Barnsidan - Välkommen Nova
Meny

Förlossningsberättelser > Välkommen Nova

Välkommen Nova

Publicerad: 2012-01-04
Förlossningen startade på lördagen den 4 maj mitt på dagen, med slemmiga blodiga flytningar. Efter ett tag insåg jag att jag nog borde ringa förlossningen för att höra vad jag skulle göra. De sa åt mig att ta på mig en binda och ringa tillbaka om en timme. Sagt och gjort, efter en timme var det ju en stor blodfläck i bindan, och de ville att jag skulle komma in för att kolla om inte vattnet hade gått. Det kan tydligen se ut som blodiga flytningar ibland. Jag ville vänta till kvällen eftersom Jimmy var på jobbet, jag hade ju inte ens några värkar, men de ville att jag skulle komma inom en timme. Jimmy kom hem från jobbet och vi åkte in till förlossningen på Huddinge Sjukhus.

På förlossningen körde de en ctg-kurva som givetvis inte visade nånting, men jag visste ju redan innan att jag inte hade några värkar. Vaginal undersökning visade att jag var öppen 3 cm och att cervix var nästan utplånad. Fick åka hem och vänta på att värkarna skulle komma igång. På vägen hem började det komma det lite värkar då och då. Handlade lite grejer på Willys, bl.a. mer film till kameran och dricka. Värkarna fortsatte hela kvällen, men de kom glest - 5-10 minuter emellan ungefär. Vid 12-tiden på natten hade jag 4-9 minuter emellan värkarna, ringde för att höra vad de tyckte jag skulle göra. Avvakta såklart, det fanns inga platser på NÅGON förlossning i Stockholm!!! Blev liiiite nervös. En timme senare hade jag fortfarande 4-8 minuter emellan värkarna, men de flesta av dem gjorde väldigt ont och höll i sig 1 minut och 20 sekunder.

Ringde förlossningen igen eftersom de gjorde så ont, och jag kände mig bajsnödig vid varje värk. Jag sa att jag ville komma in och att jag behövde lavemang för jag behövde verkligen gå på toa. BM svarade att de inte brukade ge något som är värkförstärkande på nätterna, men om jag kom in till dem så kunde vi prata om det, de ville dock att jag skulle försöka stanna hemma nån timme till eftersom värkarna kom så glest.

Efter en kvart (runt halv två) ringde jag till förlossningen tredje gången på en och en halv timme. Då kom värkarna helt plötsligt med max 4 minuter emellan, och oj vad ont jag hade. Sa att jag längtade efter lavemang och lustgas, och fick då åka in men skulle vara medveten om att jag eventuellt skulle bli hemskickad eller skickad till ett annat sjukhus eftersom det egentligen var fullt. Ringde min mamma som kom och sov hemma hos oss så vi skulle slippa väcka Alida. När vi skulle åka sprutade mina tårar, jag fick nån slags akut separationsångest, jag ville inte åka ifrån Alida. Tyckte så synd om henne för att vi "övergav" henne mitt i natten. Förstår inte riktigt varför jag tänkte så, hon har ju varit med mormor förr, men det var verkligen en jättestor grej för mig. Måste ha varit MYCKET hormoner igång!!!!

Morfar skjutsade in oss till förlossningen, varje värk var en riktig plåga. Värst var det när vi åkte över farthinder, aj aj aj... Liite fort körde han säkert också. Tensen hade slutat hjälpa för länge sen. Kom in till förlossningen precis klockan två på natten. Stortjöt fortfarande av spearationsångesten, fortsatte med det nån timme när jag låg med CTG. Jag berättade för USKan och BM att jag INTE grät för att det gjorde ont utan förklarade varför. Var fullt medveten om hur konstigt det lät.

CTGn i inskrivningsrummet fungerade inte alls, så jag hade enligt den inga värkar alls. (Yeah, right...) BM och USKan såg förstås hur ont jag hade. De var förresten helt suveräna, JÄTTEGULLIGA människor båda två! Tyvärr har jag inte ens namnet på USKan, det står inte ens med i journalen. Tråkigt, tycker jag. Svårt att tacka nån jag inte ens vet namnet på. Den vaginala undersökningen visade att jag var öppen 5 cm, men 7 cm vid varje värk. Cervix utplånad. Bebisens huvud kändes tydligt. Jag sa att jag måste bajsa och få lavemang eftersom inget kommer. "Nej, du ska inte bajsa, det är bebisens huvud som trycker på" sa BM. "Jo, jag måste bajsa också, jag vill ha lavemang..." sa jag. Men det var såklart bebisen som tryckte på. BM sa att jag snart skulle ha krystvärkar, bråttom till förlossningsrummet.

I förlossningsrummet, dit vi kom in vid tretiden eftersom jag stannade pga värkar som kom nästan helt utan uppehåll, kopplade de CTG igen som inte heller visade en enda värk. Verkligen mystiskt... Hann vara där inne och använda lustgas i 10 minuter ungefär. Sen fick jag en värk som kändes annorlunda. Var tvungen att "trycka" lite under den, men det var ingen riktig krystvärk. Sa till Jimmy att den värken va konstig, nästan som en krystvärk...

Nästa värk var nästan likadan, jag tryckte lite försiktigt eftersom det inte var nån "riktig" krystvärk. Det sa "Poff" och vattnet gick. Ringde och på BM och USKan, som kom springande. Sa att nu har vattnet gått och nu ska jag krysta, måste få av trosorna FORT. Jag kände att huvudet var på väg ut, men det fattade de visst inte. BM började hjälpa mig av med dem men eftersom jag kände att huvudet var på väg ut, sa jag åt dem att klippa av trosorna. "Varför det?" sa BM "Det är väl synd?" Jag svarade "Men det är ju mammatrosor, vad ska jag ha dem till NU?!!!". Ok, så trosorna var borta fort, huvudet kom ut direkt under den första "riktiga" krystvärken. Och vid nästa krystvärk var hela bebisen ute!!! Två krystvärkar alltså!!

Jag hade ju planerat att jag föda på huk eftersom det ska vara bättre med hjälp av tyngdlagen, men jag hann ju inte ändra ställning innan ungen va ute, så det blev halvsittande! Ingen bedövning hann förstås tänkas på heller, förutom då lustgasen som jag hade nytta av i 10 mintuer. Den står inte ens med i journalen, kanske för att jag slängde bort den så fort. Jag kände ju att bebisen skulle vara ute väldigt fort.

När hon var ute kunde de tyvärr inte lägga upp henne på min mage direkt, för navelsträngen var för kort!! Så de fick alltså vänta en liten stund och klippa den först. Jag sprack förstås en del eftersom det gick så snabbt, men jag kan röra mig utan problem, det gör inte så ont i stygnen och det är såna stygn som inte behöver tas bort. Jag var helskakis när de sydde, man kan tydligen bli det direkt efter förlossningen. Jag bad Jimmy ta Nova under tiden, vågade inte hålla i en liten nyfödd, för hela jag skakade. Men det gick över ganska fort det med.

Sen tog det en stund innan moderkakan ville komma ut. Jag fick en spruta i låret och 03.25 krystade jag en gång för att få ut moderkakan. Vi studerade den och upptäckte att den hade en infarkt på 3*3 cm, så som jag trodde bara rökare får. Där hade jag tydligen helt fel, jag hade ju knappt ens rök passivt, dvs vistats nära nån som rökte. Ännu konstigare var att navelsträngen inte gick in i moderkakan, utan satt in i hinnan istället!! Från navelsträngen gick blodkärl åt olika håll, in i moderkakan. Detta kallas visst hinnfäst navelsträng.

Så lilla Nova föddes alltså den 5/5-02 klockan 03.17. Hon vägde 3085g och var 49 cm. APG 10-10-10!!

Jag hade ju tänkt att stanna på BB ett par dagar den här gången, men redan efter ett par timmar klättrade jag på väggarna. Så att jag ville åka hem så fort som möjligt. Väntade en "hel evighet" på barnläkaren som skulle undersöka Nova innan vi fick åka hem. Storasyster Alida kom med mormor, morfar och moster med pojkvän och skulle hämta oss och lillasyster! Hon är väldigt stolt över "sin bebis", vi tog fina bilder bl.a. när hon höll i Nova - ska bli jättekul att se dem! =)

Lilla Nova har sovit större delen av dagen, nu ligger hon i soffan brevid mig, hon sover och snuttar på lilla handen... Hon är jättesöt, väldigt lik storasyster men 800 g mindre! =)

Snacka om att det var stor skillnad mellan mina förlossningar: med Alida hade jag värkar i 59 timmar, med Nova i 9 timmar! Den här förlossningen var otroligt häftig, men det känns knappt att jag har fött barn! Vi hann ju bara komma in till förlossningen så föddes hon!! Det var också otroligt skönt att jag var så "medveten" den här gången. Hela förra förlossningen och timmen efter var som ett töcken. Jag hade haft lustgasmasken på mig i timmar och var heeeelt väck den gången. Nu hann jag bara ha den i 10 mintuter och bara under värkarna. La som sagt bort den själv när det började bli dax att krysta. Jag har inget minne av t.ex. navelsträng och moderkaka från Alidas förlossning, nu upplevde jag verkligen ALLT. Och såg till att det blev mycket bilder. Fick en liten lektion om moderkaka och navelsträng eftersom jag hade så många frågor om allt. Ville liksom uppleva precis allt den här gången, eftersom jag missade en hel del under förra förlossningen. Förra gången kunde jag knappt stå upp ett par timmar efter förlossningen - var yr och konstig, troligen efter EDAn. Den här gången KUNDE jag knappt sitta still. =)

Det här var verkligen skithäftigt!!!!

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook