Barn och unga med ihållande fetma har ökad stelhet i artärerna när de når övre tonåren. Det framgår av en studie på drygt 3 000 barn som följts från 9 till 17 års ålder. Men med rätt insatser går det att minska fetma hos tonåringar, enligt forskarna.
– Tonårstiden är en viktig period för åtgärder som tacklar fetma eftersom det ger bättre hälsa på lång sikt, konstaterar Frida Dangardt, förstaförfattare bakom artikeln, docent i klinisk fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och läkare på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.
Studien omfattar 3 423 barn vars kroppssammansättning mättes vid 9, 11, 13, 15 och 17 års ålder. Metoden som användes var så kallad DEXA-scanning, en helkroppsmätning med svag röntgen som ger tydliga värden på mängden fett, muskler och ben i kroppen.
Att bedöma fetma i en population av barn och ungdomar genom puberteten är annars svårt. Användandet av BMI som mätmetod kompliceras av barnens ökade muskelmassa och snabba tillväxtfaser.
I studien undersökte forskarna om blodkärlen också påverkades av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, exempelvis högt blodtryck, höga blodfetter och högt blodsocker. Dessa faktorer hade en viss koppling till ökad stelhet i artärerna vid 17 års ålder, men främst hos dem som hade fetma.
– Vi har kunnat visa att det är fettmassan i sig som är starkast kopplad till artärstelhet, men att en sämre metabol hälsa ger en pålagring av denna effekt, säger Frida Dangardt.
Stelhet i artärerna, som mäts med så kallad pulsvågshastighet, är ett tidigt tecken på åderförkalkning. Hos vuxna medför det ökad risk för hjärtinfarkt, stroke och dödlighet i hjärt-kärlsjukdom.
Studien visade dock att artärstelheten kunde påverkas. De barn och unga som normaliserade sin fettmassa fick också normal spänst i kärlen. Ett viktigt resultat för framtida forskning om program för viktminskning.
– Att vi redan i tonåren kan se att en minskning av fettmassa medför en normalisering av artärstelheten, är positivt eftersom det visar att vi kan göra något åt denna risk, säger Frida Dangardt.
Mätmetoden DEXA-scanning lyfts fram som en viktig faktor i sammanhanget. I studien framgår det att metoden är avsevärt säkrare än BMI när det gäller att studera fetmautveckling under uppväxten.
Underlaget i studien kommer från en den brittiska långtidsstudien Children of the 90s, som är baserad i Bristol i England.
Källa: Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs Universitet / Forskning.se
