Barnsidan - Emil
Meny

Emil

Publicerad: 2012-01-04
föds snabbt och och i stort sett smärtfritt tre veckor innan dagen D.

Min femte och absolut sista förlossning började helt plötsligt ca 3 veckor innan dagen D! Härligt, härligt. Jag hade hela tiden hoppas på att bebben skulle titta ut tidigare, men ändå så blev jag helt tagen på sängen.

Det hela började så ”smått” med pinvärkar på natten mellan den 18e och 19e, de kom ganska så tätt emellanåt och gjorde riktigt ont. Men jag orkade inte bry mig så jag somnade till sist om. Men på kvällen så satte det fart igen så jag ringde mojan så hon kom hit för att vara med de 4 stora om vi skulle åka in.

Denna förlossning var verkligen en riktig drömförlossning, värkar som inte gjorde ont, ett snabbt förlopp som ändå inte var allt för snabbt och en supergo barnmorska som denna gång hette Ann-Christine.

Söndagen den 19/5-02
11.30
Nu sitter jag här med en del värkar, men jag vet inte om de är på riktigt eller inte. Mojan är här och det är ju tur det om vi måste åka in. Vet inte om jag är förberedd på att föda än, känns inte som det. :)

23.30
Jo då idag klockan 21.11 föddes lille Emil! Han vägde 3220 gr och var 48 cm lång. Han föddes enligt ul i vecka 37+1 men enligt sm så var det 37+6.

Allt gick jättebra och snabbt, värkarna som jag hade tidigt i morse försvann i eftermiddags så mojan åkte hem. Jag pulade lite med tvätten, hängde och la in ny tvätt i maskinen. Men klockan 19.00 orkar jag inte mer och går ner och lägger mig i soffan och glor lite på tv. 19.30 började värkarna om och då kom det även en teckenblödning. Så det var bara att ringa till mojan igen så att de kom till de stora barnen. När jag var i köket efter att ha ringt mojan börjar jag gråta, är rädd för att det satt igång, vill inte föda barn idag utan jag vill vänta ett par veckor till.

Vi åkte in innan mojan och Uno hade hunnit komma, ville ju inte riskera att han föddes i bilen. :) Jag var så nervös när vi åkte, jag kände mig inte redo för att få barn nu, ville inte ha mer ont och så hade jag dåligt samvete för att jag hade varit så irriterad på Emmy. Tänkte på att om det hände något så skulle jag inte få en chans att säga förlåt!

I bilen så fortsatte värkarna komma med 5-6 min mellanrum och de varade väl i ca 30 sek, så jag trodde hela tiden att vi skulle bli hemskickade igen. Bilfärden in till Helsingborg gick fort, väldigt fort. :) När vi kom fram fick jag en värk och det var en ren vetenskap att ta sig ur bilen, det måste ha sett rätt roligt ut.

När vi kom in så fick vi in på ett undersökningsrum först och det skulle det tas ctg, och andra prover (blodtryck och urin) men ctg’n ville inte riktigt registrera så efter mycket bök och stök gav de upp, de hade fått med det mesta. När de kopplat bort mig så kollade bm efter hur mycket jag hade öppnat mig, 6 cm, då passar även vattnet på att gå!!!! Klockan är nu 21.00. Jag som inte trodde det var riktiga värkar! Värkarna kommer ju fortfarande bara med 5-6 min mellan och de håller inte i sig länge alls. Jag säger till bm att det var ju skoj, jag trodde inte det var på allvar, hon säger att nog blir det bebbe inom kort, men hon sa att hon inte kan garantera att det blir på denna sida midnatt. :) Nä men bara den kommer ut så är jag nöjd.

Hon frågar mig hur jag vill ha det med smärtlindring, söv mig säger jag då och berättar att jag denna gång är jätterädd. Hon lugnar mig och säger att detta kommer jag att fixa galant och vill jag ha något så är det bara att säga till. Jag talar om för henne att jag är livrädd och hon lugnar mig med att allt går som det ska och att det kommer nog inte att dra ut på tiden allt för mycket. Att hon inte låter mig bryta ihop är skönt, hon tror på mig, tror att jag kommer att klara detta. :)

Bm är osäker på hur han ligger, hon tycker att han ligger med rumpen ner! Hjälp!!! Så hon går ut efter ul-maskin. Men trots ul och allt kan hon inte avgöra till 100% hur han ligger, så en läkare får komma in och kolla. När hon hämtar läkaren säger jag till Anders att om den ligger fel vill jag ha snitt på en gång. Men "tyvärr" så blir det inte så då han ligger rätt men väldigt, väldigt långt ner!

Bm frågar nu om jag vill svabba av mig lite, inte så mysigt med en massa fostervatten och annat kladd. Ja tack säger jag, det kan ju vara skönt mot värkarna också.

Jag ställer mig upp och ska precis gå till duschen när jag börjar krysta!!! Klockan är nu 21.05. Jaha, upp på britsen och i ilfart till ett förlossningsrum! Nu känner jag mig helt plötsligt såå trött, jag orkar inte klä av mig själv så undersköterskan och Anders sliter av mig mina tröjor. Sen ska jag rulla över i sängen, men då gör det så ont i ryggen så jag vill bara stanna kvar på britsen.

Skalpelektrod hinner inte sättas så bm lyssnar med tratt vilket jag tycker ser urmysigt ut. :) Nu så krystar jag lite, men vill inte mer för det gör sååå ont i ryggen! Men de sätter mig upp och då är det bättre. Nu fokuserar jag på bm’s röst hela tiden, den gotländska dialekten är ju bara för härlig. Det är väldigt långt mellan krystvärkarna och det påpekar bm, men jag säger att det gör absolut inget och att det var precis likadant med Edvin.

Nu är klockan 21.10 och det nya bm-teamet kommer och hör om min bm är redo för att bli avlöst. ”Åh nä, säger hon, detta är snart slut så jag stannar tills bebben är född.” Jag hoppades verkligen att hon menade vad hon sa.

Nu säger bm till mig att om en eller två värkar är bebben ute! Jag säger att jag inte orkar för det gör så ont i ryggen, jag klarar inte detta. Bm säger att jag kan ju andas lite lustgas, men det är så äckligt och sen ger jag mig den på att jag ska klara det utan smärtlindring. :) Nästa värk tar jag i och helt plötsligt säger bm åt mig att SLUTA krysta, vad då sluta det kan jag inte!!! Flåsa bara säger hon. Men nu känns det som om jag ska gå sönder helt och jag vill ställa mig upp, i brygga! Men bm säger till mig att bara flåsa. Jag flåskrystar och rätt vad det är så ligger det en liten bebbe på min mage!!!! Bebben är född och döm om min förvåning när jag ser att det är en med snopp!!! Jag som trodde in i det längsta att det var en tjej! :) Det tog bara 1 t och 41 min från det att värkarna satte igång på riktigt! Navelsträngen var virad två varv runt hans hals, men det var löst så det vara bara för Anki att lyfta av den. Nu sitter jag iofs och tänker på allt som hade kunnat hända om jag födde honom hemma eller i bilen, hemska tanke. Lilleman känns så liten i jämförelse med Edvin, så vi säger att han väger nog högst 3300. :) Bm säger att han kan nog tom väga 3400.

Han är sååå söt och givetvis den bäste i världen.

21.15 Nu ska även moderkakan ut och den kommer rätt så snart efter Emil. Den är hel och allt och ser helt normal ut. Jag blir sydd med två yttre stygn och det är såå skönt att slippa mer. :)


När vi fått en stund för oss själv och vi har fikat så kommer det in en ny bm som väger och mäter och kollar Emil en stund senare kommer en sköterska och tar kort på Emil för webbisar. Sen gick jag och tog en härlig dusch och innan jag duschade så kissade jag helt utan handdusch! Jippie vad skönt att man klarar av sånt utan att ha ont. Första gången det gått så här smidigt, men så brast jag ju knappt något alls.

Sen är det dags att gå upp till avdelningen, den bm som ska följa oss dit frågar om jag vill åka rullstol, men det ville jag inte. Det kändes rätt skönt att få gå den biten till avdelningen. När vi gått en stund frågade bm vad han vägde, 3220 sa jag. ”Oj det var inte mycket.” Nä kanske inte, men han föddes nästan tre veckor för tidigt. Varför hänger alla jämt upp sig på vikten? Jag tycker allt att han ser ut att vara helt normalviktig för den vecka han är född i.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag inte trodde det skulle bli en bebbe idag, värkarna kom aldrig tätare än 5 min mellan och de varade bara i ca 30 sek hela tiden. Jag klarade att föda ett barn till trots att jag ville att bm skulle söva mig. Jag kom på att allt är lättare om man skämtar lite och skratt är förlösande.:)

Nu har den 19 e blivit den 20e men jag är inte trött, sitter bara och beundrar mitt lilla underverk. Anders är hemma med 4 stolta syskon som knappt kunde somna i kväll.

Nu ska jag försöka sova, kan inte slita mig från guldklimpen. :)

Skrivet av: Annica Bark
Jag är en glad 7-barns mamma som bor i Skåne. Jag är väldigt intresserad av datorer och då i huvudsak web och grafik. Andra intressen är djur och natur, foto, träffa vänner mm. Jag har en del egna forum, kanske du hittar nåt av intresse? http://bocker.egetforum.se http://foton.egetforum.se http://tvserier.egetforum.se http://storafamiljer.forumportal.se http://tvillingar.forum24.se http://pysselopapp.egetforum.se


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiotvå med siffror i fältet här