Barnsidan - Emmy
Meny

Emmy

Publicerad: 2012-01-04
föds grön och väldigt smärtsamt precis på dagen D.

Sju år, lite dryg, efter min senaste förlossning var det så dags igen. Jag vet inte om det var åldern eller om det var Anders nervositet som smittade av sig på mig, men jag kände mig mer nervös denna gång, jag var rädd att något skulle hända mig eller bebben något. Jag tror att en bidragande orsak till min oro var att jag läste och "hörde" mer denna gång, mycket pga. Internet.

Graviditeten hade löpt som vanligt, foglossningar, ryggont, tidiga sammandragningar mm. Alla som jag kom i kontakt med på grund av detta sa att jag skulle inte räkna med att gå tiden ut denna gång heller. Så döm om min förvåning när jag hade gått hela 39 veckor och inget hade hänt. Det var ju lite ovanligt för att vara mig att gå så här långt. Nu föddes ju hon på dagen och det kändes som att gå över tiden tyckte jag. Denna förlossning gick snabbt och lätt och jag hade ingen smärtlindring alls och det gjorde så att jag fick starka och bra krystvärkar.

Barnmorskan denna gång hette Christina. Jag kan ju säga att jag skrek väldigt mycket denna gång, mer än med de två äldre. Ja ja se inte så konstigt på mig, det GÖR ont att föda barn. :-)


Göteborg 29/10-99
07:35.
Nu har jag haft värkar i en timme och jag har pratat med förlossningen, de vill att jag ska vänta ett tag till. Jag vet inte hur länge jag kan stå ut, det börjar redan göra jätteont och de kommer ganska ofta.

Skriver mer sen

21:00
Nu har äntligen vår lilla Emmy kommit! Precis på den dag hon var planerad, hon var inte som storebror och storasyster som kom innan. Hon var 3400gr tung och 50cm lång, hon hade nummer 9095.

Värkarna började klockan 6:30 och kom med ca 6-7min mellanrum jag gick upp för att göra lite frukost till oss men jag kunde inte äta utan drack bara lite te. Vid 7:30 ringde jag till förlossningen och rådfrågade dom hur jag skulle göra, dom tyckte att jag skulle vänta och se, värkarna kunde ju avta. Jag gick nu runt i lägenheten och försökte pyssla med något men det gick inte värkarna kom med ca 5 – 6 minuters mellanrum nu.

En timme senare så stod jag inte ut längre för nu kom värkarna med 4min mellanrum så vi åkte in till förlossningen. Anders gick ner för att hämta bilen och för mig tog det nästan en evighet att ta mig nerför trapporna. Det var så spännande att åka in för jag visste ju att inom en inte allt för avlägsen tid skulle vi äntligen få träffa vår efterlängtade bebbe.

När vi kom in så kördes det en ctg-remsa och sen blev det den obligatoriska duschen. Det gjorde nu så ont att jag inte kunde tvätta mig ordentligt med den där hibiscrub, men jag gjorde så gott jag kunde. Det fanns en pall i duschen men den kunde jag inte sitta på, det gjorde för ont i bäckenet. När jag hade duschat så kollade barnmorskan hur mycket det hade öppnat sig, barnmorskan varnade mig för att det kanske inte hade hänt så mycket. Jag var öppen 5 cm så nog hade det hänt saker, nu kom det även en teckenblödning. Jag blev ganska så förvånad, det gick ju så fort och jag hade ju inte såååå ont, bara nästan.

Nu fick vi komma in till ”vårt” förlossningsrum och värkarna kom tätare och gjorde mer ont, klockan var nu runt 10:00. Barnmorskan frågade om jag ville andas lite lustgas men jag ville inte för jag mådde så illa av det när Marielle föddes. Nu gjorde det så ont och barnmorskan sa att jag var öppen helt nu och kände jag för att krysta så var det bara till att sätta i gång, men först så skulle hon ta hål på hinnorna. Barnmorskan tog hål på hinnorna och ut rann det tjockt grönt fostervatten så undersköterskan ringde efter en barnsjuksköterska som skulle vara beredd att suga bebben när den kom ut. Klockan var nu 10:49 och jag tyckte att det var skönt att det gick så fort och bra framåt.
Nu gjorde det olidligt ont så jag skrek att jag vill ha något mot smärtan. Barnmorskan frågade vad jag ville ha och jag svarade petedin, petedin av allt, men som tur är så ger dom inte det längre.

11:00 nu började krystvärkarna och det gjorde olidligt ont, Anders manar mig att andas rätt, jag tycker att jag andas men det gör jag inte. Jag hade nu så ont att jag bara ville gå hem men Anders sa till mig att jag får banne mig stanna kvar och inte åka hem förrän bebben är född. En krystvärk senare var huvudet ute och då passade de på att suga henne så att hon inte hann ta ett andetag och få ner fostervattnet i lungorna. Vid nästa krystning så var hela hon ute, men hon skrek inte med en gång som Micke och Syss hade gjort så jag hann bli nervös, sa till bm att bebben skriker ju inte. Bm log lite och sa att det kommer och just då så skrek hon och kom upp på min mage. Underbara känsla, det är lika mysigt varje gång. Alldeles grön var det lilla livet, missfärgad av bajset. Uppe på magen sögs hon helt ren.

Det var som en stor seger att äntligen, efter två misslyckade försök, få sin lilla tös! På radion spelades ”I knew I loved you” med Savage Garden. Vilket stämmer så bra när man får barn man älskar dom verkligen innan man träffat dom! Jag hade brustit lite så det syddes nu och vi hade en chans att mysa med vår tös, hon är så lik sin pappa och sina syskon. När jag var sydd så fick vi lite tid för oss själv och sen kom den obligatoriska brickan med mackor, te/kaffe och lite cider, mums vad mysigt!

Denna förlossning var inte det minsta lik de två andra, förutom att Emmys och Marielles gick relativt snabbt båda två. Jag kunde krysta på ett helt annat sätt än med Micke och Marielle, troligen pga. att jag inte hade någon bäckenbedövning. Det kändes skönt för jag hade varit nervös för att det skulle vara lika svårt denna gång. Så döm om min förvåning när hon kom efter bara tre krystningar!


En stund senare kom barnmorskan in och mätte och vägde lilla stumpan och sa att vi snart skulle få komma ner på avdelningen. Nu tog det lite längre tid än vad vi hade räknat med och vi började bli väldigt hungriga, men så till slut så blev vi nerkörda till avd 20. Där fick jag mat medan Anders fick åka hem och äta. Jag passade på att duscha när Anders kom tillbaka, det var såååå skönt att få ta sig en välbehövd dusch efter allt slit på förlossningen. Man är ju inte vidare ren efter en förlossning, svettig och lite blodig. Jag passade på att kissa i duschen, det gör så olidligt ont att kissa, det svider och stramar i såren. Det är det jobbigaste med att föda barn, man har sååå svårt att gå på toa.

Anders kommer att sova här med oss i natt och det känns väldigt tryggt och skönt, men behöver de hans säng under natten så åker han ut. Vi kan ju hoppas på att ingen vill ha vårt rum så vi kan få chans att uppleva första natten med stumpan ihop.

Nej nu ska vi gå ut och sätta oss och titta lite på tv med vår lilla tös, men först ska vi ha lite kvällsfika, är sååå hungrig igen, men jag kommer väl inte att kunna äta något. Det fanns inget bra på TV-N och nu så har Emmy vaknat.

Nu har jag försökt att amma, men jag ger nästan upp! Eftervärkarna är ju tio gånger värre än med Micke och Marielle ihop! Jag fick panodil, men det hjälpte ju inte ett jota. GE MIG MORFIN!!!!!!!!! Jag vill inte ha mer ont nu Emmy är ju född!

Skrivet av: Annica Bark
Jag är en glad 7-barns mamma som bor i Skåne. Jag är väldigt intresserad av datorer och då i huvudsak web och grafik. Andra intressen är djur och natur, foto, träffa vänner mm. Jag har en del egna forum, kanske du hittar nåt av intresse? http://bocker.egetforum.se http://foton.egetforum.se http://tvserier.egetforum.se http://storafamiljer.forumportal.se http://tvillingar.forum24.se http://pysselopapp.egetforum.se


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (2005-10-27 22:27)
Betyg: 5
tack för att du delar med dig av din förlossning..kram
Madeleine Boström (2004-05-23 18:01)
Ler när jag läser slutklämmen. "Jag vill inte ha mer ont nu..." Stor igenkänningsfaktor där :-)
Eva-Lena Sjöberg (2003-10-02 21:00)
Betyg: 3
Tack för att du delade med dig av din förlosning,kram