Övergångsfasen (eller -skedet) kallas också nedsjunkningsfasen och är den fas som många upplever som mest intensiv, värkarna kommer tätt och håller i sig länge. Värkarna kan vara så långa som 60-90 sekunder, ibland ännu längre och de kommer med 2-3 minuters mellanrum. Det kan verka som värkarna går i ett och många kvinnor känner att de vill ge upp - att de inte orkar mer. Den här fasen är extremt intensiv, smärtsam och uttröttande.
Trycket nedåt bäckenbotten och bäckenet är stort. En del av trycket känns bakåt också, mot svanskotan/stjärten. Benen kan börja skaka, dels av utmattning men också för att barnets huvud kan trycka åt nerver.
Den födande kvinnan kan känna sig "primitiv", det känns ofta som att kroppen helt tagit kommandot och både ljud och rörelser kommer automatiskt. Många är vi nog som stönat och dansat på sätt som vi inte ens kan börja efterlikna i vanliga fall :) "Ljuden" ska vara djupa och komma långt nerifrån magen, då är de effektiva kraftgivare såväl som fokuseringshjälp. Ljuden ska vara stönande, inte höga skrik som anses ta energi från kvinnan.
Detta primitiva kan både skrämma och ge panik hos den födande kvinnan, då är det viktigt för partnern att finnas där och ta kontroll över situationen och få kvinnan att återigen fokusera på förlossningen och bebisen som snart kommer.
Även för partnern är detta ett dramatiskt skede, smärta och känslor fyller förlossningerummet helt. Som partner gäller det att behålla lugnet, försöka hålla den födande kvinnan nere på jorden med lugnande ord, närhet och ha ögonkontakt.
Använd de små pauserna mellan värkarna till att prata "enkelt" med den födande kvinnan, berätta hur duktig och stark hon är och påminn henne om bebisen! Upprepa gärna dig själv. Påminn om andningen och att kvinnan ska koppla av i kroppen och även bäckenbotten mellan värkarna.
Det är viktigt att kvinnan kan stå emot de krystimpulser som kan komma mot slutet av detta skede. Livmodermunnen måste öppna sig helt innan man börjar krysta. Ofta gör kvinnan detta rätt helt naturligt om hon tillåts lita på sina kropps signaler, men många barnmorskor vill göra en inre undersökning för att kunna ge klartecken om att krysta.
