Edvin
Publicerad: 2012-01-04
föds snabbt och relativt smärtfritt, tre dagar ÖVER dagen D.
Min fjärde och troligtvis sista förlossning startade med värkar tre dagar EFTER beräknat datum!! Men den lille killen var värd att väntas på. Denna förlossning är nog den av alla mina fyra som jag är mest nöjd med. Ja, förutom strulet med svärmor och taxin då. Det blev ett onödigt irritationsmoment. Men det gick ju bra att lämna Emmy till en annan barnmorska till farmor kom.
Men i det stora hela så var det en kanonförlossning, gjorde inte alls så ont som de tre andra, jag kunde slappna av på ett sätt som jag inte gjort innan. Någon där uppe (Monica?) ville kanske att denna min sista förlossning skulle bli något speciellt. :-) Det var så roligt för efter Mickes förlossning så sa jag att jag aldrig mer skulle acceptera en bm-elev. Nu kom det en ändå och hon var helt underbar, skulle inte vilja vara utan henne! :-) Min barnmorska hette denna gång Annette hon var också jättego, men som vanligt så skulle livmodern masseras och det är allt annat än skoj. Det är hemsk, dels gör det ont i magen för man ansträngt musklerna så och dels så gör det ju så ont i livmodern när den drar ihop sig. BLÄÄÄÄ!
Göteborg söndagen den 25/2-0103.30
Nu har jag haft värkar i nästan en timme, hoppas jag, de är inte så kraftiga och de kommer inte så ofta än. Vi får väl vänta ett tag och se om det händer något. Anders är iaf väckt så vi bara har att ge oss av sen. Jag tycker allt att vi kan vänta ett tag för jag har ju knappt ont.
15.30
Klockan 06.15 idag föddes äntligen vår lille Edvin, efter tre dagars övertid. Det hela började med lite värkar vid 02.45-tiden, men de gjorde inte så jätteont så jag trodde det var ett falskt alarm. Men Emmy vaknade av mitt bökande så jag gick upp och gjorde välling till henne. Hon såg väldigt frågande ut, hon undrade väl vad jag höll på med så sent på natten.
Jag väckte Anders och sa till honom att något nog var på G, men att jag inte hade så ont. Men han tyckte vi skulle åka in på en gång, men jag hade ju inte ont!!!! Jag gick iaf med på att ringa förlossningen, hon jag pratade med sa att vi kunde komma in precis när vi ville.
Nu var klockan 04.10 och värkarna kom oftare och gjorde lite mer ont, så jag fick ge mig. Vi packade in oss i bilen och sen bar det av. Spännande, skulle vi få en liten son???? Vi skulle ringa Mats och Yvonne när vi kom in på förlossningen, så skulle de komma och hämta Emmy.
I bilen tog värkarna fart, de kom oftare och gjorde lite mer ont, men de var uthärdiga, inte alls så jobbigt som med Emmy trots att vattnet inte hade gått. När vi väntade på hissen så trodde jag att det började läcka lite vatten, det kändes som det.
Vi kom upp på förlossningen, denna gång var vi på förlossnings-bb, klockan 04.35 och blev omhändertagna av en jättegullig barnmorska. Hon frågade mig hur jag mådde och hur det kändes.
Sen fick jag i alla fall gå på toa och tvätta av mig, kanske jag fick stanna då. Efter toabesöket så kördes det en ctg-remsa och nog hade jag värkar alltid! Rejäla såna också! Jippie vi behövde inte åka hem! Nu kom ett annat problem, vi fick inte tag på Mats och Yvonne, så vi fick ringa till Anders mamma så hon skulle komma och ta hand om Emmy, men pga en massa strul med taxi så kom hon inte förrän Edvin var född, men allt strul med taxi och alla missförstånd höll på att driva mig till vansinne. Skulle Anders behöva åka hem med Emmy och missa födelsen av sitt barn eller?? Men en barnmorska på förlossningen tog hand om Emmy till Harriet kom, tur var det för jag var nästan på väg därifrån.
Vattnet hade inte gått än, men när klockan var 05.40 var jag öppen 8 cm och jag ville vara uppe lite så det gick fortare. När jag ställde mig på golvet fick jag en rejäl värk och samtidigt gick vattnet klockan var nu 05.43. Vilken lättnad, trycket lättade. Men nu började jag i stället svettas som en gris och jag ville krysta lite. Jag ville helst sitta i sängen och föda så det var bara till att hoppa tillbaka. Nu blev det liv och rörelse i rummet, allt som skulle användas när bebben kom till världen ”dukades” fram och det hämtades nummerlappar till oss. Det var spännande för då visste jag att ”slutet var nära”. Det sattes en skalpelektrod (moj i huvudet som registrerar hjärtljud) och sen var det bara att vänta.
Klockan 05.55 började krystvärkarna komma på riktigt, men det var rätt långt mellan dom så jag slumrade till efter varje. Min BM och barnmorskeeleven pushade hela tiden och uppmanade mig att krysta bra, precis som Anders, han var ett så bra stöd även denna gång.
Nu gjorde det ordentligt ont, men jag försökte koppla bort det mellan värkarna. När jag hade krystat ett par gånger så ville jag bara att dom sövde mig eller att jag fick något hårt som jag slog mig själv i huvet med så jag somnade, det är ju så jobbigt att krysta fram en liten människa. Det kom en krystvärk till och då såg dom huvudet, men det åkte in igen. Så vid nästa så sa Anna (eleven) till mig att ta i ordentligt nu så är det snart slut. Det gjorde jag, krystade tre gånger på den värken och ut kom han som skjuten ur en kanon. Han skrek med en gång och kom genast upp på min mage, jisses vilken lycka, jag hade överlevt min sista förlossning!!!!
Han fick nummer 2128. Han blev även klippt i håret, skalpelektroden hade trasslat in sig i hans kalufs. Jag hade varit lite rädd inför krystandet, det gjorde ju så ont med Emmy, men det gick ju fint.
Det tog en stund innan vi tog reda på vilken sort det var, men när jag kände efter så kände jag pungen, en kille vilken lycka!!!! Jag var tvungen att se efter också så jag hade rätt och visst var där en pille! Naveln klipptes av en mäkta stolt pappa och sen kom även moderkakan, den var som den skulle, men jag ville inte titta denna gång. Jag hade brustit en del så nu var det dags för syförening, det tog ett litet tag för det hade brustit lite tokigt. När jag var sydd så fick Emmy och Harriet komma in och titta på prinsen, Emmy fattade nog inte vad som hänt, det hade ju varit en så kaotisk dag för henne. Det var så skoj när Emmy kom in, det såg ut som om hon vuxit hur mycket som helst på bara en timme.
Nu var det byte av barnmorska så det tog ett tag innan ”Brickan” kom in, men när den väl gjorde det så smakade det såååå gott. När fikat var färdigt så var det dags för mätning och vägning. Vi trodde att han vägde ca 3300-3400, så när vågen stannade på 3615 gr så blev jag väldigt förvånad, han var 50 cm lång.
Nu var Anders och Emmy väldigt trötta så de tog Harriet med sig och åkte hem för att vila. Jag fick komma över till BB-avdelningen, åt lite lunch och nu sitter jag här och vilar och har precis fått komma in på ett nytt rum det förra var så litet, det kändes som om man låg i en liten skrubb.
Nu ligger Edvin och sover som en stock och ser såååå söt ut. Micke och Marre blev glada för det är en pojke, de vann ju varsin semla. :)
Nä nu ska jag passa på att vila medan killen sover.
Skrivet av: Annica Bark
Jag är en glad 7-barns mamma som bor i Skåne.
Jag är väldigt intresserad av datorer och då i huvudsak web och grafik. Andra intressen är djur och natur, foto, träffa vänner mm.
Jag har en del egna forum, kanske du hittar nåt av intresse?
http://bocker.egetforum.se http://foton.egetforum.se http://tvserier.egetforum.se http://storafamiljer.forumportal.se http://tvillingar.forum24.se http://pysselopapp.egetforum.se
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
