Barnsidan - Annas Gustav kom med lite extra vilja
Meny

Förlossningsberättelser > Annas Gustav kom med lite extra vilja

Annas Gustav kom med lite extra vilja

Publicerad: 2012-01-04
Började nästan att tro att bebisen aldrig skulle komma, men så fick jag äntligen riktiga värkar klockan 11.10 en tisdag. Klarade mig hemma med TNS till 17-tiden, då vi skulle ut och promenera, tyckte jag, för att sätta lite fart på det hela, och det funkade så bra att vi hann gå ca 25 meter utanför dörren innan jag kände att det nog var dags att påbörja den 40 minuter långa resan till Uppsala. Vi var framme 18.00 och då var jag öppen 5 cm. Badade i ungefär en timme, duschade magen med varmt vatten vid varje värk, vilket var skönt. Kände sedan att det började ta i mera, gick in på rummet där min man hade ställt upp CD-spelaren och satt på musik.
Började andas lustgas när det började göra mer ont. Hade tänkt vara uppe och röra mig under öppningsskedet, men tyckte att lustgasen fungerade så bra att jag inte ville släppa den. Kände hur min kropp arbetade hela tiden, det var som svallvågor i hela mig, det var bara att hänga med. Klockan 01 kände jag att jag behövde krysta, var då öppen 10 cm och vattnet gick plötsligt. Ställde mig på knä mot huvudändan på sängen, kastade iväg lustgasmasken, kunde inte koncentrera mig på den också i det skedet, och började krysta.

Orkade inte stå så mer än en halvtimme, satte mig i sängen med höjd huvudände och tog tag i min mans hand och sängkanten och drog upp mig för varje värk. När jag hade krystat i ca 2 timmar tyckte de att de skulle hjälpa till med sugklocka och började förbereda för det. Barnmorskan lade en pudendusblockad. Under tiden krystade jag. Då sa de att jag kunde sätta ner handen och hälsa och jag kände barnets huvud, fick se det i en spegel också.

Då (03.29) tog jag i för kung och fosterland för jag tänkte att här ska inte vara någon sugklocka och ut kom hela Gustav, 4,7 kg, 55 cm (!) på en värk(tre krystningar), han hann inte ens rotera, så båda axlarna kom ut samtidigt på fel ledd. Jag fick upp honom på magen medan de klippte navelsträngen, sedan tog de ut honom för att suga rent luftvägarna, för det var mekonium i fostervattnet på slutet, men de hade de förvarnat om att de skulle göra. Han skrek i alla fall på en gång. Jag hann knappt hämta andan så var de tillbaka med honom och lade honom på min mage.

Från att min kropp hade arbetat hårdare än någonsin förut med svallvågor som rev i hela mig blev allting helt stilla och vi bara tittade på det här nya lilla livet som vi hade väntat så länge på. Tårarna trillade och lyckan var helt fullkomlig. Han öppnade ögonen efter en stund och tittade på oss, fast det tog en timme eller så innan han verkade övertygad om att världen utanför var där han ville vara. Han sög lite på ena bröstet efter en stund och sedan fick pappa vara med när de vägde och mätte honom och sedan klädde han på honom för första gången. Under tiden hade jag krystat ut moderkakan på en eftervärk och de hade sytt ihop mig. Jag hade spruckit ända bak till ändtarmen (inte så konstigt...), men det kunde varit värre.

Vi åt våra välförtjänta smörgåsar och fick sedan komma in på ett annat rum i väntan på att få komma till BB. Min man, som hade jobbat nästan lika hårt som mig hela natten och gav mig enorm styrka som "vågbrytare" var helt slut, och åkte hem för att sova några timmar. Jag blev ensam kvar med vår son och låg och tittade på honom långa stunder när jag inte sov, förstås.

Nu är Gustav 5 dagar gammal och det känns som 5 veckor. Hela livet har vänts upp och ner och det är svårt att fatta att han faktisk är vår. Ammar honom ofta och det börjar känns behagligt nu istället för bara ont och han blir mätt och belåten. Livet är underbart!



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextionio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
loppan05 (2005-10-29 02:26)
Betyg: 5
fin berättelse:)