Lovisas väg till denna värld
Publicerad: 2012-01-04
Vi väntade vårt första barn med beräknat födelsedatum 020703. Jag har sedan tidigare diabetes och har under graviditeten varit på mycket kontroller både hos specialistmödravården och diabetesmottagningen för att följa sockerkurvor och utvecklingen i magen. Tisdagen den 11/6 var vi som vanligt på kontroll på specialistmödravården, där upptäckte de att jag hade fått lite högre blodtryck och att jag hade äggvita i urinen så de ville att jag skulle komma tillbaka på onsdag med ett nytt urinprov. Jag åkte till sjukhuset med ett nytt prov på onsdagförmiddag och hade fortfarande äggvita och högre blodtryck. Jag hade tid på banken för att ta ett lån till vår nya bil, så jag hade inte tid att vara kvar på sjukhuset men sköterskan ville att jag skull komma tillbaka och prata med en doktor när jag var klar på banken. Jag for tillbaka, parkerade bilen utanför entren eftersom jag inte skulle bli kvar länge. Väl där kom en doktor och bad mej följa med upp på förlossningsavdelningen för jag skulle bli inskriven pga att de misstänkte havandeskapsförgiftning och ville därmed lägga in mig för observation. Jag hamnade i någon slags chock, detta hade inte jag tid med jag hade ju bilen parkerad där den inte fick stå, vi höll på och stökade hemma eftersom vi skulle flytta månadsskiftet juni-juli, ja det var många inte som for genom huvudet. Direkt jag kom upp på förlossningen fick jag följa med in på BB och få ett rum där, de kopplade in telefonen så jag kunde ringa Maths och tala om var jag var samt att han skulle komma dit. Efter mycket tjatande fick jag åka hem en sväng och packa ihop en väska och köra hem bilen. Jag hade iallafall turen att få ett enkelrum på BB med egen toa och dusch.
På torsdagen hade mina prover försämrats så de beslöt sig för att börja förbereda för att starta förlossningen. De började ge mig någon jättedyr gel för att mogna på livmodern, detta gjordes på förmiddagen. De sa att förlossningen kunde komma igång av detta men troligast skulle den inte komma igång förrän imorgon med hjälp av värkstimulerande dropp bla. På eftermiddagen kom dr. Anna in igen och kände på mig, livmoderna var fortfarande hårt så inte märkbart hade hänt, hon stimulerade samtidigt lite för at kroppen själv skulle hjälpa till lite. Vid 15.30-tiden började jag få värkar med 3-5 minuters mellanrum. De skulle ge mig ytterligare en tub av denna dyra gel. Innan de skulle ge mig den ville jag gå på toa och kissa, när jag satt där kom det någon annan vätska i toan innan jag började kissa. Väl tillbaka frågade jag doktorn (som nu var en annan doktor Liedman) om det kunde vara vattnet som gått men han förstod inte vad jag sa och jag förstod inte vad han sa så vi fick ingen rätsida på vad detta kund vara, han gav mig den andra tuben och lämnade sedan rummet. Värkarna fortsätter utan nämnvärda uppehåll.
När nattbarnmorskan Birgitta kommer och hälsar ber jag om att få något mot smärtorna så jag kan få vila en stund, hon undersöker mig och känner att jag börjat öppna mig (2 cm) så vi får plocka ihop lite grejor och förflytta oss in till förlossningsavdelningen. Jag tar mig fram på stappliga ben med hjälp av gåstol, Maths och Birgitta. Väl inne på förlossningen tog jag ett varmt bad för att försöka slappna av litegrann det var skönt men jag hade lika ont. Det var bara vi och ett par till på förlosoningen den kvällen/natten så när vi ringde på klockan kom de nästan på direkten. Det var skönt tycker jag för allt var ju nytt för oss och vi fick alltså jättebra "uppassning" hela tiden. När jag klev upp ur badet ringde barnmorskan Birgitta som hon hette narkosjouren för att komma och sätta epiduralbedövning på mig. under tiden vi väntar på narkosen sätter hon nål på mig och kopplar på ett glukosdropp på en gång, jag ligger lågt i blodsocker och får ej behålla det jag äter. Narkosläkaren kom ganska snabbt åhhh äntligen lite smärtlindring. Det tog tid att sätta den eftersom jag hade täta värkar och han var tvungen att göra uppehåll när värken kom. Men till slut satt den där och jag kände nu ska jag vila men så blev det inte bedövningen tog inte, de höjde farten men ingen bättring. Birgitta söker på nytt narkosen och han får komma och sätta om den, denna gång blir det bättre men nu tar värkarna ännu mera fart så nu gör det ont bakåt ryggen och rumpan istället. Ingen rast och ingen ro. Men denna gång är jag helt bedövad över magen och underlivet iallafall.
Jag låg hela tiden kopplad till en CTG-apparat som följer fosters hjärtljud och värkarbetet. Det började visa sig att fostret blev påverkat av mina värkar, när de kom sjönk hjärtljuden och precis när det hämtat sig kom nästa värk. Det togs nya akuta prover på mig och de började förbereda mig på eventuellt kejsarsnitt eftersom fostret låg kvar långt upp i kanalen och inte ville åka ner.Tiden gick och fram till nästa undersökning hade det börjat hända grejer nu var det på väg neråt. Yes.. jag ville ju inte göra kejsarsnitt om det inte var absolut nödvändigt. Så klockan 05.00 bestämde vi att jag skulle föda vaginalt. 05.15 övergick värkarna till krystvärkar och jag började äntligen få trycka på för varje värk som kom så nu fick jag göra något och inte bara ligga och ha ont. Men av någon anledning så började nu värkarna avta och bli svagare så de kopplade på värkstimulerande dropp för att få igång arbetet igen så inte fostret skulle åka tillbaka så långt i varje vila. De ringde igen på dr. Liedman för att förbereda ev. sugklocka men när jag hörde detta fick jag krafter från någon annan planet och tryckte på lite extra varje gång, Maths pushade hela tiden på mig, det hjälpte till. Klockan 06.18 på fredagmorgon alltså kom det fram en liten tjej som fick namnet Lovisa. Helt otroligt vad en sådan liten tjej kunde ställa till med. Hon vägde 2410 gram och var 47 cm lång. Barnmorskan var överraskad när hon såg hennes axelparti vad liten hon var. Jag slapp alltså det de hotade med kejsarsnitt och sugklocka, vi fixade det ändå.
Hon var livlig och skrek nästan på en gång hon kom ut. De hade ringt på en barnläkare från spädbarn för där skulle hon vårdas de första dagarna i livet. Hon fick iallafall komma upp på mitt bröst en snabbis innan han tog ut henne för att suga rent i munnen och lyssna på henne, sedan kom han tillbaka med henne så jag fick hålla henne en liten stund till innan hon och Maths fick följa med upp på spädbarnsavdelningen. Hon vårdades där pga min diabetes då vill de följa barnets blodsocker första dygnen för att se så barnet ej får blodsockerfall och mata till om det behövs.
Sedan försvann en efter en ut från rummet och till slut låg jag där alldelles själv det kändes lite konstig här hade jag haft fullt med människor hela natten och nu låg jag här själv nyförlöst och helt färdig. Det var en konstig känsla. Jag fick till slut flytta in till BB igen och hämta igen mig en stund, duscha och äta lunch. Efter lunchen skjutsade de upp mig till spädbarnsavdelningen och jag fick äntligen träffa vår lilla Lovisa. Hon och Maths satt där i en fåtölj åhhh hon var så liten och söt. Hade lite gulsot så hon såg solbränd ut. De hade kopplat glukosdropp på henne för hon låg lite lågt i blodsockret.
En helt fantastisk känsla sköljde över en när jag såg dem sitta där. Äntligen var vi alla tre samlade på samma ställe. En känsla jag aldrig kommer uppleva fler gånger så den karamellen suger jag på än idag ibland.
Skrivet av: Helena Sjöström
Jag är numera numera 32 år och bor en bit utanför Östersund tillsammans med min sambo Maths, vår dotter Lovisa och vår son Emil. Arbetar som sjuksköterska på en kirurgavdelning på sjukhuset här men är just nu mammaledig. Håller även på med hälsoprodukter som är ett stimulerande och motiverande nu när jag är hemma och mammaledig igen för att dryga ut kassan lite eller mycket :-) Jag tycker om att träna och röra på mig, umgås med vänner, lyssna på musik och periodvis läsa är också några saker som jag tycker om.
Lovisas egen hemsida http://baby.libero.se/lovisas-sida/
användarnamn: Gäst
lösenord: Lovisa
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
malin zetterström (
2003-06-22 20:57)
Va duktig du varit som fått med allt som hände när lillklimpen skulle komma till världen!! Kram från fadder-malin!!