Alla ska vi dö. Och alla har vi någon gång undrat vad som händer med själen när det är dags. I filmen Birth kommer Annas döde make Sean till henne, reinkarnerad i en tioårig pojke. Han varnar Anna för att gifta sig med Joseph, som hon äntligen börjat älska efter många år av sorgearbete. Anna börjar vackla, trots stöd från familj och vänner. Är pojken faktiskt Sean?
Birth är en mystisk film som det är meningen att man ska undra sig igenom. Som så ofta när det gäller sådana här filmer kan man inte låta bli att ställa sig frågor om storyn. Och som så ofta saknar man svaret på dessa frågor. Manuset känns med andra ord inte helt vattentätt och regissören Jonathan Glazer hänger ut en hel del trådar som han inte lyckas knyta ihop. Det Glazer däremot verkligen lyckas med i filmen är att komma karaktärerna nära. Kameran är så nära Kidmans ansikte att man instinktivt backar i stolen och det är på gränsen till obehagligt när kameran inte släpper taget. Får vi komma såhär nära en människa i sorg?
Rollprestationerna är överlag goda, även om skådespelarna får kämpa med det bristfälliga manuset. Nicole Kidman gör en trovärdig sörjande Anna, men tyvärr räcker de rödkantade ögonen inte alltid ända fram. Ibland känns den flackande blicken bara alltför sökt och utstuderad.
Om Anna är känslosvallande i sin sorg och längtan är hennes mor, spelad av Lauren Bacall, fullkomligt iskall. Bacall spelar överklassmodern utan känslor och henne hade man gärna sett mer av. I scenen där mor och dotter äter lunch tillsammans under tystnad, spär hon på samtliga fördomar om rika äldre damers relation till sitt känsloliv. Bacalls karaktär varken kan eller vill dra upp obehagligheter som tvingar henne närmare människor omkring henne. Man blir också oväntat glad att finna Peter Stormare i en liten biroll, alltid lika skön och svensk.
Filmen bjuder på en oanad vändning mot slutet och biobesökaren får för ett ögonblick känna sig lite smart. Det går dessvärre ganska fort över. För när eftertexterna börjar rulla och det är dags att lämna biografen går man ut med en stark känsla av förvirring. Och det tror jag inte var Glazers syfte med filmen.
Alla bilder © 2004New Line Productions
Källa: Pressmaterial från SFFilm
