En pelikan landar på en strand någonstans i Finland. Han klär på sig en skrynklig linnekostym och beger sig till staden för att bli människa. Där träffar han Emil som precis flyttat dit med sin mamma. Emil är den enda som ser Herr Fågels verkliga jag och de blir bästa vänner. Emil tar som sin uppgift att lära pelikanmannen att leva som vi människor gör. Något som visar sig inte vara helt enkelt när pelikaner tror att man kan ha skorna i frysen, klockan i micron och badkaret i vardagsrummet.
Pelikanmannen är en varm och rolig berättelse som sätter verkligheten i gungning. Filmen rör sig hela tiden i gränslandet mellan sanning och fantasi, vuxenvärlden och barnens värld. Tempot är lugnt och miljöerna vilsamt avskalade. Det ger karaktärerna ett utrymme de förtjänar. Man har gott om tid på sig att lära känna Herr Fågels alla egenheter. Och de är många.
Regissören Liisa Helminen, som också ligger bakom de prisbelönta barnfilmerna om Urpo och Turpo, lyckas på ett bra sätt få oss att tro på hennes pelikanman. Huvudrollsinnehavaren, Kari Ketonen, är minst lika mycket fågel som människa. Han sväljer sill och tar sig fram på ett mycket pelikanskt vis genom hela filmen.
Den lågmälda humorn närvarar filmen igenom. Det handlar inte om några gapskratt men ofta sitter man i biostolen och småler. Allt är dock inte bara roligt. Filmen väcker också stora frågor om framtiden, miljöförstöring och moral. Vart är vi på väg? Kommer vi snart bara uppleva djur i uppstoppad form? Och kan man försöka vara någon annan än den man faktiskt är?
Filmen påminner ständigt om att barn ser världen med andra och öppnare ögon. Vi vuxna har en annan syn på livet, men vem säger att det är den enda rätta? Vi har mycket att lära av såväl våra barn som Herr Fågel.
Pelikanmannen är en utmärkt familjefilm som inte försvinner när man lämnar salongen. Den föder tvärtom tankar och idéer som dröjer sig kvar. För att inte tala om drömmen om att själv möta en alldeles egen pelikanman.
Filmen som har premiär 25 februari är barntillåten och har svenskt tal.
Text: Frida Gunnarsson
Källa: BVI Press
