Året är 1974. Den 44-årige Samuel Bickes liv är slaget i spillror och hans värld rasar. Han är desperat och har hittat sin syndabock i president Richard Nixon. Bicke bestämmer sig för förändra världen och tar saken i egna händer. Han kapar ett plan med avsikt att flyga det in i Vita Huset. Sam Bickes öde har nu blivit film. Regissören heter Niels Mueller och Attentatet mot Richard Nixon är hans regidebut.
Den tragiske Bicke spelas mycket skickligt av Sean Penn. Han lyckas gestalta en kuvad människa som konstant ber om ursäkt för sin egen existens men som också har en groende rebell inom sig. Bicke har blivit lämnad av sin fru och gör idoga försök att lappa ihop sin familj. Samtidigt försöker han sig på en karriär som försäljare. Han drillas i säljteknik av sin dominanta chef och ju duktigare han blir desto falskare känner han sig. Livets alla lögner äter upp Bicke inifrån och hans vrede riktas mot den personifierade falskheten – president Richard Nixon.
Vi får här följa ett människoöde bland många andra. Bicke är ett av alla sandkorn på stranden som kallas Amerika (hans egna ord) men till skillnad från många andra vill han göra ett avtryck. Enstöringen Bicke kämpar mot makthavarnas lögner, mot ytlighet och penningstyrd tillvaro, mot rasism och för sina egna rättigheter. Hela tiden offrar han sitt eget liv i kampen. Den ultimata kräkningen blir då chefen tvingar honom att raka av mustaschen för att få ett trevligare säljleende. Man vrider sig av medkänsla för denna osäkra och tafatta man som inte ens lyckas sätta gränsen vid sin egen kropp.
Penn briljerar i varje scen och de andra skådisarna blir bara en del av kulisserna. De finns där bara för att framhäva Bicke. Filmen är lite av en enmansshow och gillar man Sen Penn så är detta en film att se.
Ibland, kanske ganska ofta, drabbas jag av en kluven känsla inför Attentatet mot Richard Nixon. Varför har regissören valt att skildra just denna händelse i USA:s historia? Bickes öde fick aldrig någon större betydelse och hamnade i skuggan av Watergateskandalen.
En alltför tydlig parallell är 11-septemberattacken som kopplar Attentatet mot Richard Nixon till vår samtid och gör temat aktuellt. Mueller hävdar bestämt att manusarbetet påbörjades långt före attacken men faktum kvarstår: filmen har tillkommit efter. Hade inte attacken skett hade knappast filmen blivit gjord. Och jag kan inte hjälpa att det känns lite sökt. Vi har ett flygplan, vi har en kapning och vi har ett politiskt motiv. Men vi har också en ensam desperat, troligen psykisk instabil, människa som gör ett tragiskt försök att sätta ett spår i historien. Detta kan aldrig likställas mot en religiös organiserad terrorattack som 11 september var.
Men i de stunder man glömmer bort att filmen är baserad på verkliga händelser sker något. Då ser vi Sean Penns strålande skådespeleri och Bicke blir en utmejslad karaktär som väcker djup medkänsla. Och då är det riktigt bra.
Text: Frida Gunnarsson
Filmen har premiär den 22 april och är tillåten från 15 år.
Källa: Pressmaterial från Columbia Tristar
Alla bilder från Columbia TriStar Films (Sweden) AB
