Fruktlösa försök
Publicerad: 2003-11-11
Ännu en i raden av dessa böcker som tar upp ett ökande problem bland dagens familjebildare - barnlöshet.
Jaha, så sitter jag med ännu en bok om barnlöshet, där igenkänningskomik ska blandas med svåra känslor, förnedrande och plågsamma undersökningar och tester ska beskrivas. Jag känner själv väl till problematiken så jag är väl medveten om att problemet är stort och inte ska förringas. Men samtidigt känns ämnet lite utnött, efter att det skrivit böckers, gjorts filmatiseringar och startats webbsajter på sagda ämne.
Det var med den inställningen jag började läsa Ben Eltons bok "Fruktlösa Försök".
Sam och Lucy tycks vara det perfekta paret. Framgångsrika, lyckliga och förälskade. Men livet är inte så enkelt. Trots idoga försök är de fortfarande barnlösa. Lucy tycker att Sam är en torr, känslokall öken som hellre läser en tidning än visar känslor. Ja, upptakten känns igen, frågan är väl bara huruvida de får sitt efterlängtade barn eller ej.
Boken är skriven i dubbel jagform då båda huvudpersonerna skriver i varsin tankebok som utgör själva berättelsen. Tankeböckerna har Lucy och Sam börjat skriva i efter en väninnas råd om att en inre korrespondens ska få dem båda att slappna av och undvika att bli besatt av barnlösheten (som någon slags självuppfyllande profetia). Berättarstilen blir roligare, och tankevurporna fler. Det blir fler förvecklingar och tokiga missförstånd.
Sam berättar:
Lucy har ramat in en bild på en babygorilla och satt på spiselkransen. Hon påstår att vi adopterat den. Jag är lite orolig att hennes modersinstinkter börjar undergräva hennes omdöme. Det är intressant att se hur kusligt lik babygorillan (som heter Gertrude) är George och Melindas son Cuthbert, fast Cuthbert är kanske lite hårigare.
Lucy skriver om det förestående kompatibilitetstestet:
När jag sedan fått mig en ordentlig omgång och blivit tankad, så att säga, så måste jag åka till någon fasansfull specialistmottagning och låta några doktorer dyka in i mig. Stor överraskning. Vem vill vara kvinna? När jag ser tillbaka på alla dessa år av skrapningar, ospecificerade infektioner, fruktbarhetsknas och så vidare, så kan jag nu konstatera att läkarvetenskapen gjort sig väl hemmastadda i min muff. Ibland undrar jag om jag inte borde installera svängdörrar. Men som jag sade, specialisten kommer sedan att känna sig för ordentligt med ett iskallt metallföremål ungefär lika stort som en stekpanna, och sedan kommer han att tala om för mig huruvida jag är full av döda spermier eller inte."
Nånstans efter att man lagom kommit in i handlingen kommer den stora vändningen. Efter att skrattat lite igenkännande åt Lucys adoption av en gorillabebis och Sams ångest inför stundande spermaprov, så får historien nya dimensioner i Lucys flirt på jobbet och Sams planer på att skriva ett filmmanus om hans och Lucys kamp mot barnlösheten. Förvecklingar byts ut i nya förvecklingar och allt kan bara gå åt ett håll - och det käpprätt.
Kanske var det denna något avmätta attityd från början som gjorde att jag förvånande tyckte boken var underbar. Det enda som är trist med boken, men som säkerligen måste till för att igenkänningskomiken ska slå igenom, är att huvudpersonerna är väldigt stereotypa. Sam oroar sig för karriären och huruvida hans pung är full med simkunniga spermier eller inte. Han har svårt att tala om barnlösheten och sin stora kärlek till Lucy. Lucy å sin sida funderar och ältar mer, gråter mer och bryr sig inte om karriären. Hon gör alla dessa saker som tillskrivs desperata wannabemammor - handlar babykläder, inreder barnrummet (om än bara i fantasin!) och intalar sig själv att hon visst inte är desperat eller har blivit besatt.
Boken är satirisk, kul, spännande och bra berättad. Den är sorglig och hemsk, men samtidigt hemskt rolig. Det är inte ofta jag offrar en skön natts sömn för att ligga och fnissa i sängen med ett par tre hundra sidor som sällskap. Man behöver inte alls vara drabbad själv av barnlösheten för att gilla den här boken, alla kommer känna sig drabbade av Lucy och Sam. Läs den!
Läs mer om och köp "Fruktlösa Försök"
Skrivet av: Barnsidan
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Pernilla Sjöswärd (
2003-11-12 13:43)
Betyg: 4
Mest för att vi tagit oss igenom det en gång. Men nu kan man faktiskt skratta, eller i alla fall le åt det. Kanske för att vi har fått förlika oss med tanken: Var glad att du fick ett barn!
