När Finn kom till världen
Publicerad: 2006-09-05
Efter många dagars övertid började jag tröttna på att vänta
det hände ju ingenting ändå. Visst ökade sammandragningarna men att ha 2-3 på
ett dygn som dessutom inte gjorde ont, gjorde att förlossningen kändes mycket
avlägsen. Då jag hade barnmorskebesök på tisdagen och mina rör för att lämna
urinprov var slut så hämtade jag under måndagen fler sådana så att det skulle
räcka även för överburenhetskontroll osv. Då det var fint väder och Källbybadet
öppnat så var tanken att utnyttja tiden som gravid till att simma lite, bestämde
tid för det med Jajja för att simma under tisdag förmiddag, hade inga som helst
tankar på att förlossningen kunde vara nära.
Går och lägger mig vid
midnatt och då börjar det komma värkar, när de kommer så måste jag ställa mig
upp och röra höfterna samtidigt som jag andas mig igenom dem. Tar dock två
alvedon och så försöker jag somna, det går så när mellan två värkar. Vid halv
två förvarnar jag mannen om vad som är på gång och han börjar packa våra väskor.
Jag kommer på att jag även trots att jag inte är hungrig borde försöka att äta
lite. Går och gör två tunnbrödsmackor som tar ett tag att göra då värkarna
kommer oftare vid rörelse. Äter dem och sen blir det till att ligga i sängen
igen.
Försöker vila så mycket det går, klarar nästan att somna mellan
värkarna. Under värkarna som redan från början var ganska kraftiga och långa
håller i sig dryga minuten står jag upp och antingen hänger på mannen eller
gungar med höfterna. Det går dock att djupandas igenom dem. Vid tretiden inser
jag att vad som än händer så kommer jag inte kunna bada under tisdagen, antingen
så sover jag ut eller så kommer förlossningen vara igång när det hade blivit
dags att simma. Vill meddela så att inte Jajja blir helt överraskad av att jag
inte kommer.
Vid halv femtiden börjar vi fundera på hur vi ska göra, vår
tanke är då att så fort dagis öppnar lämna Tova där för att kunna åka in till
förlossningen. Då värkarna kommer oftare när jag rör på mig så ligger jag ner
mellan varje värk, när de kommer så måste jag dock stå upp och andas mig igenom
dem. I samma veva kommer ett illamående över mig och Ola beordas hämta en hink,
vid nästa värk spyr jag. Känns skönt att veta att bebisen nu antagligen ligger
vid spinaetaggarna. Nu kommer värkarna ungefär var femte minut och allt det onda
sitter fram på magen.
Vid halv sextiden blir de tätare och håller i sig
runt 80 sekunder, och ca 3 minuters vila emellan dem. Tiden räcker dock till för
att man nästan ska hinna somna. Inser nu att vi vill åka in snart och dagis
öppnar inte förrän sju. Jag ringer förlossningen och vi är välkomna in samtidigt
ringer mannen till sin syster och vi kan lämna av Tova hos dem så lämnar de
henne på dagis. Nu väcker vi Tova som har legat och sovit i våran säng under
hela natten. Hon har inte märkt av att jag haft värkar, men det är inte så
konstigt då det inte är en högljudd period för mig.
Vid sextiden kommer
vi iväg och några minuter senare lämnar vi av Tova som är på strålande humör.
Att gå ner till bilen var jobbigt då jag fick stanna upp och andas igenom en
värk ett antal gånger. Blev inskrivna runt halv sju på förlossningen och jag
beordades att lämna ett urinprov. Då jag under natten kissat och bajsat en hel
del så var detta svårt. Att jag dessutom inte kunda sitta ner gjorde att jag
tillslut gav upp det gick inte. Sedan ville de ta ctg och det togs till en
början liggandes på sidan men snart stog jag upp hela tiden då det kändes bättre
så för min del. Fick frågan om jag önskade något och det enda jag ville ha då
var en gåstol att hänga mig över. Ola gör oss snabbt hemmastadda i rummet och
servar mig mellan varje värk med vattenmelon och vatten. Under värkarna hjälper
han mig att hålla koncentrationen på andningen och är verkligen ett underbart
stöd.
Vid sju är det skiftbyte så en barnmorska säger hejdå och att de
andra kommer in om ett tag, vill vi ha deras hjälp tidigare ska vi höra av oss.
Kvart över sju har de fortfarande inte kommit in och jag känner att det nu måste
göra något för jag är osäker på om jag kommer klara mig på bara andning så
mycket längre. Då jag inte vill ha lustgas men kan tänka mig epidural så frågar
vi om en sådan. Vid den första inre undersökningen som görs visar det sig dock
att epidural inte är att tänka på då jag är fullt öppen. Det är dock inte
krystläge ännu då barnet har en bit kvar. Förutom bm så är det två
undersköterskor med. En av dem går sin första dag på förlossningen och gick på
klockan sju. Hon ska jobba på förlossningen under sommaren. Hinnorna är intakta
men varken jag eller bm tycker att de behövs tas ännu, visst skulle trycket
lätta och förlossningen påskyndas men det går framåt i bra fart så varför
påskynda det hela.
Efter ett tag blir det längre mellan värkarna och jag
kan återhämta mig ordentligt innan det är dags för krystningen. Krystningskedet
blir längre än med dottern och jag vet inte riktigt hur lång tid det tog. Men
det var fler än 5 krystvärkar men färre än 10. I en av de sista så tas hinnorna
då jag vill få ta emot bebisen och det är inte så lätt att göra det om den föds
med hinnorna kvar. Får känna på på huvudet när det kommit ut och då är hinnorna
kvar. Nästa värk flåsandas jag igenom för att ge kroppen tid att töja sig
ordentligt. På slutet kan jag gå över till djupandning utan att det känns
obehagligt. Är så skönt att sedan få ta i och ta emot honom. Är en helt underbar
känsla. Både han och jag är pigga, speciellt han då det varit en skonsam väg ut
för honom att ligga i fostervatten i stort sett hela vägen ut och ingen
bedövning som har påverkat honom. Skillnaden mot dottern märker vi snabbt. Inom
en minut har han börjat visa intresse och börjat suga på bröstet. Hans apgar var
10-10-10 och vikten 3180 gram till ståtliga 53 cm och tiden han föddes var
07.46. Pojken kommer att heta Finn, mellannamn är dock ännu inte bestämt.
Moderkakan kom ett litet tag senare och pappan fick klippa navelsträngen, även
den här gången klarade jag mig utan att spricka. Fick dick duscha två gånger på
förlossningen då jag blödde en del dock inom det normala 600 cc. Mellan
krystvärkarna får jag Ola till att ta av mig min tröja och bh, då jag ju vill
kunna lägga mig ner och ha bebisen mot magen snabbt.
Är sedan mycket
roligt att höra dem berätta för den nya undersköterskan att så här brukar inte
förlossningar vara. Jag var med och kunde föra samtal mellan värkarna, detta
gjorde att den första bm inte trodde att det var så långt gånget. Även den andra
blev lurat av att jag var så avslappnad. Kan säga att det har krävts träning på
andningen men det var definitivt värt att gå på profylaxkurs innan. Både jag och
Ola uppskattade kursen och den gav oss båda mycket. Mig gav de en man som kunde
vara med och hjälpa mig igenom alla faser och de gånger jag började tappa
andningen se till att jag kom tillbaks igen. Har nu två väldigt olika
förlossningar bakom mig, till likheterna hör att det varit positiva upplevelser
båda två och att jag efter båda snabbt känt att jag gärna hade velat få föda
igen. Nu var detta nog sista gången vilket är lite synd då jag verkligen tycker
att det är en fantastisk upplevelse att få lov att föda fram en annan liten
person.
En uppmuntrade sak till er som inte har några känningar, det
behöver man inte ha. Det hade inte jag varken förvärkar eller sammandragningar
kanske 2-3 på ett dygn. När det började så gick det från första känning till
bebisen var ute på 7,5 timmar. Så man behöver inte gå med mensmol och
sammandragningar det kan sätta igång ändå. Lycka till ni som inte har fått det
är en fantastisk upplevelse som ni har framför er.
Skrivet av: Emma Mårtensson
Är uppväxt utanför Göteborg men studierna förde mig till Lund, där jag blev kvar. Bor sedan 10 år tillsammans med Ola. Läser fortfarande men är för tillfället mammaledig.
Får jag tid över gillar jag att pyssla. Har alltdi ett antal projekt. För tillfället är det ett picknicklapptäcke, matematisk sandtavla och ett vitrinskåp. Dock tar dottern en stor del av min tid
Jag bär Tova mycket när vi är ute, har du frågor om olika bärmetoder svarar jag gärna så gott jag kan. Använder själv en didymos sjal som jag är mycket nöjd med.
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Cine Derefeldt (
2007-10-10 08:32)
Vilken otroligt fin och harmonisk berättelse.Jag blir aldeles varm av att läsa den.
