Barnsidan - En helt vanlig fredagskväll
Meny

Inblick > En helt vanlig fredagskväll

En helt vanlig fredagskväll

Publicerad: 2004-11-15
Eller kanske inte så vanlig, inte nu längre, inte hos oss.
En helg i slutet av oktober så kom Äldre Vackra Dottern på ett av sina sällsynta besök i föräldrahemmet. Hon bor 20 mil bort och både ekonomi och studier sätter käppar i hjulen för alltför täta besök. Men nu var det i alla fall dags och det var så roligt att ha henne hemma. Hela fredagskvällen var ett enda stort fnitter och det var så härligt. Mina döttrar var båda i sitt esse och då ni, då blir det fart... Så härligt att höra och se dem tillsammans.

Efter gemensamt tillagad och uppäten middag så var vi ganska slappa ett tag, vi samlade oss i vardagsrummet för vila och så drog då flickorna igång. Flickorna chattade på Mirc med någon sorts engelsk AI (artificiell intelligens) som de luskat rätt på och som de hysteriskt skrattande och högljutt refererande till oss föräldrar ställde mer eller mindre omöjliga frågor till. Detta varvat med referat av roliga händelser och konversationer, mer eller mindre rumsrena skämt, ordvitsar och massor av fnitter.

Vi bakade en äpplekaka och åt upp den med vaniljsås i ett nafs, varpå Äldre Vackra Dottern sedan stönade ännu mer mätt att nu orkade hon ju ingen glass! :)

Sedan fick Yngre Vackra Dottern för sig att hon behövde klippa håret. Hon har ju redan en rätt så extrem klippning och främre delen av kammen hade vuxit sig för lång så det var svårt att ställa den. Alltså övertalas Pappan Med Hokkyfrillan att hjälpa henne att klippa eftersom undertecknad absolut vägrade att göra det och därmed ta ansvar för eventuella felklipp. De försvinner ut i köket *spelar ödesmättad musik*. Strax därpå hörs Yngre Vackra Dottern vråla: ”Men pappa vad gör du? Du kan ju inte bara klippa så där... Hjälp var är mitt hår!”

Herre jösses tänker jag, nu gick det åt helvitte med kammen. Bereder mig på Stora Gråtscenen samt att få trösta och lirka med hysterisk tonåring. Men så kommer gapskratten, först Dotterns och sedan Mannens. De rackarna hade dragit igång ett litet skådespel för att skrämma mig. Dottern ställer sig sedan vid spegeln och konstaterar att det nog blev rätt bra och så drar stora hårcirkusen igång. Yngre Vackra Dotter måste ju ställa kammen för att se hur det blir och Äldre Vackra Dotter är med som intresserad publik. Varpå Äldre Vackra Dotter (som annars alltid varit mer försiktig i sina frisyrval) bestämmer sig för att också testa tuppkam. Det kokas sockervatten i massor och spraydimman ligger tät i lägenheten. Ja jisses vilket ståhej! Sen dokumenteras resultatet med kameran såklart, man måste ha bevisning! Och så måste de ju visa upp sig i webcam för kompisar och så där :) Allt under Mycket Muntert Fnittrande!



När klockan hade blivit rätt så mkt och vi hade fnittrat oss trötta drog vi oss, jag och Mannen med Hokkyfrillan, mot kammaren, De Vackra Döttrarna Med Tuppkam skulle titta på film, jag hörde glatt prat från dem till och från långt in på efternatten... Det kändes underbart att ligga i sängen och höra dem och inte störande alls. Det fnittrades av mina barn i mitt hem och det kändes så väldigt bra.

Det här kanske inte är så märkvärdigt i mångas ögon men för oss är det så. Vi har drabbats av stor sorg då vårt yngsta barn dog för en tid sedan och döttrarna har inte precis varit fnittriga så ofta efter det och inte vi föräldrar heller för den delen. Därför känns det underbart med glädjen och det känns underbart när vi får tillfälle att vara tillsammans alla vi som är kvar. Det blev så tydligt för oss att livet är ömtåligt, oförutsägbart och dyrbart. Och därmed blev det också viktigt att ta vara på de stunder som man faktiskt får och inte reta sig på bagateller som störd nattsömn och avklippt hår på mattan i köket.

Ysh - Ingela *stolt morsa till Vackra Döttrar*

Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då. Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga. Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor. Och så har jag en blå cykel...


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiotvå med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Annica Bark (2004-11-19 16:04)
Känner så igen mig i det du berättar. Vad härligt att ni äntligen kan ha roligt ihop igen. Vet att det tog tid efter det att min syster dog, "råkade" man skratta fick man nästan lite dåligt samvete för att man just skrattade. Men skrattet är helande. Det är bättre att minnas de glada stunderna och le åt alla minnen.
Barnsidan (2004-11-15 21:44)
Ingela. jag fixade bilden. Slarvigt av mig att inte kolla på den fliken. Om du vill se "the magic trick" så får du kolla på ditt dokument via skrivbordet igen. (eller mejla mig :)
Tilia (2004-11-15 20:42)
Betyg: 5
Klar fempoängare ;-)!
Ingela N (2004-11-15 20:24)
Det var tänkt att det skulle vara bilder med på Döttrarna med tuppkam här. Men jag måste ha gjort nån miss när jag laddade upp det hela. Har lagt bilden i ett av mina album här på Barnsidan istället. ..


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook