Barnsidan - Noels födelse
Meny

Förlossningsberättelser > Noels födelse

Noels födelse

Publicerad: 2012-01-04
Noel var beräknad den 3/3 (ännu senare enligt mina egna beräkningar), men han ville inte vänta tills i mars. På morgonen den 27/2 kände jag av lite mensvärk, och det var rosa slem på pappret när jag var på toa. Jag trodde jag kanske skulle få vänta flera dagar, så jag tog det ganska coolt. Låg hemma och latade mig framför TV´n. Men fram på dagen började det göra riktigt ont i magen och jag började ana att det kanske inte var små oskyldiga förvärkar.

Klockan 14.00 ringde jag Ola (som typiskt nog hade ruskig huvudvärk denna dag….) och bad att han inte skulle jobba över, utan försöka komma hem vid 17-tiden för jag ville inte vara ensam. Han började göra sig redo för att åka hem (utan att jag visste om det) och tur var väl det för 14.10 sprutade vattnet ur mig (och lite blod). Jag ringde åter Ola som redan var på hemgång. Nu fick jag rejält ont. Ringde förlossningen som sa att vi var så välkomna. Nu hade jag ooooooont! Ola kom hem vid halv tre och vi dundrade iväg till Mölndals sjukhus (först fick jag tvinga Ola att rusa upp och kolla så jag stängt av min locktång som jag av någon anledning haft på under förmiddagen…). Jag ojade mig i varje gupp och värkarna kom tätt. Vi kom fram till förlossningen och skrevs in klockan 14.50. Jag hade så himla ont, och det var inte så konstigt för jag var visst öppen 9 cm!!!!!! Helt otroligt! Snabbt in på en förlossningssal. Jag låg på sidan, och så blev jag liggandes under hela förlossningen (ända tills sista 10 minuterna då jag vältes över på rygg av barnmorskan). Inte ett uns smärtlindring hanns med. Skulle prova lustgas men när jag fick masken i handen kände jag att jag inte kunde andas i den. Jag var tvungen att andas ”riktig” luft. Med hjälp av Ola (vars huvudvärk försvann när vi äntrade förlossningen) och den fantastiska personalen klarade jag mig ändå. Bland annat fick jag varma omslag tryckta mot underlivet vilket kändes skönt. 15.50 började krystvärkarna och 16.34 kom lille Noel. Han hade svalt bajsigt fostervatten, så han fick sugas rent innan han lades på mitt bröst. Mina tårar rann, och Ola snyftade och sa ”det är en kille, det är en kille”. Noel var ganska liten (47 cm, 2800 g) och varför vet vi inte riktigt. Han var dessutom lite tilltufsad efter att ha legat fixerad så länge i min mage. Han hade bland annat en fostersvulst på huvudet, ett lite platt öra med mera, men det rättade till sig. För egen del sprack jag lite och fick sys med 3 yttre och flera inre stygn. Det var inte så kul, men vad gör man inte?

Tyvärr blev Noel lite krasslig efter tre dagar och fick ligga i kuvös ett tag. Han hade låg temp, låg syrehalt med mera. Inge fel hittade dock och efter en vecka fick vi åka hem.

Förlossningen blev en fin upplevelse, trots att verkligen ingenting blev som i min förlossningsplan. Smärtlindringen, CD-skivorna, upprätt ställning osv, Men vad gör väl det? Jag fick äta upp allt godis och annat i efterhand istället :-)

Nu är våra liv helt förändrade och det känns bara UNDERBART!



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittiofem med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (2005-11-01 08:59)
Betyg: 5
grattis till lillkillen