Barnsidan - När vår lilla älskling föddes 1988
Meny

Förlossningsberättelser > När vår lilla älskling föddes 1988

När vår lilla älskling föddes 1988

Publicerad: 2006-11-09
"En flicka" tjoade barnmorskan jag tittade på den blodiga saken och tänkte "Hur ska jag kunna älska den dära???"
Jag och min sambo Mats hade hjälpt en granne att baka bullar och vid 14 så gick jag upp för att sova lite. Jag hade haft förvärkar i 3 månader till och från och brukade vila bort dem. Men den här gången vart det bara mera och mera intensiva och kom mera och mera regelbundet. Jag ringde till en kompis och bad honom åka till min mammas stuga i Haparanda och sade att jag var på väg till BB. Där fick de panik och de släppte allt de hade i händerna och åkte hem till sin lägenhet i Luleå, så de kunde komma när jag fött.

Själv så ringde jag och min kille BB i Boden och åkte dit i en ny hyrd bil. Det tog c:a 15 minuter med en panikslagen pappa Mats och en flåsande mamma Lott. Vi hade gått på psykoprofylax och jag hade legat på golvet och vridit mig av skratt åt alla flåsande par. Vi kom in på BB och jag var väl öppen c:a 2 cm fick lustgas och ääälskade effekten av den. Sen ringde min mamma och frågade hur det gick allt gick bra men jag lade på när en till värk kom.

Vi fick gå runt på BB bara för att barnmorskorna tvingade mig till det och jag hatade det (alla 3 andra förlossningar efter har jag vägrat gå). Jag tyckte tiden kröp fram och eftersom jag bara var 15 år fick jag all smärtlindring man kunde få. Värkarna kom tätare och jag skrek och grinade och tiden kröp fortfarande fram .

Jag hade varit där i 6 timmar och öppnat mig futtiga 5 cm. Jag fick dropp för att värkarna skulle sätta i gång ordentligt. Jag minns inte om de tog hål på hinnorna också men det vart fart på värkarna. Jag skrek och andades panikslagen i lustgasmasken och var inte vid fullt medvetande. Vaknade till när barnmorskan berättade för min sambo att nu har hon som mest ont och barnet passerar nu *mummel* hörde bara "knutarna"....

Skrek att nu ger jag fan i det hära och går hem. Fick morfin och gled bort från alla igen kände bara att det gjorde fruktansvärt ont. Slutligen satte jag mig upp och kände att värkarna ändrade karaktär tittade förfärat på klockan. Herregud jag hade ju legat där hela natten! Klockan var 8 på morgonen.

Barnmorskan kände efter och japp öppen 10 cm krysta på bara sade hon muntert och jag tänkte bita henne men en krystvärk hindrade mig jag krystade och tog i för kung och fosterland men inget hände. Efter 2 timmar beslutade de att jag skulle få en sugklocka och en överläkare kallades till mitt rum men det dröjde innan hon kom. Helt galen. "Ta hit den dära förbannade överläkaren innan jag dööööör!!!"

En 30 minuter senare kom han och jag var så trött att jag inte hade mycket kraft i krystandet. De fäste sugklockan och vände henne i magen på mig som låg med näsan i vädret sedan krystade jag medan de drog ut henne och en varm blodig sak lades på min mage. "En flicka" tjoade barnmorskan jag tittade på den blodiga saken och tänkte "Hur ska jag kunna älska den dära???". Sen släppte all smärta och både jag och Mats grät lyckotårar och kunde inte titta oss mätta på underverket.

Hon var ju så söt och medan hon snuttade tisse kom moderkakan som de till min fasa visade upp. Både jag och Mats tyckte att det var det vidrigaste vi sett! Har aldrig velat se den igen när mina andra barn fötts. När de sydde mig så skrek jag av smärta igen för jag kände tråden sakta glida genom mina blygdläppar...AJAJAJ

Så gick det till och jag älskar min stora tjej än. I dag hon är 17 år och ska vara med när hennes 5:e syskon föds. Om hon nu vågar efter hon läst om sin egen förlossning...

Skrivet av: Liselotte Eklund



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtiotvå med siffror i fältet här