskorten eller att det var en trollkarl som ville få alla sockerstinna barn att sitta still.
