Jag bor i en idyll - förorten! Förorten utstå mycket hån och förakt, så nu tycker jag att det är dags för en liten revival.
Jag tittar ut genom fönstret - ser en lugn gata, nån enstaka hund med hundägare som går förbi. Går jag ut hör jag vårystra fåglar kvillra och ser ungarnas leksaker smälta fram på den platta gräsmattan. Barnens förskola måste tillhöra en av världens bästa förskolor, med personal som trivs och barngrupper som är, om inte små, så helt klart hanterbara. Den nybyggda skolan ligger ett stenkast hemifrån och gångvägen dit är säker. På 10 minuters avstånd har vi en av norra europas största gallerior med bio och flera restauranger. Inom 5 minuters bilavstånd ligger stormarknaden med allt från barnvagnar till hamsterfoder till gummistövlar och ekologisk mjölk. Vår kommun är en av sveriges hästtätaste och här finns ponnyridning för en spottsstyver. Är man trött på att se hästar kan man åka till 4H-gården och bese grisar, får, höns, vädurskaniner, kossor och lamadjur. Eller varför inte ta en tur med långfärdsskridskorna eller ett kvällsdopp (beroende på säsong)?
När jag känner storstaden dra så tar jag bara tåget in, 22 minuter senare är jag där. Oftast åker vi till Skansen eller nåt museum och nån enstaka gång drar citybutikerna - men alla affärerna som finns där (minus pret a porter) finns även i gallerian 10 minuter hemifrån. Det känns inte mer glamoröst att ha en H&M-påse från stan än en från förorten. Vad som också ofta slår mig när jag är i stan är att alla ser så likadana ut, alla är stereotypa klichéer. På stureplan hänger de röda täckvästarna, på plattan hänger fortfarande pundarna och deras leverantörer, på drottninggatan står gatuförsäljarna och i de finare boutiquerna står 20-åriga tjejer som ser ut att vara direkt hämtade från The Swan. På Toni&Guy jobbar bögarna mer på sin egen image än med kundernas frisyrer. I galleriorna sitter lattemorsorna med långärmade Bondelid-tröjor och barn med individuellt trycka namn t-shirts. I baren bredvid sitter deras makar i halvlånga rockar och babblar i mobilen.
Helt plötsligt känns det rätt exotiskt att sätta sig i den vinterskitiga några år gamla kombin, köpa köttfärs i storpack på stormarknaden och hämta ut klädpaketen från LaRedoute på närmsta Ica. Det är rätt coolt att känna att balansen mellan jobb och familj faktiskt inte är så svår. Visst är den svår - dygnet har ju för få timmar. Men jag behöver i alla fall inte vara livrädd för ungarnas säkerhet, eller få panik om jag inte hittar parkering till SUV'en, eller fundera över det faktum att avgaserna på Hornsgatan är "nyttigare" än luften i tunnelbanan.
Nu är våren här med besked (första tussilagon funnen och bärgad) och med villa och trädgård vet man att det innebär idoga sysslor, en del angenäma andra mindre angenäma (hundar verkar skita ner oavsett om de bor i stan eller ej *grr*). Våren är en lång, men härlig, förberedelseperiod för sommaren då det är bad, lata dagar, jordgubbstårta, grillkvällar och bocciaturneringar som gäller.
I stan vet jag inte vad de gör nu. Med min fördomsfulla nidbild om damm, buller och stereotypa klichéer har jag förstås svårt att föreställa mig hur de ens överlever. Jag hoppas att de trivs i alla fall - jag tänker då inte byta!
P.S texten ändrades 2005-04-02