Barnsidan - Henrik Andreas Oliver Lundholm 2002-12-08
Meny

Förlossningsberättelser > Henrik Andreas Oliver Lundholm 2002-12-08

Henrik Andreas Oliver Lundholm 2002-12-08

Publicerad: 2012-01-04

Kl 2.30 vaknade jag av att det blev väldigt blött och varmt i sängen. Skrek åt Henke att vattnet går. ”Stäng av det då” sa han, i sömnen, förmodligen. Pust, tur att han inte vaknade, jag har nog bara kissat på mig tänkte jag. Så jag steg upp och gick på toaletten, det forsade vatten från sovrummet till toaletten och jag förstod att jag inte kissat på mig. Satte mig på toaletten och vattnet fortsatte forsa. Det var ingen hejd på det, jag försökte torka mig och resa på mig, men det slutade inte rinna. Ropade på Henke, ett antal gånger innan han vaknade och bad honom ringa förlossningen. Stackarn fattade ingenting. Han sprang och hämtade telefonen. Jag ställde mig i duschen och försökte duscha bort det kladdiga. Men det bara rann och rann och jag insåg att det var lönlöst. Jag bara skakade och visste inte vad jag skulle göra.

Vi ringde förlossningen och dom bad oss komma in på kontroll. Henke packade väskan medans jag gjorde mig i ordning. Eftersom värkarna inte kommit igång så bestämde dom att vi skulle avvakta till måndag och då skulle jag bli igångsatt om det inte kommit igång av sig själv. Fick ligga med CTG i ½ timme och allt såg bra ut. Så det var bara att åka hem.

Vi hann bara ut till bilen när jag kände första värken. Men jag antog att det var länge kvar innan det var dags. Vi åkte till ett nattöppet Statoil och köpte Dextrosol och pan-pizzor. Värkarna kom tätare och tätare, men vi åkte hem. Jag la mig på soffan och Henke åt våra pizzor. Jag hade så ont så jag kunde inte äta. Jag var bara skitnödig efter den stora pizzan jag ätit på kvällen. Jag gick på toa men vågade inte trycka på. Fostervattnet rann fortfarande.

Det var 4 minuter mellan värkarna när vi började klocka dom. Ringde förlossningen igen och dom bad oss komma in. Vi hann alltså bara vara hemma i knappt en timma. 5.30 var vi tillbaka på förlossningen. Vi fick komma in till förlossningssalen medsamma. Barnmorskan kände efter och var lite tveksam, hon tyckte jag öppnats så mycket på så kort tid, så hon tog in en annan barnmorska som också fick känna. Jag var öppen 4 cm.

Jag hade bestämt mig för att prova massage, värmedyna och TENS innan lustgasen. Men allt gick så fort och det gjorde så ont så jag fick lustgas direkt. Henke masserade mig lite emellanåt, när jag inte krampaktigt höll tag i hans hand. Efter en stund kändes smärtan lite lättare och lustgasen hade börjat hjälpa.

Jag bad om att få gå på toa, kände bara att den där pizzan måste ut. Men jag fick inte. De ville inte förlösa mig på toan. ”Oj! Är det så nära?” tänkte jag då, det här är ju ingen match! Jag fick komma upp och sätta mig i grensle på en stol, med överkroppen hängandes på en saccosäck. Det kändes skönt. Henke masserade min rygg. Sen skulle jag upp och stå, men halkade bara runt i fostervattnet. Barnmorskan kom in och jag fick lägga mig igen. Samtidigt så var det personalbyte. Och ett bekant ansikte kom in. Anna, hon jobbade på gynavdelningen för exakt 1 år sedan när jag låg där och hade blivit opererad för min tvillingäggstock.

I samband med att jag la mig igen och personalbytet så ”försvann” jag in i lustgasdimman… Känslan var så skön och jag drog in mer och mer. Jag kände att jag ville börja krysta och bad Henke trycka på knappen för att kalla in barnmorskan. Han förstog inte riktigt vad jag sa. ”Ska jag trycka på knappen?” frågade han. Jag svarade ”Nä” fast jag menade Ja. Vad konstig man kan bli.

Allt som hände i salen upprepades i min skalle. Henke snörvlade till 1 gång , men in mitt huvud gjorde han det minst 100 ggr. Barnmorskan sa samma saker 100 ggr o s v. Plötsligt dök mamma upp med ansiktet 5 cm från mitt, hon skrattade och berättade roliga historier. Hon gjorde allt för att få mig att skratta och hon lyckades! Rolig förlossning.

Vaknade till och hade ett gäng med barnmorskor och sköterskor inne hos mig. ”Har hon värk hela tiden” frågande någon. Och jag förstog att jag inhalerade konstant och bara ”drömde” om mamma. Värkarna var som bortblåsta, jag kände ingenting! Blev rädd och sa att dom måste ta ut babyn med kejsarsnitt. ”Det hjälper inte” sa jag och så ökade dom lustgasen, som jag redan hade fått för mycket av. Jag menade ju att det inte hjälpte för att få ut bebisen.

In i den djupa lustgasdimman igen och kejsarsnitt… så vaknade jag 1 januari, den dan jag var beräknad att föda, jag hade sovit ända sen 8 december... Hela familjen stod samlad runt förlossnigssängen, jag såg dom inte men jag hörde. Storebror fyller 40 den 1 januari, så jag skulle överraska honom med ett ”Grattis på födelsedagen”, men jag fick inte fram ett ljud. Så hörde jag Henke ropa på mig och skratta lite. ”Jag vet” sa jag och kände att jag hade bebisen på bröstet, jag lyfte upp den och skulle pussa den, men mina läppar mötte bara mina händer… ingen bebis och inget kejsarsnitt. Så knasigt det kan bli. Så kände jag värkarna igen och var tillbaka.

Jag kvicknade till och dom ville ge mig spinalbedövning, men jag bad om EDA. Den skulle inte ens hinna börja verka innan bebisen var ute sa dom och så blev det spinalbedövning som skulle vara effektivare men inte verka lika länge som EDA. Doktorn kom in och satte bedövningen. Jag minskade på lustgasen då och ”var med” på förlossningen nu istället. De serverade oss världens godaste glassdrinkar, med blåbär. För dom är det värt att göra ett ”återbesök” där.

Värkarna avtog och de satte in värkstimulerande dropp så att värkarna skulle komma igång igen och jag skulle kunna jobba bättre. Det kom igång snabbt igen och jag han bara smutta på glassdrinken. Nu gick det undan, jag fick halvsitta, på rygg, Henke kröp upp i sängen med mig och hjälpte till att krysta. Han pressade upp mina axlar och hakan mot bröstet vid varje värk. Själv tog jag tag i mina ben och drog upp mig vid värkarna. Huvudet var ute en bit och jag fick känna på det. Vilken känsla! Även om det var blött, varmt och kladdigt, så kändes det jätteskönt! Sen tog jag i, för nu skulle den ut! Och ut kom den! WOW! Jag sträckte mig för att kunna se vem det var som legat där inne… En liten kille!!!

Jag fick upp honom på bröstet, han var så fin! Jag bara darrade av glädje och lycka. Världens finaste kille var född. Våran lilla Oliver.


Skrivet av: Catrin Johannessen
Svensk tjej med norskt efternamn o finsk brytning, men glad och trevlig ändå ;-). Bor i Umeå, född och uppvuxen i Haparanda. Sambo med Henke, supermamma till Oliver ;-) Sysselsätter mig med promenader, öppna förskolan, fika, babymassage och sånt på dagarna. Aerobics, styrketräning, streetfunk, boxning, bio, fest, resor å sånt är också kul.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiofyra med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Jeanette K (2003-05-13 17:34)
Betyg: 5
Vilken härlig förlossningsberättelse! Jag skrattade som en tok åt dina "lustgas hallucinationer".=)