Barnsidan - Melinda föddes i vecka 38+1
Meny

Förlossningsberättelser > Melinda föddes i vecka 38+1

Melinda föddes i vecka 38+1

Publicerad: 2012-01-04

Lite historia först:

Kotten var beräknad till den 31/3. Men redan den 1/1 fick jag ont i magen och fick då åka in till förlossningen. Det visade sig att jag hade fått värkar och livmodertappen hade blivit kortad
och jag hade börjat öppnat mig lite. Jag fick börja äta bricanyltabletter, 5mg 3ggr per dag till vecka 36+0. Sedan var jag bombsäker på att den lilla skulle komma direkt, vilket hon inte gjorde (såklart)

Jag hade även väldigt dåligt blodvärde och järntabletterna hjälpte inget speciellt. Så vi fick åka till förlossningen 2ggr i veckan för att få järndropp. Jag som hade sprutskräck! Men den blev ganska snart botad...

När jag slutat men bricanyltabletterna, fick jag jättemycket förvärkar och jag trodde det var dags nästan varje dag. Men det var det ju inte. Jag sov inte på 2 veckor, inte ordentligt. Sov bara minuter då och då. Satt mest upp hela nätterna.

Tisdagen den 18 mars:
Jag hade somnat för en gång skull. Vaknade vid 2,30 att blev genomsurt i sängen. Va!?! Vad var detta... var det vattnet som gått eller hade jag kissat på mig? Ropade på sambon att han skulle tända lampan. Jodå det var en stor pöl i sängen. Sprang runt sängen och in på toan och passade på då att skvätta ner sambon *fniss* och hela golvet.

Satt på toan och det forsade ut. Jo, det var vattnet. Det kom så mycket vatten att bindorna räckte inte till, var tvungen att ha handukar innanför trosorna. Man såg kul ut!!! Hade då inga speciella värkar. Vi bestämde oss för att i alla fall ringa till förlossningen och höra med dom. Dom ville att vi skulle komma in på förmiddagen, senast klockan 10. BM ville att vi skulle försöka att gå och lägga oss och somna om och få sova några timmar till.

Inte kunde väl jag det! Nää jag hade nu blivit hungrig. Tog en smörgås och oboy. Sedan satt jag mig vid datorn och sambon lade sig i soffan och somnade.

Framåt morgonen var det dags att väcka storasyskonen och tala om att det var dags. De skulle vara hos mormor under tiden.

När barnen var lämnade så bar det i väg till sjukhuset. När vi kom fram fanns det inga parkeringplatser lediga. HJÄLP!!!! Vi fick köra omkring en stund så blev en p-plats ledigt. TACK!!! När vi kom in till förlossningen, fick jag deras bindor (blöjor) så slapp jag ha handuken.

Sedan var det dags för en ctg-kurva och den såg fin ut. En läkare gjorde gynundersökning och kollade så det verkligen var vattnet som hade gått. Och det var det, jag blött ner hela golvet. Eftersom jag fortfarande inte hade några speciella värkar så fick vi åka hem igen. Vi åkte till mormor för att hämta det stora barnen. De blev JÄTTEBESVIKNA när vi kom hem utan babyn.

Mamma tyckte att det var väldigt lustigt att de släppte hem oss när vattnet hade gått. Vi var kvar där en stund och vi tog en fika och tog det lugnt. Efter ett tag lånade jag mammas dusch och tog med mig en pall och satte mig där inne. Det var jätteskönt till en början, sen tilltog värkarna massor. Nu hade
jag värkar, när jag reste på mig kunde jag knappt stå på benen. Nu blev det bråttom, mamma ringde in till förlossningen och jag och sambon gjorde oss beredda att åka i väg. Mamma var mer eller mindre säker på att jag skulle få i bilen.

Det gick fort in, men det är inget som jag är medveten om. Jag hade fullt upp med att hålla koll på hur mycket jag hade i mellan värkarna. Först var det 4 min mellan sedan blev det 3 min. Nu var vi framme.... kämpar mig fram till förlossningen. Klockan var nu vid 16,00.

När vi ringde på så var det Anna som öppnade. Det var den bm som jag/vi hade hoppas på att vi skulle få. Hon gjorde en gynundersökning och jag var öppen 4 cm. Tog en ny ctg-kurva. Jag fick lägga mig på sidan och Anna undrade om jag vill börja andas lustgas JA!!! Sedan undrade hon om jag hade tänkt på
bedövning... vilket jag hade, jag ville ha ryggbedövning. Det skulle jag få. Jag tyckte att värkarna hade tilltagit och de ringde efter narkosläkaren. Han kom ganska fort och han skulle nu sätta bedövningen.
Jag låg och sög i mig lustgasen så jag brydde mig inte. Låg längst bort på högerkant i sängen.

Narkosläkaren ville att jag skulle flytta mig mer mot mitten av sängen. Sambon fick trycka bort mig mot mitten, jag fixade inte det själv. Nu säger narkosläkare att han ska lyfta på rocken, när han gör det ser alla i rummet att halva babyns huvud är ute! Han muttrar lite och försvinner därifrån.

Nu blev det fart på alla! Bm ropar att jag måste vända mig om och lägga mig på rygg och börja krysta vilket jag gör. Första krystvärken kommer huvudet ut helt och på nästa kommer resten av babyn. Jag är chockad och fattar inget... sitter med lustgasmasken i handen och tänker börja andas i den igen. Men kommer på att det behöver jag ju inte... det är ju klart!!!! På mindre än en minut var allt
klart.

Är överlyckig och bara gråter och håller babyn. Jag är den ända som har sett att det är en flicka vi har fått. Sambon är lika glad han och tårarna rinner längs hans kinder med.

Vår älskade MELINDA var nu här! Klockan var 17,12 den 18 mars 2003. Hon föddes i vecka 38+1 och vägde 2890 gr och var 47 cm. Hon har jättemycket svart hår och stora mörkblå ögon. Jag var inte alls trött efteråt utan jag var själv uppe och gick bara några minuter efter förlossningen.

Vi stannade kvar över natten och åkte hem på förmiddagen dagen efter den 19 mars.

Skrivet av: Sandra An



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttionio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (2005-11-06 15:30)
Betyg: 5
herrejisses det gick ju snabbt det:)grattis
Annica Bark (2003-06-05 15:05)
Vilken underbar förlossning!
Det var ju tur att det blev ett så bra slut på en jobbig graviditet. Jag skulle kunna fler barn själv! Men nu är det stopp 5 barn räcker så bra.:D