Barnsidan - Koka makaroner – om att bli pappa
Meny

Recension > Koka makaroner – om att bli pappa

Koka makaroner – om att bli pappa

Publicerad: 2012-01-04
I den självbiografiska romanen "Koka makaroner - om att bli pappa" berättar Johan Nilsson om sitt första år som pappa till lille Elon.

I den självbiografiska romanen "Koka makaroner - om att bli pappa" berättar Johan Nilsson om sitt första år som pappa till lille Elon. Framför allt handlar boken om kärleken till barnet. Den som är så omedelbar och oundviklig och starkare än något annat:

Den här pojken ser på mig och ler och jag svär att inga kvinnoögon och inget kvinnoleende någonsin har fått mitt hjärta att slå så hårt, han är ett moln i sparkbyxor, det är som att vara förälskad.

Och det är också den där obehagliga känslan som hör ihop med förälskelse, känslan av att någon, en främling, håller på att ta över mitt liv. Jag vill, jag har sagt att jag vill och jag menade det, men samtidigt vill jag ju inte.


Men Nilsson beskriver också vardagsbestyren med ett litet barn och olika situationer man som förälder hamnar i. Vem har inte suttit på ett fik och försökt (men misslyckats) underhålla ett samtal med en vän samtidigt som man försöker hålla koll på sin lilla telning? Och vem jämför inte sitt barn med andras och känner sig stolt när barnet utvecklas?

Nilsson uppehåller sig även mycket kring sin papparoll och hur viktigt det är för honom att vara jämställd mamman i sonens ögon. Dessa stycken känns viktiga och det är nog bra om man kan prata om hur relationen i triangeln mamma-pappa-barn ser ut och påverkas av olika faktorer. Han berättar till exempel om hur han tar ut sonen på promenad ensam tidigt för att tvingas ta hand om honom själv och hantera situationer som kan uppstå: skrik, blöjbyten eller vad det nu kan vara. Nilsson konstaterar att tiden med barnet avgör vem barnet tyr sig till. Och visst är det så att kvalitetstid inte är något för en nollåring.

Ibland stör jag mig på att Nilsson verkar vara så klok och ha så lätt att förhålla sig till allt det nya. Relationen till barnet och till hans fru Lena är också utan komplikationer. Kanske håller jag med kompisen F som berättar att hon saknar ”svärta” eller jobbiga känslor när hon fått läsa utkastet till romanen. Alla föräldrar upplever visserligen inte kolik, sömnlösa nätter eller amningsdepressioner. Och för alla blir inte omställningen så omvälvande. Men jag kan tänka mig att om jag hade läst boken strax efter att jag fått mitt första barn så hade jag nog fått lite komplex för att jag inte var så ”duktig” som Johan Nilsson är. För även om han skriver om några tillkortakommanden när han kommer för sent till boulematchen eller när han inte lyckas hålla tillbaka sin ilska då sonen strular under blöjbytet, finner han ändå tid och ork att läsa pocketromaner, planera matsedlar, tvätta, leka med sonen, umgås med barnfria vänner och skriva en bok.

Jag hade velat läsa mer om förhållandet mellan honom och Lena. Det verkar som sagt väldigt jämställt och komplikationsfritt men han konstaterar en passant mot slutet av boken att ”svärtan” funnits hos Lena under den första tiden och det skulle vara intressant att veta mer om det och om hur deras relation fungerade då och under detta första år. Jag hade gärna sett att boken var 50 sidor längre med detta tillägg.

Andra pappaböcker jag läst tar fasta på vad som skiljer pappan från mamman och hur man som man ska agera för att underlätta för mamman som man sätter i centrum i sin symbios med barnet. Denna bok är mer som traditionella mammaböcker fast tvärtom: här är det mamman som är osynlig. Den finns ett tydligt feministiskt perspektiv och ett budskap som lyser med mellan raderna: Pappor, ta ut er föräldraledighet!

Jag läste den tunna boken från pärm till pärm under en kväll och det är mycket som berör mig. Boken känns ärlig och språket är enkelt vilket gör boken lättläst. Jag rördes till tårar över hans kärleksförklaringar, kände igen mig i vardagen och funderade mycket på min egen mammaroll och kvinnoroll. Nu funderar jag på vad de män som läst boken tänker. Jag tror att för många pappalediga pappor är det skön läsning men kanske kan den också provocera en del pappor som inte varit hemma med sina barn, särskilt när Nilsson berättar hur han med ett ögonkast på pappa-barn kan avslöja vem som har varit hemma med sina barn och vem som överlåtit föräldraledigheten till sin fru. Det vore kul om pappor (och andra mammor) som läst boken kommer med synpunkter på den.

Läs mer om och köp "Koka makroner"

Skrivet av: Ylva R
Jag är gymnasielärare, älskar bland annat att vara på landet, läsa, skriva, äta gott, åka berg-och-dal-bana, umgås med vänner och min familj. Jag är intresserad av frågor som rör barn och "barnuppfostran" och försöker lära mig att ta hand om en trädgård och ett hus. Jag lever med min man och våra två små barn.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittio med siffror i fältet här

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook