Lejoparden känner sig ensam och uttråkad och söker kontakt med savannens andra djur; elefanterna, girafferna och sebrorna. Ingen vill ha med Lejoparden att göra.. för vad är hen för typ? Har ingen snabel, ingen lång hals, är inte randig och är inte ett lejon och inte en leopard. Aporna skrattar elakt men den snälla ormen berättar hur och var Lejoparden ska hitta svaret på frågan "vad och vem är jag?".
Av ugglan som bor i djungeln kommer svaret att lejoparden är helt unik - ja faktiskt den enda sitt slag! Ryktet om det unika djuret sprids snabbt och de som tidigare frusit ut och sagt fula saker vänder nu tvärt och börjar fjäska för att få sola sig i Lejopardens glans. Snart flockas fotografer, tidningar och hela världen kring Lejoparden som får mycket uppmärksamhet och nyfikna frågor om vem han är. Lejoparden svarar, men gör alla besvikna.. Lejoparden återvänder hem till savannen och sin snälla vän ormen. Där får han reda på vad han verkligen är och vad som verkligen betyder något.
Den här boken tog mig med storm! Det lågmälda språket, de fina och detaljrika bilderna, handlingen och det underliggande budskapet - allt smälter ihop till en varm och härlig berättelse om styrkan i att vara sig själv, snällhet, att ha en vän och få vara den man är.