Barnsidan - Melvins mamma Anna
Meny

Intervju > Melvins mamma Anna


Melvins mamma Anna

Publicerad: 2012-09-19
Anna Munyua tröttnade på att det inte fanns några böcker med mörkhyade barn i huvudrollerna och tog saken i egna händer.

Anna Munyua tröttnade på att det inte fanns några böcker med mörkhyade barn i huvudrollerna och tog saken i egna händer.

Berätta om iden till dina böcker om Melvin.
När jag växte upp i Sverige under 70- 80- talet saknades barnbilderböcker där huvudkaraktärerna såg ut som jag (min mamma är svenska och min pappa är kenyan). I de böcker som fanns var temat oftast ett uttalat flyktingtemat. Det bekräftade bara det jag redan visste. Om man kom från Sverige så såg man inte ut som jag gjorde.

Idén om böckerna fick jag 2003 när jag själv var gravid med mitt första barn och förväntade mig att det nu, 25 år senare skulle finnas svenska barnbilderböcker där huvudkaraktärerna var mörkhyade. Tyvärr hade inte mycket hänt. De böcker som getts ut med svenska som originalspråk, och innehöll karaktärer med mörkare hy, behandlade flyktingtemat eller adoption. Jag ville ha barnbilderböcker där karaktärerna bara fick vara ”vanliga” utan att texten lyfte fram någon slags problematik eller kommenterade karaktärernas utseende. Dessutom ville jag att de skulle leva i en miljö som barn i Sverige skulle kunna relatera till och känna igen sig i.

Jag är svensklärare och väldigt medveten om kopplingen mellan litteratur och människans identitetsskapande. Barnbilderboken är den första litteratur som det lilla barnet möter. Den är ett av de redskap som hjälper individen att forma sin normativa samhällsbild, och att placera sig själv i förhållande till den. Jag ville att mina barn skulle växa upp med barnbilderböcker som representerade dem själva och deras familj/ släkt. Jag tänkte; om ingen annan i Sverige ger ut de böcker jag saknar, får jag väl skriva och ge ut dem själv.

Du har ju själv inte en helsvensk bakgrund, har det påverkat hur du ser på barnbokslitteratur tror du?
Som liten kände jag ett slags utanförskap. Jag var alltid tvungen att förklara mig själv. Varför jag såg ut som jag gjorde men ändå pratade flytande svenska. När jag träffade människor hade de alltid bestämda förväntningar om vilken slags bakgrund jag hade. Jag levde inte upp till dessa då jag varken var adopterad eller flykting. Jag kunde inte heller prata något annat språk än svenska. Jag passade inte in i någon av de färdiga mallarna.

I dag är det väldigt vanligt i Sverige med människor med min bakgrund. Var femte svensk har någon slags invandrarbakgrund. Barnbilderboksutbudet borde spegla det men gör det inte på långa vägar. Under de tre senaste åren har det hänt väldigt mycket hänt inom den svenska barnlitteraturgenren men det räcker inte på långa vägar.

Min vision är att alla barn i vårt land ska kunna besöka sitt lokala bibliotek och utan problem hitta barnlitteratur med huvudkaraktärer som liknar dem själva.

Vad hade du för barnbokshjältar när du var liten?
Jag hade en mamma som läste mycket för mig och mina syskon. Jag identifierade mig väldigt mycket med Lilla Anna i ”Lilla Anna och Långa farbrorn”. Vi har ju samma namn, och ett tag trodde jag nog att de böckerna handlade om mig. Andra karaktärer som jag tyckte väldigt mycket om var Alfons Åberg, och Laban och Labolina. Sedan älskade jag älskade Astrid Lindgrens böcker såklart. Än i dag är jag fortfarande särskilt förtjust i Madicken och Emil i Lönneberga.

Varför tycker du det är viktigt att barnböcker visar på mångfald och att det finns flera sätt att vara?
Det är viktigt att alla barn känner sig inkluderade i det samhälle de lever i. Känslan av utanförskap medför sällan något positivt. Barnbilderböcker är som jag skrev ovan ett redskap i barns identitetsskapande. Om vissa barn exkluderas är det en slags bekräftelse på att de inte tillhör normen. Dessutom är vi människor många gånger rädda för det vi inte känner till eller har sett förut. Genom att i ett tidigt stadium lära barn att vi ser olika ut, ger man alla barn bättre självförtroende och minskar fördomar.

Är det svårt att hitta barnböcker med andra huvudpersoner än barn från "Svensson-familjer"?
Ja, det är det. Särskilt svårt är det att hitta böcker med riktigt mörkhyade huvudkaraktärer, eller huvudkaraktärer med funktionshinder. Varför det ska vara så svårt vet jag faktiskt inte. Varför är vi i Sverige så ”efter” när det gäller just detta, när vi är så väldigt framskridande och medvetna i många andra områden.

Har du tips på andra böcker eller författare som också lyfter fram mångfald?
Författaren och illustratören Jeanette Milde har under en lång tid varit bra på att lyfta fram mörkhyade karaktärer i sina böcker.

Vad kul att det kommer en till bok om Melvin, vad handlar den om?
I ”Melvin, Elsa & Krokodilia” är temat mod och rädsla. Melvins kompis och granne Elsa skaffar sig plötsligt en stor och läskig krokodil som försöker äta upp Melvin. Melvin är jätterädd för Krokodilia men då ingen annan i hans närhet kan förstå hans rädsla leker han ändå med Elsa och hennes krokodil. När Melvin till slut vågar berätta om den skräck han känner försvinner rädslan.

Vad kan du säga om bilderna i boken?
Jag och illustratören Johan Eriksson ville att samhället som Melvin bor i ska spegla verkligheten. Därför finns alla sorters människor representerade. Det händer också väldigt mycket i bilderna. Varje gång man läser boken upptäcker man något nytt som man kan prata med sitt barn om.


Skrivet av: Barnsidan



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettionio med siffror i fältet här

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook