Barnsidan - Filippas onda öron
Meny

Inblick > Filippas onda öron

Filippas onda öron

Publicerad: 2009-03-05

Vad vi i dagligt tal kallar öroninflammationer är en inflammation i mellanörat, dvs det hålrum som ligger mellan trumhinnan och hörselorganet. I normala fall ser örontrumpeten (den luftkanal som förbinder mellanörat med nässvaljet) till att både ventilera och dränera mellanörat. När nässvaljet är infekterat (t.ex vid förkylning eller influensa) sväller ofta örontrumpeten igen så att detta inte kan ske. Själva inflammationen orsakas av bakterier eller virus som sprids från en infektionen i nässvaljet. Ett tryck mot trumhinnan bildas och detta tryck orsakar ofta kraftiga smärtor som inte försvinner förrän luftkanalen har svällt av eller trumhinnan spruckit. Risken för att få öroninflammation i samband med förkylning ökar om man har trånga örontrumpeter, vilket är vanligt bland små barn.

Så länge jag ammade var Filippa sällan sjuk, nån förkylning hade hon väl men inget allvarligt. Gångerna hon hade feber går att räkna på en hands fingrar. Jag slutade amma henne när hon var 9 månader och efter det kom förkylningarna på löpande band. Och med förkylningarna kom det örononda, ofta i samband med att förkylningen var på upphällningen. Första inflammationen fick hon då hon var 10 månader. Hon var lite febrig och väldigt trött och somnade i min famn, men vaknade så snart man la henne ner. Hon skrek av smärta och febern steg. Detta var något vi inte sett förut, så utan tvekan åkte vi till barnakuten där man snabbt konstaterade inflammationen.

En läkare kan enkelt konstatera öronflammation genom sk otoskopi, dvs man tittar in i örat med hjälp av en liten öronkikare. Är det en infektion så är trumhinnan röd och i svåra fall buktande. Har man haft inflammationen ett längre tag kan trumhinnan ha spruckit. Man behandlar öroninflammation med penicillin tillsammans med avsvällande näsdroppar och smärtstillande (t.ex alvedon). En distriktsläkare kan både konstatera och behandla öroninflammationen, men vid svårare fall eller fall då öroninflammationer återkommer ofta kan det vara bra att kontakta en öron-näsa-hals specialist.

Läkaren berättade att man vid förkylningar förebyggande kan till att börja med använda avsvällande näsdroppar samt ha huvudänden på sängen i högläge. Dessa åtgärder kan förhindra att örontrumpeten sväller igen helt och minskar risken för infektion. Vi fick Kåvepenin och bara efter 2 dygn var inflammationen borta. Sen kom sommarn och allt var frid och fröjd, inga förkylningar och inga onda öron. Så kom hösten och dagisstart...

Förkylningar är väl något man får förvänta sig då man har dagisbarn, och vi var inga undantag. Med varje förkylning kom öroninflammationen som ett brev på posten och vid det här laget var det ganska enkelt att känna igen symptomen:
-smärta och tryck i örat
-nedsatt hörsel
-lätt irritation
-möjligtvis feber
-om trumhinnan spricker kan det komma var från örat

På små barn är det givetvis svårt att se alla dessa symptom tydligt, men om barnet ofta tar sig åt örat och/eller verkar få mer ont i liggläge och har feber så är det förmodligen ett tecken på att trycket i örat gör ont och en inflammation är ett faktum.

Vi vart snabbt stamkunder på barnakuten, för konstigt nog dyker inflammationen aldrig upp på kontorstid! Vid tredje besöket berättade läkaren att vi nästa gång skulle söka upp en öronspecialist. Öron-näsa-halsklinik finns på de flesta sjukhus, även många närsjukhus och en del vårdcentraler har öronspecialister. En del stora sjukhus har akutmottagning med öron-näsa-hals specialitet, vår närmaste finns på Karolinska.

Så vid den fjärde öroninflammationen åkte vi dit och träffade en bra läkare som skrev ut ett annat penicillinpreparat, ett sk multispektrumpreparat som tar kål på lite fler bakterier än vad vanlig Kåvepenin gör. Vi fick en tid för återbesök på öron-näsa-halsklinken på Danderyd. När det var dags för återbesöket hade Filippa en ny inflammation på gång och nu började läkaren prata om att operera in rör i öronen. Vi fick en ny penicillinkur och en ny återbesökstid 6 veckor senare. Men innan vi ens hunnit så långt hade Filippa sin sjätte inflammation (denna gång orsakad av ett elakt RS-virus som även gett mig bihåleinflammation och Thomas halsfluss). När den konstaterades bestämde vi tillsammans med läkaren att en röroperation var det enda rätta.

Själva operationen är enkel, men eftersom man måste gå in via örongången så sövs man ner med narkos vid en sån operation. Man måste också vara helt frisk och fri från förkylning, då detta kan försvåra ingreppet och läkprocessen. Operationen går ut på att sätta in en liten plastslang i trumhinnan, slangen fungerar som dränage när örontrumpeten sväller igen och inte kan lätta på trycket från mellanörat. När man har rör i öronen får man inte få in vatten i örat, då vattnet kan åka direkt in i hörselorganet och kan orsaka inflammation.

Vi fick emla-plåster utskivet och föreskrifter om att Filippa inte fick äta eller dricka något på hela natten och morgonen innan operationen, inte ens vatten! Vi kom till kliniken vid 8 och fick träffa doktorn som kollade att Filippa inte var sjuk eller hade någon antydan till öroninflammation. Emla-plåstret satt på plats och vi fick ok att åka upp till operation. Det var flera barn som skulle opereras samma dag, men eftersom Filippa var yngst (18 månader) var det hennes tur först. En sköterska kom med en pärm med bilder för att förklara vad som skulle hända och hon visade också alla saker på en nalle. Filippa fick sen nallen och tog på sig sjukhusrock och ett plastband runt armen - precis som nallen! Hon fick något lugnande och smärtstillande i en spruta och sen satt vi och pratade och läste några böcker.

Sen var det dags för operation. Vi körde in Filippas lilla säng i operationssalen, där personalen var grönklädd och det var lampor och apparater överallt. Narkosläkaren tog bort emlaplåstret och försökte hitta någon lämplig blodåder att sätta narkosdroppet i, men lyckades inte speciellt bra. De trodde att Filippa var för kall, så hon fick sitta i min famn och andas i en mask och bara några sekunder senare var hon helt borta. Det var ganska läskigt hur slapp och livlös hon blev - så fort! Jag fick lägga henne på det lilla operationsbordet och sen lämna henne där. Det är nog bland det jobbigaste jag gjort, tårarna sved bakom ögonlocken medan jag gick tillbaka till vårt lilla bås.

Efter bara 7-10 minuter kom en sköterska tillbaka med henne i hennes lilla säng. Hon låg där och var fortfarande blek och det hade blödit lite ur örat. Sköterskan berättade att det gått bra, satte dit en slang med syrgas för att göra uppvaknandet skönare. Hon sa att Filippa förmodligen skulle sova 10-15 minuter till och då skulle hon få saft och lite glass. Filippa sov i 50 minuter och till slut fick vi väcka henne lite, hon hade förmodligen vaknat ur narkosen och direkt somnat om (iom att vi varit där så tidigt på morgonen). Hon slurpade i sig saften och åt glassen, hungrig! Jag hade med några bullar och mer saft och hon åt upp alltihop! Vi tyckte att detta borde vara tecken på att hon mådde tillräckligt bra för att bli utskriven och kvart över tio kunde vi åka hem igen.

Efter detta har vi varit på två återbesök, rören sitter fortfarande på plats. När rören har ramlat bort (de "växer" bort) tar man ställning till om en ny operation behövs.

Sen operationen har Filippa inte haft en enda öroninflammation och det känns jätteskönt för oss alla!

juni 2003 (nästan 1½år efter operationen):
Ena röret har ramlat bort och enligt läkaren är det andra på väg också. Vi avvaktar över sommaren och ser till hösten om öroninflammationerna kommer tillbaka. Blir det fortsatta besvär sätter de in nya rör, men förhoppningen är ju att Filippas öron ska ha växt på sig så att örongångarna inte är trånga längre.

mars 2004 (rören ramlade ur för ca 6mån sen):
Filippa har just haft en öroninflammation på höger öra. Jag kände genast igen symptomen och hon sa själva att hon hade ont i örat. Men det är rätt otroligt ändå att hon klarat sig så länge utan rör. Jag tror att hon inte alls är lika känslig längre. Och bara för att hon varit öronbarn förut så betyder inte en inflammation att hon är det igen. För att få nya rör krävs det, precis som för andra barn, att man har upprepade (6ggr/år eller 3ggr/halvår) öroninflammationer.

Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiotre med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Tomas (2013-02-27 14:17)
Betyg: 4
Mycket bra information!
Einar Wassén (2012-09-03 21:15)
Betyg: 5
Väl skrivet/beskrivet på god svenska. Det är något som börjar bli alltmer ovanligt!
Lycka till!!
Lena Sörensen (2008-07-08 23:41)
Betyg: 5
Tack för din utförliga rapport.
I morgon ska min dotter som fyller 5 i Juli, genomgå sin första nedsövning till följd av ett rör i ena örat.
Hon har haft vätska i mellanörat i flera månader nu pga flera öroninflamationer.
Så jag hoppas verkligen att det äntligen kommer att bli bättre för våran del med.
Läskigt att behöva söva ner henne och hela den proceduren, men jag har genomgått det 2 ggr innan med hennes storebror som haft en växande polyp i näsan som fick skrapas bort.
Det gör ont att vända sig om å lämna sitt barn där inne nersövd med flera okända gröna...

Lena
Ylva R (2004-03-25 14:01)
Betyg: 5
Tack! Jätteinformativt och bra. Det hjälpte mig. Nu ska jag nog be om rör vid nästa inflammation.

Ylva
* Linda * (2003-10-19 19:16)
Betyg: 5
Jättebra, lättläst artikel med mycket information! Min son Adam har haft många öroninflammationer, fick första vid ca 6-7 mån, och sen har det rullat på. Önskar att de hade satt in rör när han var mindre för då hade han sluppit ha ont så många gånger och säkert inte behövt äta så många penicillinkurer. Men nu äntligen är det bättre på öronfronten. Antar att öronen "vuxit till sig" lite. Han är 4 år.
Isabel Hillborg (2003-07-02 11:18)
Betyg: 5
Bra, informationsspäckad artikel. Jag har oxå ett sk. öronbarn och det är på tal att sätta in rör. Något jag tycker är svårt är att upptäcka om det är öronont på G.
Rebecca L (2003-05-22 10:13)
Betyg: 5
Jätteinformaiv artikel för oss föräldrar till öronbarn som undrar om våra barn ska operera in rör eller inte. Jag har en undran om emla-plåster vad det är, kanske kan du tillägga det för oss som inte hört talas om det!
Susanne Andersson (2003-04-29 18:21)
Betyg: 5
Vilken bra artikel du har skrivit. Mycket fakta och skriven på ett lättläst vis! Visst, är det tråkigt med öroninflammationer. Vår son är 3 månader och innan han var 2 månader hade han haft 2 öroninflammationer. Vi ingår nu i en studie på Öron-Näsa-Hals om vaccin, mot bla öroninflammationer, till spädbarn. Tack för en läsvärd artikel! // Sea