Barnsidan - Walthers födelse den 3:e december 2005
Meny

Förlossningsberättelser > Walthers födelse den 3:e december 2005

Walthers födelse den 3:e december 2005

Publicerad: 2006-12-07
"Barnmorskan Åsa kommer in med ett par Panodil och rispåsar för att lindra smärtan. Men inte hjälpte det så länge, blev så arg på rispåsarna att jag kastade iväg en, rakt i huvudet på Peter."

Delar av berättelsen har jag hämtat ur min förlossningsjournal.

Den 1 december var jag på kontroll hos min barnmorska Anita på MVC. Hon tyckte att magen var lite hård och spänd så hon undrade om jag haft någon vattenavgång. "nej" svarade jag "det borde jag ha märkt." Allt var ju okej med mig och bebisen och jag fick en ny tid för kontroll två veckor senare. Peter och jag åkte hem. Åt och såg på tv och allt var som vanligt. Gick och la oss mellan 9 och 10 på kvällen. Hade då lite molande värk i magen som kom och gick. "Förvärkar" tänkte jag och somnade. Men kl. 01,20 så fick jag ont i magen och gick på toa och kissade lite, (trodde jag). Gick och la mig, kunde inte somna, 20 minuter senare kände jag mig kissnödig igen men hann inte upp utan det kom i sängen, började nu ana vad som var på gång. Hade småvärkar som jag upplevde kom tätt (har ingen aning om hur tätt), men så skulle jag upp i köket och hämta min armbandsklocka för att ta tiden på värkarna då rann det en massa vatten som var rosafärgat. Så jag tog telefonen och ringde förlossningen och jag fick komma in direkt eftersom det var 4 veckor kvar tills jag skulle föda. Så det var bara att väcka Peter och packa det sista som skulle med till sjukhuset. 02,50 satte vi oss i bilen. Hade värkar med 6-7 minuters mellanrum. Men det var inte så farligt och särskilt ont gjorde de inte heller.

03,30 kom vi in till förlossningen och barnmorskan Anneli (nummer 1) satte CTG för att kolla värkarna och hur bebisen mådde. Ett par värkar blev registrerade. De kollade bindan jag hade på mig när jag kom in och det var ingen tvekan att det var fostervatten. Dessutom avtog värkarna. Men jag fick bli kvar i väntan på att värkarna skulle starta igen, och hände inget inom ett dygn så skulle de sätta dropp på lördags morgonen.

Huvudet var inte helt fixerat så jag fick ligga till sängs och kissa på bäcken. Anledningen till att jag blev sängliggande var att eftersom huvudet ej var fixerat så kunde det fixera sig när jag var uppe och då kunde navelsträngen komma i kläm och bebisen dö. Peter fick också vara kvar så vi fick rum nummer 21 på förlossningen. På morgonen kom barnmorskan Annelie (nummer 2) in och presenterar sig och eftersom vi inte sovit så får vi vila oss och sedan höra av oss när vi vill, Peter får hämta frukost. Men jag klarar inte att äta utan mår illa och kräks (stackars Peter får äta trots att jag mår illa). Ett nytt CTG körs utan anmärkningar. Ronden kommer och läkaren Christina känner efter hur bebisen ligger och jag får gå upp och röra mig fritt om jag vill, jag kan få åka hem om jag vill och komma in morgonen efter, men jag väljer att bli kvar eftersom jag vill vara trygg om något skulle uppstå. Men vi gick ut till huvudentrén och handlade lite och på eftermiddagen lånade vi ett par filmer på sjukhusbiblioteket.

Barnmorskan Margaretha kommer och informerar om hur det kommer att gå till när bebisen fötts vad som kommer att ske eftersom det är en prematur födsel, en viktig information som vi velat ha hela dagen. Dessutom får vi lite information om amning eftersom jag inte hann få den av min barnmorska på MVC.

Kvällen ganska lugn, CTG körs också det utan anmärkning. Väntan känns som en evighet.

Kryper till sängs runt 21-tiden, försöker sova, går en stund har lite smårvärkar som börjar göra ont, gå på toa tätt. Vatten rinner ännu. Ca 20 minuter över 11 står jag inte ut, kan inte ligga i sängen, ringer på klockan. Barnmorskan Åsa kommer in med ett par Panodil och rispåsar för att lindra smärtan. Men inte hjälpte det så länge, blev så arg på rispåsarna att jag kastade iväg en, rakt i huvudet på Peter. Så då var det bara o ringa på barnmorskan igen. CTG kopplas i 30 minuter, jobbigt och ligga på rygg och ha ont, men jag var ju tvungen. Värkarna registrerades inte ordentligt, men barnmorskan kände sammandragningarna utanpå magen med sina händer. Bebisen mår bra därinne i alla fall.

Får prova duschen och det är såå skönt, kan slappna av riktigt bra där och passar på att tvätta håret och resten av kroppen mellan värkarna. Blir sedan instruerad om hur man ska andas vilket känns bättre får också avslappnande akupunktur i huvudet och handlederna. Samt nya rispåsar (utan hopp).

Lyckas vila lite men kan inte sova, ligger och kollar klockan och upptäcker att det är 2-3 minuter mellan värkarna som håller i sig 1-1 1/2 minut. Barnmorskan gillade inte att jag kollade klockan hela tiden, men det fanns inte mycket annat och göra när man inte kunde sova. runt 6-tiden på morgonen har jag så ont att jag går in i duschen igen och lyckas somna i 20 minuter, både Peter och barnmorskan skrattade lite åt det hela.

Kl. 07 är det personalskifte. Barnmorskan Lena och barnmorskestudenten Jane kommer in vid 07,30 tiden och presenterar sig och sätter droppet som ska stimulera värkarna, de borde nog kollat hur mycket jag öppnat mig under natten tycker man, men det vågade de inte eftersom det var en infektionsrisk pga. vattenavgången. vid halv 9-9tiden gick jag till matsalen med Peter för att äta frukost. Det blev inget ätit nu heller, värkarna var för starka och långa så jag klarade knappt att gå. Så de kopplade nytt CTG och då var bebisen hjärtljud knepiga så de skulle sätta en skalpelektrod på bebisens huvud. dessutom kollade man nu hur mycket öppen jag var. Barnmorskan och hennes student blev lika chockade som jag då de upptäckte att jag var helt öppen.... alltså 10cm! blev tillfrågad om smärtlindring. Det enda jag fick fram var "LUSTGAS." blev körd till förlossningssalen och får andas lustgas direkt, vilket befrielse under värkarna. Ont gjorde det men jag kunde hantera det nu. halv 10 börjar jag krysta och jag provar olika ställningar att föda i men halvsittande känns bäst. Får en omgång akupunktur igen för att lindra smärtan. Krystar totalt i 1 timma och 36 minuter. Kl. 11,07 sa det "plopp" mellan mina ben och ett litet skrik hörs, vår son var född. En liten WALTHER hade kommit till världen. Han kom upp på min mage och barnmorskan klippte navelsträngen, för Peter vågade inte. Blev sydd lite grann eftersom jag sprack lite, men jag förlorade bara 350 ml blod under hela förlossningen. Man kollade blodsocker, temperatur och andra tester för prematuritet på vår lille son. Hans apgar var efter en minut 9 och efter fem minuter 10. Barnmorskestudenten vägde och mätte honom, 3095g och 50 cm. Oj, stor bebis för att vara 4 veckor för tidig. Barnmorskan sa att han kunde ha vägt minst 4,5kg om jag gått tiden ut.

Sen fick vi in en guldbricka med mackor, kaffe, varm choklad, blåa servetter, champagneglas med äppeljuice och en cd-skiva och en flagga. Mysigt och gott eftersom jag inte fått någon frukost den morgonen. Sen fick jag duscha och Peter ringde lite samtal och berättade att vi fått en son.

Vid tvåtiden for vi upp på BB och fyra dygn senare kunde vi fara hem eftersom Walther inte visat några direkta tecken på prematur."

Skrivet av: Michaela Lejonberg-Hjorth
Är en gla' o pigg Tidaholmstös född 1984. Är gift med min Peter sen 25/6 2005 och fick den 3/12 2005 en underbar liten son vid namn Walther. Walther var vid födseln 50cm lång och vägde 3095g. Ändå var han 4 veckor för tidig, han skulle inte ha kommit till världen förrän den 30 december! Men å så perfekt han är vår son.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugoåtta med siffror i fältet här