Barnsidan - Michael
Meny

Michael

Publicerad: 2012-01-04
föds på årets första dag, helt oväntat och 1 vecka innan bf-dagen.

Så var det då dags för min första förlossning. Vi blev nog tagna på sängen allihop, det var ju 8 dagar innan bebben var beräknad. Jag hade ju längtat så till denna dag och det var såå skoj och spännande att sitta i taxin på väg in till förlossningen. Jag var bara förväntansfull och inte rädd när det väl var dags.

Det var spännande att äntligen få komma in till förlossningen på riktigt, jag visste ju att inom en snar framtid skulle bebbe och vi träffas för första gången. Jag visste bara att det skulle komma att göra jätteont, men inte hur ont det skulle göra att föda barn. Det GÖR ont att föda barn, men man överlever det även om man kommer till ett skeende i förlossningen då man tror att man inte överlever en enda värk till. Men då äntligen är det över och man får för första gången träffa sitt hett efterlängtade barn. Jag hann som så många med mig avverka tre barnmorske-team innan Micke var född. Den underbara barnmorska som till sist förlöste mig hette Elisabeth hon var värd att vänta på. :-)

Höganäs tisdagen den 1/1-91

04.10
Oj oj oj! HJÄLP!!
Nu har vattnet gått! Jag gick på toa och då sa det plopp och det började rinna! Sitter nu och väntar på att Johan ska vakna till liv så vi kan åka in till förlossningen. Ska ringa efter en taxi nu. Jisses jag ska få träffa min bebbe idag!

Skriver mer sen...

Helsingborg tisdagen den 1/1-91

Idag tisdagen den 1 jan föddes vår lille Micke, 3245gr tung och 50cm lång!! Helt underbart, men jobbigt!! Vattnet gick vid 04:00-tiden och vi var inne på förlossningen vid 05:00-tiden. Men innan jag ringde förlossningen eller taxi så irrade jag runt lite i huset, jag fattade inte att jag skulle ha barn, Mojan tyckte jag skulle gå och lägga mig igen iom att jag inte hade ont. Johan var svårväckt, han vaknade inte förrän taxin nästan var hos oss. Den enda som reagerade var Uno som tyckte jag skulle ringa förlossningen och taxi.

Det kändes lite oroligt i magen när vi satt i taxin på väg in till förlossningen. En blandning mellan längtan och oro för att inte veta vad som väntade en. Snacka om örnar i magen, inga fjuttiga fjärilar här inte!

När vi kom in var jag bara öppen 2 cm och hade bara lite sammandragningar. De körde en ctg-remsa, gav mig lavemang och jag duschade. Både Johan och jag var ganska så trötta så när vi fick ”vårt” rum så försökte vi att sova lite, men då började de riktiga värkarna att sätta i gång så det blev inte så mycket sovande. Vid 7-tiden blev värkarna etablerade, som det heter, det gjorde ONT. Johan hade huvudvärk så jag bad om en Alvedon barnmorskan sa att Alvedon inte hjälpte mot smärtan, den är till honom sa jag och pekade på Johan som låg och försökte sova i förlossningsstolen. Han försökte sova men så fort jag fick en värk kom han och hjälpte mig igenom den eller bara höll om mig eller gav mig vatten eller torkade min panna.

Vid 12-tiden var jag öppen 7cm så då trodde jag att slutet var nära men så var icke fallet, jag spydde och jag hade ju lärt mig på föräldragruppen att när man spyr ÄR slutet nära. När klockan var 13:15 sattes värkstimulerande dropp in för att mina värkar inte var kraftiga nog och för att jag var så trött. Då blev det fart på kroppen, värkarna blev konstiga men starkare och intensivare till tusen. Jag hade så ont att jag bara ville hem till mina hundar, men Johan sa till mig att jag skulle kämpa på och andas ordentligt.

Vid 14:00-tiden kom en jättego barnmorska som avlöste den jag hade, då var jag öppen hela 9cm och ville börja krysta. Hon undersökte först hur kanterna var, de var så mjuka att när jag krystade lite lätt öppnades jag helt. Nu gjorde det olidligt ont så jag bara låg och skrek.

Vid 14:40-tiden började jag att krysta men det gjorde så ont i ryggen att ligga i den vanliga sängen så jag flyttades över till förlossningssängen. Nu var jag så trött att jag inte orkade krysta och så de kallade på jouren p.g.a. att Mickes hjärtljud gick ner, så rätt vad det var fanns det 8-9 personer i rummet och barnmorskan sa att hon kanske var tvungen att använda sugklocka för att få ut lillen. En av de som kom sa att jag inte skulle bli rädd om de tog barnet och sprang ut med det, de skulle bara kolla så att barnet inte var påverkat efter all berg-och-dalbaneåkande med hjärtljuden.

Då fick jag nya krafter så efter ett par krystningar var han ute. Klockan var då 15:17. Vilken underbar känsla det var att få upp honom på magen han luktade så gott och han var så liten. Jag såg direkt att det var en liten Micke, han var så lik sin pappa när han var nyfödd. De behövde inte gå ut med honom i och med han skrek med en gång och för att han såg ut att må bra.

Den lille parveln skrek med en gång men tystnade lika fort och låg sedan och utforskade den värld han kommit ut till. Johan och Micke fick sen gå ut, jag skulle sys och det gjorde så ont att de först trodde de skulle behöva söva mig men jag fick lite morfin och då gick det kanonbra. Under tiden jag blev sydd hann farmor och farfar komma och beskåda underverket. När jag var sydd och mina pojkar kommit tillbaka fick vi vuxna lite att äta, JULMAT mums! Sedan var det dags för bad, mätning och vägning av den lille fisen.


Då passade mormor och morfar Uno på att komma och beskåda underverket. Lilla Mojan som födde barn för snart 21 år sedan blev väldigt förvånad över att jag redan fick vara uppe och gå. Efter allt ståhej var det nu min tur att duscha och sedan åkte vi upp till avd 25.

Här sitter jag nu och längtar redan hem till Johan och töserna. Klockan är 20:30 jag kommer nog att somna rätt så lätt och snart, det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält men det tar väl på krafterna att föda barn. Jag har ju inte sovit mer än 1½ timme på två dygn så tröttheten vinner nog snart.

Jag kan inte fatta att jag har blivit mamma, det har gått så fort, igår vid den här tiden var jag ju gravid!

Nu sitter jag här och tittar på min lille prins, han är så söt och så liten han har bara lite fjun på huvudet och de finaste dragen jag någonsin har sett. Hon som ligger sidan om mig födde Helsingborgs förste bebbe men han är inte alls så söt som Micke. De andra mammorna som ligger här på salen är inget roliga den ena bara gnäller över hon ont hon har i sina sår och den andra säger inget alls, muntert gäng man har hamnat i. Det hade vid sju tiden fötts 13 barn och fler var på väg det skulle vara roligt att få reda på hur många det blir idag (Micke kom som nr 6).

Nej nu vaknade Micke.

Skrivet av: Annica Bark
Jag är en glad 7-barns mamma som bor i Skåne. Jag är väldigt intresserad av datorer och då i huvudsak web och grafik. Andra intressen är djur och natur, foto, träffa vänner mm. Jag har en del egna forum, kanske du hittar nåt av intresse? http://bocker.egetforum.se http://foton.egetforum.se http://tvserier.egetforum.se http://storafamiljer.forumportal.se http://tvillingar.forum24.se http://pysselopapp.egetforum.se


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiofem med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (2005-11-04 15:04)
Betyg: 5
härligt berättat:)


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook