Att som ungdom drabbas av en ätstörning gör att livet sätts på pausläge under en lång tid. Därför är det viktigt med rätt uppbackning även utanför familjen. Det kan vara inom både skolans värld och idrottsorganisationer.
Att som ungdom drabbas av en ätstörning gör att livet sätts på pausläge under en lång tid. Därför är det viktigt med rätt uppbackning även utanför familjen. Det kan vara inom både skolans värld och idrottsorganisationer.
– Ungdomars sociala kontexter utanför familjen verkar ha stor betydelse för insjuknandet, behandlingen och tillfrisknandet, säger Katarina Lindstedt, behandlare på ätstörningsenheten vid Region Örebro län som gjort en studie vid Örebro universitet.
Studien visar att ungdomarna (som medverkade i en registerstudie under perioden 1999-2014) vid ettårs-uppföljningen var generellt nöjda med sin behandling och sin behandlarkontakt, men att det fanns områden att förbättra.
Det handlar exempelvis om hur ungdomarna upplevde sin egen delaktighet i behandlingen och hur de upplevde att behandlingen fokuserade på mål som var viktiga för dem. Det kunde vara att få arbeta med tankar och känslor kopplade till mat och ätande.
– I intervjuer med ungdomar som tidigare varit i behandling för ätstörning framkom att de uppskattade familjens medverkan i behandlingen, men ansåg att det var viktigt att individuella samtal erbjöds som ett komplement eller som huvudsaklig insats när familjebaserad behandling inte fungerade, säger Katarina Lindstedt.
Skolan är en viktig miljö för ungdomar och det skiljer sig hur de fick hjälp från sin skola under behandlingstiden. Det är värdefullt om lärare uppmärksammar och att ungdomen känner att den får stöd från både personal och kompisar.
– Det underlättar om ungdomen får förståelse för att de är borta från skolan då de är på behandlingsenheten. I intervjuerna berättade några att de ville hitta tillbaka till det gamla livet men att de även ville ändra vissa saker. Det kunde vara att hitta andra kompisar med andra värderingar. Det fanns mycket eftertänksamhet och en önskan att skapa sig en ny livskontext, säger Katarina Lindstedt.
Registerdata visade att under den aktuella tidsperioden blev allt fler som avslutade sin behandling för ätstörning diagnosfria, och hade en hälsosam vikt när behandlingen avslutades. Den genomsnittliga behandlingstiden minskade, vilket möjligen skulle kunna förklaras med att behandlingen blivit mer effektiv under senare år. Den genomsnittliga behandlingstiden under hela tidsperioden var 15 månader.
– I intervjuerna reflekterade många över hur avslutet blivit hos ätstörningsenheten. Vissa tyckte att de avslutades alltför abrupt när de inte hade någon diagnos längre. De efterfrågade uppföljande samtal för att få prata om hur läget är nu och att minimera risk att återfalla i sjukdom. Då är det viktigt med bra support och stöd från omgivningen, säger Katarina Lindstedt.
Källa: Örebro Universitet / Forskning.se
Anorexia nervosa och angränsande tillstånd innebär en ätstörningsproblematik, med stort fokus på restriktivt ätande, i kombination med andra symptom som exempelvis rädsla för att gå upp i vikt eller att självkänslan är starkt påverkad av vikt eller kroppsform.
