Barnsidan - Lucian Mira
Meny

Lucian Mira

Publicerad: 2004-06-14
..."Skriker åt personalen att ta ut barnet men de säger till mig att det kan bara jag göra."...

Den 12/12 så hade jag en hel del "mensvärk" under dagen förutom under ett par timmar då de tog paus...... "Mensvärken" kom och gick med 10-40 minuters mellanrum och det höll i sig ca 1-2 minuter per gång..... Men inget som gjorde ont, mest obehag..... På eftermiddagen, kring 15 tror jag det var, så försvann första delarna av slemproppen och "mensvärken" fortsatte......

Somnade dock ganska bra (inte vanligt i mitt fall, vare sig om jag är gravid eller ej) och minns att klockan var strax efter 00:30 sist jag kollade.....

Vaknade 02:45 den 13/12 (LillaBessers tid stämde så tillvida.... Kul!) av att jag hade värkar..... Kände på en gång att nu var det inte bara "mensvärk" utan nu var det på riktigt..... Gick upp och gick men värkarna avtog inte så japp - Det var på riktigt...... Gick dock och la mig igen och låg och snurrade i sängen fram till 04:30 då jag inte orkade ligga kvar..... "Vaggade" omkring där hemma och då det va r 3-6 minuter mellan värkarna väckte jag Johan (då var klockan 05:00) som inte fattade först vad det handlade om..... Men då jag sa: "Det är inte kul det här!" så fattade han direkt och blev vaken PANG BOM..... Ovanligt för honom.... *flinar* Nåja..... Hade gjort kaffe och fick i honom en smörgås (själv kunde jag inte äta alls) innan han gick och duschade.....

05:30 ringde vi i tur och ordning min exmake som skulle passa barnen (och han var på plats redan efter 15 minuter bara för att stupa i säng och somna om), journalisten som skulle vara med under förlossningen (hon i sin tur ringde fotografen som störtade iväg och var på sjukhuset 30 minuter för oss andra) och sist förlossningen som hälsade oss välkommen in.....

07:00 var vi så alla på plats (vi hämtade upp journalisten först) och jag fick lägga mig ner för CTG och en första undersökning..... Värkarna kom då med 3-5 minuters mellanrum, var helt klart hanterbara och jag var öppen 4 cm..... Gick upp och gick en s väng efter det att vi fått ett rum och gick även och kollade då Norrbottens Lucia var på BB och sjöng..... Där träffade vi också på en av mammorna från den ankomstgrupp på fN som jag skrivit på under graviditeten.... Jättekul då alla undrat vart hon tagit vägen och jag gullade lite med hennes lilla dotter...... Underbar!!!!

Gick tillbaka till förlossningen kring 08:30 och då bytte jag till sjukhusets kläder och klarade efter det bara att vara uppe i ca 30 minuter till.... Ringer efter BM 09:00 och ber om att få börja med lustgas plus att jag vill få reda på hur mycket jag är öppen nu..... "Bara" 6 cm och jag känner enbart förtvivlan.... Inte mer???? Så ont, så otroligt ont och inte mer..... Men nåja..... Bara att kämpa på antar jag (har ju inte så mycket mer att välja på om jag nu ska vara ärlig.... *suck*)

Pratar lite mellan lustgasinandningen..... Skojar och försöker vara social..... Så lätt så...... Typ..... Inte..... Känner att värkarna kommer tätare och tätare. .... Och de gör ondare och ondare..... Men jag fortsätter med lustgasen, liggandes på sida med benen högt dragna upp mot magen.....

Strax före 10 börjar Johan "förhöra" fotografen i "Bit på bit" i Norrbottens Kuriren..... På första frågan är svaret Lousie Hoffsten och någonstans i bakgrunden hör jag ju vad ledtrådarna är och jag kan svaret..... Så jag flinar lite halvhögt i masken och Johan undrar om jag kan svaret..... Svarar ja men också: "Jag orkar inte svara"..... Som om den meningen är kortare att säga än Lousie Hoffsten..... *ASG* Nästa fråga är om en nordsvensk stad men Johan kommer inte längre för från mig kommer ett illvrål, långt nerifrån magen som får alla att reagera..... Jag får fram: "Personal!" och Johan ringer på BM.....

BM kommer in och jag säger åt henne att ta hål på hinnorna (vattnet har inte gått) för jag orkar inte mer..... Hon säger åt mig att hon måste gå och hämta undersköterskan som ska hjälpa henne..... Det tar några minuter och de kommer in ..... Ber mig att lägga mig på rygg och efter att i ca 1½ månad varit lika vig som en strandad val så kommer jag hur lätt som helst på rygg..... Konstigt det där...... Känner dock att jag skiter i huruvida jag är öppen 10 cm eller ej nu, jag krystar..... Kan inte hålla emot och vid nästa värk tar jag i allt vad jag kan och krystar..... PANG!!!! Vattnet går, fotografens ord om det hela: "Vattnet sprutade rakt ut som om det skulle slå hål på väggen!!!"

Barnets huvud tränger fram nästan på en gång och vid nästa värk (efter att ännu en gång, hur lätt som helst, vänt mig på sida igen) krystar jag igen.... Känner hur undersköterskan trycker lite lätt på magen samtidigt som hon håller upp mitt högra ben (ligger på vänster sida) och jag suger i mig ännu mer lustgas tills de tar den ifrån mig..... Är nästan gråtfärdig och undrar varför..... Jag vill ha kvar den, orkar inte utan den..... Men får jag tillbaka den???? Nej, det får jag inte.....

Krystar ännu en gång och jag känn er hur huvudet nästan är ute nu och tar i lite extra fast jag inte orkar..... Skriker att jag inte orkar, att jag inte vill, att det inte går mer..... Krystar ännu en gång till och huvudet är ute..... Skriker åt personalen att ta ut barnet men de säger till mig att det kan bara jag göra och jag vill egentligen krysta direkt då de säger så men inväntar nästa värk och då glider bebisen ut....



Vänder mig direkt på rygg, får upp barnet på min mage och allt är över..... Det svider, det bränner men det är över...... Journalisten och fotografen (samt personal) undrar om jag sett vad det är och nej - Det har jag inte..... Så jag lyfter upp barnet och ser att det är en tjej..... Wow!!! En tjej..... Ja, det viktigaste var ju ett barn.... Ett friskt barn.... Men wow..... Det blev en tjej efter 3 killar.....

(Klockan 10:20 den 13.e december 2003 kom den lilla underbara flickan ut....... )

Johan klipper navelsträngen och lillflickan ligger på min mage.... Andas lite mer l ustgas då moderkakan ska glida ut..... Det gör så otroligt ont så det inte är sant.... Svider, bränner och känns hemskt.... Men ut kommer den, alla hinnor är hela, den är fin och hel och fullt normalstor..... Skönt...... Undersökningen av mig är gräsligt att de måste göra men de måste ju..... Men inget har spruckit och allt ser bra ut så jag slipper i alla fall att sys och det känns skönt..... BM och undersköterska hjälper mig på med en binda och ett par trosor och Johan går ut för att ringa upp min mamma för att ge henne telefonnumret till förlossningssalen.....

Utanför finns en tjej och en kille som kommit in för att föda barn de också.... Hon reagerar dels på att Johan heter Johan, på att han är lång och på att han är långhårig..... Så hon frågar om han är Jessis (mitt nick på diverse forum) sambo och då hon får veta att han är det så visar det sig att även hon skrivit på samma ankomstgrupp som mig inne på fN...... Kul!! Så hon och hennes sambo kommer in och gratulerar o ss och vi pratar några minuter innan de går vidare för att i sin tur föda barn..... (Hon fick en son, Alexander, klockan 16:19 samma dag som vi fick vår dotter, Mira.... )

BM kommer in och Mira vägs och mäts: 3310 gram tung, 50 cm lång och med en huvudomfång på 34½ cm..... Johan får sätta på henne hennes första blöja och lite kläder innan vi fortsätter att ringa runt, prata med journalist och fika världens mest underbara fika: kaffe, smörgås och cider på en fin bricka och med en flagga på sidan om för att fira att vi fått ett barn..... Finns inget godare fika - Lovar..... Njuter av varje tugga och av varje klunk.... Min aptit som varit försvunnen i nästan 1 dygn är nu helt tillbaka och det är så gott......

Pojkarna kommer strax efter 13:00 och får träffa sin syster..... "MIN lillayster" som 3-åringen starkt betonar och efter det far journalisten och fotografen hem och vi tillbringar (jag, Johan, pojkarna och Mira) 5 timmar på sjukhuset innan vi åker hem (ef ter det att en läkare undersökt Mira och gett oss klartecken plus gett mig en tid för återbesök och "slutbesiktining" av Mira) och myser av att lillasyster kommit och att allt gått bra.....

Skrivet av: Jessica
En 32-årig tjej/kvinna som är väldigt mycket, tycker väldigt mycket, älskar väldigt mycket men hatar väldigt lite.... Kan ha väldigt lätt att säga vad jag tycker och tänker utan att kanske tänka till innan - Om det lät begripligt..... Tycker om att prata, tycker om att lyssna, tycker om att dela tankar och åsikter med andra.... Kan vara allt för envis då och då men till slut KAN jag ändra mig - Om argumenten är tillräckligt bra för att övertyga envisa mig.... *Kram på er alla*


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (2005-10-11 06:14)
Betyg: 5
en väldigt fin berättelse
Maria Lyman (2004-06-21 21:41)
Betyg: 5
En jätte fin berättelse. Visst är det konstigt att man blir rörlig under förlossningen när man har varit hur orörlig som helst under graviditeten :). Jag tror nog inte en smörgås har smakat så gott som efter en förlossning.
Annica Bark (2004-06-15 19:10)
En underbar berättelse. :D Känner igen det att svara med långa meningar trots man inte orkar. :D

Fikat ja, håller med finns inget bättre. :D