Jag läser i DN att Stockholms kommun tänker göra en omfördelning av resurserna till förskola och skola . Man vill ta från stadsdelar med fler höginkomsttagare och ge åt andra. Det står i förslaget som tas upp i Kommunstyrelsen om en vecka. Bromma drabbas hårdast av detta. Det är en lösning som är svår att grina illa åt. ”Att ta från de rika och ge åt de fattiga...” Ett framgångsrecept!
Inte många motsätter sig att ge mer till skolor och elever som behöver det – men att bestämma sig för att skära ner i en stadsdel där det redan saknas platser, lokaler och personal och där sexårsgrupperna blir större för varje år är ändå anmärkningsvärt. Och att utgå från inkomster istället för att utgå från skolorna och förskolornas faktiska behov. Om det nu måste skäras någonstans så gör det inte i våra barns skolor och förskolor. Inte mer. Det går inte.
Det finns ingenting som säger att det måste vara mer problem bara för att föräldrarna i snitt inte har lika hög inkomst i en kommun. Variationer finns inom alla stadsdelar. Min son går i en gammal kommunal förskola där det, precis som på de flesta ställen i Sverige, för varje år blir fler och fler barn och tröttare och tröttare personal. Det finns inga utbildade förskollärare på tre av fem avdelningar. Sonens avdelning huserar i källaren! Det skulle vara temporärt. De 17 små barnen mellan ett och fyra år och 2,5 fröknar disponerar två små rum med fönstergluggar två meter upp på väggen. Det är ”temporärt” nu på tredje eller är det kanske fjärde året och de får säkert inte flytta till nästa årsskifte heller. Det är tyvärr inte den enda avdelningen på förskolan som har en undermålig temporär lösning av lokalfrågan.
Nu har jag inte gjort någon ordentlig undersökning men genom en snabb koll på kontaktlistan bor inte så många av sonens kamrater på förskolan i villor. De allra flesta bor i höghus. Vår förskola råkar befinna sig i ett gammalt sedan länge uppväxt villaområde men upptagningsområdet är till allra största delen olika höghusområden runtom. Om nu det ska spela någon roll. För är det inte barnens behov och som ska spela roll? Och personalens behov? Alla experter jag hört är överens om att stora grupper är skadligt för våra barn. Undrar vad de säger om sexårsgrupper på 30 barn. Psykiska och fysiska problem ökar, koncentrationssvårigheter ökar, ingen blir sedd... Men kanske kan man hantera svårigheterna bättre om man bor i Bromma. Några av oss har råd med psykologen sen... är det så vi ska tänka?
Jag tycker att man ska syna detta förslag noggrannare – för det känns som om Stockholm har hittat ett förvisso listigt men hemskt sätt att lösa finansieringen av skola och barnomsorg. Det är svårt att vara emot något som vill ge mer åt de som behöver men nu är det så att de tar från andra som också behöver. Vad har de tänkt dra in på? På stadsdelens webbplats står att läsa att nya temporära förskolor (läs byggbaracker) måste ordnas å det snaraste. Men hur går det med minskade medel?
Våra barn är vår framtid. En klyscha men helt sann. Någon gång måste vi faktiskt satsa på dem. Jag är uppriktigt orolig och ledsen för vad alla dessa nedskärningar kommer att leda till.
Ylva Rosing, mamma till förskolebarn och lärare
Förslaget finns refererat och kommenterat i stockholmbilagan av DN (1 juni 2004). http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=271575&previousRenderType=2
Här finns FISS och Barnverkets yttrande om förslaget http://www.fiss.se/skolplan/Fisssvarresurs040414.pdf
Läs det!
Fortsätt debattera och diskutera i vårt forum "Aktuellt"
