Barnsidan - När Nellie ville ut
Meny

Förlossningsberättelser > När Nellie ville ut

När Nellie ville ut

Publicerad: 2012-01-04
03.09 Inser att jag vaknat av värkar. Äntligen. Jag är tio dagar över tiden. Försöker utan framgång ta tiden mellan. Vrider mig från ena sidan till den andra. Axel vaknar och går utan ett ord in och lägger sig hos Johanna.

04.00 Axel och jag krockar på toaletten. Jag har just konstaterat att det var blod i trosorna. "Det är på G" säger jag och går och lägger mig igen. Han kommer infarande och frågar vad han skall göra. Jag ber honom packa en väska åt Johanna och gå och lägga sig. Fem minuter mellan värkarna. Jag går upp och kokar gröt.

04.15-07.30 Står vid diskbänken och äter havregrynsgröt och diskar. En minut mellan värkarna. Hinner äta en tugga, diska något och kolla på klockan. Lite oroad över att värkarna kommer så tätt, men de är inte särskilt kraftiga. Ringer förlossningen. Barnmorskan tror att det kommer att lugna ner sig igen, men säger att jag är välkommen in när jag tycker det är dags. Det blir jag inte mycket klokare av. Axel kommer upp. Jag duschar och han klockar värkar: 5 min. mellan och de håller på 40s. Halv åtta gör det så ont att jag vill ha smärtlindring. Vi väcker Johanna och ringer barnvakten. "Jag åker säkert in alldeles för tidigt" säger jag. "Du skall åka in när det känns rätt" svarar barnvakten som är en mammaledig barnmorska.

09.00 Vi skrivs in på förlossningen. En stressad barnmorska kopplar CTG och konstaterar att jag är öppen 6-7 cm. Jag får höra att jag varit jätteduktig som varit hemma så länge. Äntligen får jag min lustgas. Nu är det bara jag och mina värkar. Ungefär var tredje värk är så smärtsam att jag tror att jag skall svimma. Jag fasar för dessa värkar för jag kan inte slappna av. Kroppen spänns i en båge uppåt, bort från britsen, utan att jag kan göra något åt det. Och jag kan inte fly undan; obönhörligen borras jag tillbaks mot britsen. Plötsligt vill jag krysta. Jag ber Axel ringa på barnmorskan. Hon kommer in och känner på mig: öppen tio cm. "Skall hon stå sådär?" undrar hon med tvivel i stämman. (Jag står på alla fyra i en saccosäck och det är den enda ställningen som känns uthärdlig.)

10.20 Börjar krystvärkarna enligt journalen.

10.33 Är Nellie född. Hon rann ut mellan mina ben. Jag satte mig upprätt och tog henne i min famn. Det var så här det skulle vara att föda barn. Nellie skulle ha kommit den 18/7 men väntade till 28/7. Hela förlossningen tog sju och en halv timme från första värk till födelsen. Moderkakan bara rann ut, jag märkte den knappt. Jag fick sy tre små inre stygn efteråt som jag knappt har känt av. Nellie vägde 4060g och hade Apgar 9-10-10. Hon har rödaktigt hår och vita ögonfransar. Vi hade lite problem med amningen de första dygnen men när hon väl fick tag så sög hon ordentligt så vi har inte haft problem med viktminskning.



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugotre med siffror i fältet här