Barnsidan - En flicka...min allra högsta önskan!
Meny

Förlossningsberättelser > En flicka...min allra högsta önskan!

En flicka...min allra högsta önskan!

Publicerad: 2012-01-04

Tisdagen den 26/3 gick vi och lade oss vid 21 tiden. Hann inte mer än somna, då jag vaknade av att det knäppte till i magen. Klockan var då 21.20. Gick upp på toa och kissade och gick sedan och la mig igen. Försökte somna om men kände hur det blev alldeles blött i sängen. Skyndade mig in på toa igen och denna gången förstod jag att det inte bara var kiss, utan att det måste vara vattnet som gått. Det rann och rann och jag tog på mig trosor och binda men det hjälpte inte speciellt mycket. Väckte Henrik och sa att vattnet gått och det var knappt att han trodde mig först. Jag ringde in till förlossningen och dom ville att vi skulle komma in på en gång. Jag var så nervös och orolig att jag bara satt och skakade. Vid 22 åkte vi in och vi tog med den färdigpackade BB-väskan.

Väl inne hamnade vi på intagningsrummet där en BM tog emot oss och kopplade på CTG. Fick lämna urinprov och ta tempen. Allt visade bra och jag hade inte fått några värkar. BM tyckte att vi skulle åka hem och komma tillbaka på förmiddagen dan där på.

Vi hann knappt in i bilen förrän jag började känna en molande värk i nedre delen av magen. Det var inte så värst farligt men jag anade att det var värkarna som börjat smyga igång. Vi åkte i alla fall hem och försökte somna igen. Henrik somnade som en stock men jag hade inte en tanke på att kunna sova. Jag var spänd och nervös. Vid 23.30 satte värkarna igång lite mer ordentligt. Jag låg och kollade på klockan och dom kom lite oregelbundet. Mellan 2-4 minuter emellan. Dags att fara in igen. Vi ringde förlossningen men hon sa att vi gott och väl kunde stanna hemma ett tag till, och att jag skulle försöka äta och duscha, men jag hade så himla ont att vi åkte in på en gång. Återigen in på intagningsrummet. CTG och duschning, sen fick vi gå in till förlossningen där vi fick ett rum, nr. 5. Jag varvade sängliggande med att vara uppe och gå med hjälp av en gåstol, men vid 04.30 var värkarna så outhärdliga att jag la mig till sängs och fick börja andas lustgas. Henrik fick en egen säng placerad i rummet, så han kunde sova lite. Detta skulle nämligen komma att ta tid. Jag var bara öppen 2 cm.

Fram till 07.00 låg jag och andades lustgas och kom faktiskt in i en ganska bra takt där jag lyckades kontrollera värkarna någorlunda. En sköterska kom in med frukost och det var jättegott men lite besvärligt att hinna tugga mellan värkarna + att jag kräktes lite titt som tätt. Fram till 08.30 ungefär sov Henrik. Jag var vaken hela tiden men lyckades nästan slumra till mellan värkarna ibland, trots att det bara var mellan 1-2 min mellan dom. Blev undersökt igen och det visade sig att jag fortfarande bara var öppen 2 cm.

09.30 satte värkarna igång på riktigt. Nu fick jag känna hur smärta verkligen kändes. Jag fick ryggbedövning som en jättetrevlig narkossköterska gav och den gjorde susen. Enda nackdelen var väl att värkarna blev svagare och skulle fördröja förlossningen. Ett värkstimulerande dropp sattes och det sågs hela tiden till att ryggbedövningen inte skulle ta slut.

Under hela dagen höll det på. Jag började sakta men säkert att öppna mig och någon gång på eftermiddagen, minns inte vilken tid så hade jag äntligen öppnats 9 cm. Helt plötsligt gjorde det outhärdligt ont och jag skrek högt. Det var det sista i öppningsskedet. Det som gjorde så himla ont var när ”livmoderkragen” åkte ner över barnets huvud. Nu var bebisen redo att komma ut.

Jag hade lite svaga krystvärkar så droppet ökades hela tiden. Jag hade så ont att jag bara ville bort. Tyckte inte alls att värkarna var svaga. Tvärtom. Det var det värsta jag nånsin känt. När klockan var strax efter 17.00 sa BM att innan klockan 18.00 kommer ni att ha en bebis. Jag minns att jag kollade på klockan men inte kunde tro att det var sant. Nu satte det igång på allvar. Lillen skulle ut. Jag visste inte hur man skulle krysta, men så sa BM till mig att ”ta i som om du vill bajsa”. Då förstod jag hur jag skulle göra. Jag skrek i högan skyn men blev tillsagd att använda min krafter på att trycka ut bebisen i stället för att skrika. Inte så lätt men jag gjorde det i alla fall. Bet ihop och krystade för allt jag var värd och jag tyckte det kändes helt hopplöst. Jag ville ge upp. Jag orkade inte längre. Hur som helst, efter några krystningar och med lite hjälp genom att BM tryckte på magen så kom äntligen vår lilla bebis ut. Jag blev lite klippt men det hann jag aldrig känna. Plötsligt var allt över. Ett skrikande litet knytte låg på mitt bröst. ”Det blev en flicka” sa dom.


Jag kunde inte tro att det var sant…En flicka…min allra högsta önskan! Hon var så varm och fin…

Moderkakan ville inte lossna, så jag var tvungen att sövas så att läkaren skulle kunna plocka ut den för hand. Det tog bara ca 20 minuter och jag märkte ju inget eftersom jag sov. Under den tiden passade dom på att sy mig också. Ca 2 timmar var vi kvar på förlossningen där vi fikade och ringde runt, sen åkte vi upp på BB där vi fick ett jättemysigt familjerum med dubbelsäng. Jag nästan stupade i säng, och bebisen sov hela natten. Hon var helt fantastisk redan från början. Ammade bra och var så himla lugn och snäll. Vi stannade bara på BB 2 dygn för sen ville jag hem med mitt underverk. Å nu sitter man här, världens lyckligaste och stoltaste mamma, men världens vackraste dotter TINDRA född 2002-03-27 klockan 17.43 Vikt: 3985 gr Längd 52 cm. Tindra jag älskar dig !

Skrivet av: Maria Eliasson
Jag heter Maria och är en glad 77:a som bor tillsammans med min underbara sambo och vår älskade dotter Tindra som föddes 27/3 -02. Alldeles snart, rättare sagt 28/6-03 väntas tillökning och Tindra blir storasyster.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugoett med siffror i fältet här